10:02.

26.4.2011 20:49

Igår morse då andraklassarna ledde morgonsamlingen berättade Paulo från Brasilien att han har sitt armbandsur att ringa klockan 10:02 varje dag. Det är en påminnelse om att be skördens herre om arbetare – i enlighet med Lukas 10:2. Starkt. Fokuserat.


Det lär finnas över 7.000 språk på jorden. Över 2.000 behöver fortfarande en översättning av Bibeln – vilket lär vara möjligt tills 2025, enligt Wycliff bibelöversättare. Om vi tar oss an uppgiften, vill säga. Och det rör mitt hjärta så att de länder som behöver evangeliet mest har minst missionärer – det vill säga Mellanöstern till största delen.


ELS är en så inspirerande arbetsmiljö, för jag får varje dag höra och prata med människor som har ett hjärta som liknar mitt – ett hjärta som bultar för de svåra platserna. Här är det Iran, Sudan och Yemen som är på tapeten, eller human trafficking – där Sydafrika och Haiti toppar statistiken tillsammans med USA, Japan och Argentina.

Ateism.

22.4.2011 20:50

Som sista muntliga arbete den här terminen skulle mina elever presentera en världsreligion. (Ja, för den som inte vet har jag undervisat missionärer i engelska under 6 månader och trivts hur bra som helst under tiden. Jag har nästan varit i mitt esse.) En av dem valde ateism och för mig intressanta fakta kom fram. T.ex. att 32% av Frankrikes befolkning inte tror att det finns en övernaturlig värld. Eller 20% i Tyskland. Sverige var också högt på listan. USA bara 4%. Länder utanför Europa och Nordamerika fanns inte med på listan, och under diskussionen i klassen efter presentationen förstod jag varför. Ateism är verkligen en totalt overklig uppfattning för största delen av världen. Jag frågade mina elever (som är väldigt intelligenta och flera har redan många års erfarenhet av missionsarbete) hur man ska nå ateister med evangeliet. Någon föreslog att man skulle undervisa Bibeln och förklara den på ett sätt så ateister skulle förstå. Någon annan sa att man borde komma med tecken och under, så att de skulle bli överbevisade.


Så jag fick försöka förklara hur det egentligen är i Europa. Att folk inte tror på Bibeln. Bibeln betyder ingenting – knappt för Kyrkan ens. Inte säker på att mina elever från Brasilien, Angola och Sydkorea förstod. Att man faktiskt inte kan säga att man tror på Jesus där jag kommer från utan att framstå som märklig. Att det inte ens är säkert att alla som kallar sig kristna tror på något övernaturligt. Att gå i kyrkan är ovanligt eller tråkigt. Att under och mirakler går att bortförklara och praktiskt taget är borttagna ur Kyrkans liv. För här tror ju alla och lovsångsmusiken dånar ur högtalarna i matbutiken.


Vad Afrika behöver är mer träning i att verkligen vara överlåtna lärjungar, öppna för Gud att förvandla deras liv.

Engelska engelska engelska!

16.4.2011 20:48

Länge sedan jag har uppdaterat bloggen nu… Det är bråda tider kan jag lova! Efter två veckor av att ha undervisat engelska har mina elever sitt första prov i morgon. Så jag har bjudit hem dem till mig på eftermiddagen för att studera! De är oftast motiverade att lära sig, men ibland behövs uppmuntran och jag arbetar hårt på att bygga relationer med dem – vis av erfarenhet från förra året då jag lärde mig (med Haiti-teamet) att folk behöver kunna lita på en för att ta emot från en. Och jag är medveten om att jag inte bara undervisar engelska just nu. Det här är ett ypperligt tillfälle att lärjungaträna mina elever genom mitt liv och min person.


Det roligaste är att deras syfte för att lära sig engelska är så att de ska kunna missionera på engelska. Jag har en härlig klass, som talar om vikten av enhet. Ibland har vissa hemlängtan och andra tycker att de inte går framåt och därför känner sig dumma. Själv börjar jag känna att jag kan slappna av lite nu då jag har kommit igång med undervisandet. Och min roll just nu är väldigt motiverande för mig också för jag känner starkt att det inte är slump att jag är här just nu, utan detta är ett viktigt steg för min framtid.

Booth & Taylor.

8.4.2011 19:46

Förra året köpte jag en bok om 70 stora namn inom missionshistorien, för att friska upp mitt minne lite från universitetsstudierna. För några veckor sedan när jag bad över min framtid, dök namnen Booth och Taylor upp i mitt huvud. Det vill säga William och Catherine Booth som grundade Frälsningsarmén och Hudson Taylor som grundade Kinas inlandsmission, båda på 1800-talet. Så jag läste om dem i min bok. Jag måste skratta lite då det visade sig att paret Booth blev uteslutna ur sitt samfund (dvs. Metodistkyrkan) hela två gånger för att de var mer intresserade av att vinna själar för Kristus än följa kyrkans regler och former. Taylor (som också var metodist) blev utskrattad av sin pastor för att han reste ut på missionsfältet utan något missionssällskap som stödde honom. Det gick ändå ganska bra för dem alla, skulle jag vilja säga. Det är ju ändå Gud vi tjänar.

