Ibland drabbas jag av ett väldigt obehag. Som till exempel idag när Ida och jag var på en kort promenad och man ser välståndet. Hos vissa. Och när man vet att Camps Bay i Kapstaden är världens dyraste området för fastigheter i världen.
Idag igen delade vår nigeriska värd med sig av både lekamlig som mental föda. Det var pap som stod på menyn. Han berättade att när Bill Clinton ville köpa ett visst hus, men inte hade råd, så köpte den nigerianska vice-presidenten det istället. En av de kvinnliga toppcheferna på en bank i Nigeria har 28 hus i Dubai. Vår nigerianska värds tyska fru satt bredvid en kvinna på planet till Nigeria förra året. Kvinnan var gravid och hade varit och shoppat babykläder i Dubai över veckoslutet.
Någon som trodde Afrika var fattigt?
Mäns och kvinnors hjärnor är olika. Det kommer ju knappast som en överraskning för någon av oss, men under vår kurs har jag faktiskt fått verklig uppenbarelse om den manliga hjärnan.
Den manliga hjärnan fungerar som en byrå full av lådor. Män har lådor för olika saker i sin hjärna och är noggrann med att dessa lådor inte ska röra vid varandra.
Den kvinnliga hjärnan är full av connections. Därav förmågan att tänka snabbt och tänka på flera saker samtidigt som man dessutom gör tre saker på samma gång.
Den största uppenbarelsen för mig är att den manliga hjärnan har en låda i vilken det inte finns nånting: The Nothing Box. Det är faktiskt möjligt för en man att inte tänka på nånting. Därför kan han sitta och zappa med fjärrkontrollen med ett tomt ansiktsuttryck. Kvinnan undrar vad han tänker på och svaret är att han faktiskt inte tänker på NÅNTING. Det är tydligen möjligt. Powerful stuff.
”We are a nation without value” is what the people of Haiti think of themselves. This morning three ladies from our base shared their experiences after a month working in a clinic and counseling in Haiti. The ladies, originally from America, Namibia and Zimbabwe, said they have never seen such poverty - not even in Africa. Haiti was a poor nation before the earthquake that killed 200 000 people, but now people do not have houses, and if they do, they still sleep outside because they are afraid. People do not have clothes and most of them have never worn a piece of new clothing in their life, always getting things second hand.
Next month the rains will start. There is nowhere for people to go. Sanitation is non-existent and people do their business wherever they feel like it. The rains will most probably cause typhoid and cholera to flourish. The worst thing, our ladies say, is the hopelessness of people. They are apathetic, but on the bright side - God is using the situation now to bring people to Himself. People have seen that voodoo does not help them and many say that there must be a purpose to them surviving.
Ida, Mawuse and I are excited to go to Haiti in July. We hope to work with the YWAM base in Port-au-Prince. It is only being pioneered, but the greatest needs are in the capital. (There is also a YWAM base in St. Mark.) Our challenges will be with hygiene and the stench, I assume. On the other hand, security and food will not be such an issue as we first feared.
The people dwelling in darkness have seen a great light, and for those dwelling in the region and shadow of death, on them a light has dawned. Matt. 4:16
”Vi är en nation utan värde” tänker folket på Haiti. I morse berättade de tre damerna från vår bas om sina erfarenheter under en månad på Haiti, där de arbetade på en hälsostation och med själavård. Damerna, som ursprungligen kommer från USA, Namibia och Zimbabwe, säger att de aldrig sett en sådan fattigdom - inte ens i Afrika. Haiti hörde redan före jordbävningen, som förorsakade 200 000 dödsoffer, till världens fattigaste länder. Nu har människor inte hus - och även om de har hus sover de ute på grund av rädslan för nya skalv. Folk har inte kläder och de flesta av dem har aldrig burit ett oanvänt plagg någonsin i sitt liv.
Nästa månad kommer regnen. Och det finns ingenstans att gå. Sanitära utrymmen finns överhuvudtaget inte och hygienen gör att kolera och tyfoid kommer att sprida sig. Enligt våra damer är det värsta ändå hopplösheten och folks apati. Men på den ljusare sidan finns det faktum att Gud använder situationen till att dra människor till sig. Folk har sett att voodoo inte hjälper och många säger att det måste finnas ett syfte med att just de överlevde.
Ida, Mawuse och jag ser spända fram emot att fara till Haiti i juli.. Vi hoppas kunna arbeta med UMU i Port-au-Prince som just håller på att startas upp (det finns även en bas i Saint-Marc). I huvudstaden finns de största behoven och det är där vi vill vara - men Gud måste öppna dörrarna! Våra största utmaningar kommer nog att vara hygienen och stanken, medan säkerheten och maten inte utgör ett så stort problem som vi kanske trott.
När jag var liten (från 11 år) tänkte jag mig att jag skulle bli missionär i Italien eller kanske Frankrike. Eller Portugal. Europa. De gamla kristna länderna.
Häromdagen var det någon som sa att om inte tredje världen börjar sända ut missionärer till Europa kommer den inom 20 år vara muslimsk.
Jag har tidigare nämnt Julias pappa Daniel, från Brasilien. Han är en som har en kallelse till de nordiska länderna och det får mig nästan att gråta. (Hans åttaåriga dotter, däremot, har en passion för Kina och sitter så ofta hon kan med kineser; ställer frågor och funderar på hur man kan förändra Kina.)
Trots att jag nu arbetar från Afrika så har Gud på sistone påmint mig om min barndoms kallelse, om Europa. Och vistelsen här nere på jordens ände ändrar mitt perspektiv, märker jag.
I allt det som vi får undervisning om så finns det en sak som verkligen får passionen att stiga i mig, och det är - mission. När någon talar om att inta nationerna och frågar ”Vem ska ta Europa .... Nordamerika ... Asien ...?” Då bultar mitt hjärta hårdare. När Gud säger: ”Jag vill föda fram nya saker, vem är villig att gå?” - det är då jag känner att min hela varelse får liv.
Den gamla kristna världen behöver återintas. Och vi behöver all hjälp vi kan få.
When I was little (11 years of age) I thought I was going to be a missionary in Italy or perhaps France. Or Portugal. Europe. The old Christian countries.
The other day there was someone saying that if the third world does not start sending out missionaries to Europe, Europe will be Muslim within 20 years.
I mentioned Daniel from Brazil, Julia’s father, earlier. He is one who has a calling to the Nrodic countries and it almost makes me cry. (His eight-year-old daughter on the other hand has a passion for China and she often sits with the Chinese - asking questions and thinking about how to get into China with the gospel.)
In all the teaching we have there is one thing that really makes passion rise in me - missions. When someone talks about taking he nations and asks, ”Who is going to take Europe ... North America ... Asia ..?” Then my heart beats a bit more distinctively. When God says, ”I want to birth new things, who is willing to go?” - that is when I feel myself come alive.
The old Christian world need to be re-taken. And we need all the help we can get.