Vad är mission?

6.4.2011 19:45

Det irriterar mig oerhört när kyrkan i väst verkar tror att mission handlar om att gräva brunnar. Det kan vilken världslig hjälporganisation som helst sysselsätta sig med! Som kyrka har vi ett ansvar att predika evangelium: att förkunna att Guds rike nu är här och bota de sjuka. Det är vad Jesus gjorde. (Och ja, han sa också åt oss att besöka dem som är i fängelse, ta hand om de faderlösa och änkorna och ge åt dem som ingenting har.)


Var är den kyrka som inte är rädd för myndigheter (och jag säger inte att man inte kan handla visligt) eller som är villig att för evangeliet?

Till dem som lever i dödsskuggans land.

5.4.2011 19:43

”Ingen stuga för långt borta, ingen familj för isolerad, inget hinder för oöverkomligt.” Så lät de så kallade circuit riders motto då de reste runt i vilda västern på 1800-talet för att hålla gudstjänster och predika. Deras liv var tufft och de flesta dog innan de fyllt 30. Deras lön var minimal, men de var överlåtna till att se Guds rike komma. Deras liv inspirerar mig något enormt och får mitt hjärta att bulta. Tanken på att leva som dem gör att jag känner mig levande.


För några veckoslut sedan satt jag och hörde lite extra från Gud (det är oftast på helgen som jag har tid att göra det) och det var som att han gav mig lite riktning för mitt liv framöver. (Nu säger jag inte att det är exakt så här det kommer att se ut, men jag fick en känsla av att veta vart jag är på väg.) Min kallelse är utan tvivel till dem som lever i dödsskuggans land, men det landet kan ju se ut på många olika sätt. Min dragning är till de stängda nationerna. Det kanske är Bhutan. Det kanske är Maldiverna. Det kanske är Mellanöstern eller något muslimland. Det kanske är Europa. Men det kan inte ske förrän våren 2014 då mitt pass går ut och jag blir av med mitt missionärsvisum till Sydafrika… Och jag skulle ju gärna se att någon missionsorganisation eller samfund skulle vilja ge mig jobb och sända ut mig. Det skulle vara skönt att ha ett sådant stöd på hemmaplan. Men det är i Guds hand. Han vet bäst.

Jag väntar hellre.

4.4.2011 19:42

Som singel tycks den stora frågan vara om Gud har ”den rätta” för en eller om man väljer själv. Den överhängande uppfattningen, från mitt perspektiv, tycks vara att man väljer själv med den visdom som Gud ger. Själv har jag också under största delen av mitt singelliv varit övertygad om att man kan få ett förhållande att fungera med vem som helst – bara båda är villiga att få det att fungera – och att Gud välsignar våra val.


Nu är jag faktiskt inte så säker på att det är hela sanningen längre. Ja, jag tror att det i princip är sant, men jag tror ännu mer att vad det än gäller i vårt liv så kan vi välja hur mycket vi låter oss ledas av Gud – till vilken grad vi överlåter våra liv till honom. (Detta är oberoende av frälsningen. Frälsningen ges åt oss – vi kan bara välja att ta emot den eller inte. När vi väl har den kan vi sedan arbeta på den olika mycket.)


Ta t.ex. det här med finanser. I Jerusalem träffade jag en familj med två små barn. Deras deal med Gud var att de samtidigt som de gav generöst, köpte de aldrig något till sig själva – inte ens mat – utan de litade helt och fullt på att Gud skulle förse dem med allt de behöver. Och det gör han! Även om jag beundrar deras starka överlåtelse och tro så vill jag inte leva så när jag tänker efter. (Fast kanske Gud leder mig till att göra det en dag, vem vet.) Det är mitt val i grad av överlåtelse. Samma gäller för en livspartner.


För israeliterna gällde också lite olika regler beroende på stam. Leviterna hade inget eget land, utan Gud var deras arvedel. De andra stammarna som ägde land och hade jobb (dvs. får och getter och kor) skulle förse leviterna med vad de behövde. (5 Mos. 18:2 och framåt.)


Jag tror att Gud har Någon (den rätte) för mig, någon som också vill vandra i Guds fullkomliga vilja. Men om jag nu skulle träffa någon annan som jag tycker verkar bra så står och faller inte världen eller mitt liv med Jesus på det. Fast jag väntar hellre.

Morgonstund har guld i mund.

2.4.2011 19:41

I morse satt jag, som jag brukar, på soffan i mitt rum. Jag älskar morgonen! De två fönstren fyller mitt rum med ljus, jag hör fåglarna kvittra genom ytterdörren som jag ställt på glänt, himlen är blå och solen lyser. Jag blir lite lätt emotionell över hur vackert Gud gör allting och fäller en liten tår. För att göra allting ännu lite bättre väntar kaffe (italiensk rost från Spar – utan den bittra eftersmaken som kaffet hemma har) och en butter scone som jag äter med apelsinmarmelad. Det är ju veckoslut, så jag tänkte jag skulle unna mig. Kronan på verket är den dagliga bibelläsningen med Guds tilltal som jag är helt beroende av. Det gör mig så gott att vakna med solen (och i princip gå till sängs med den likaså). Morgonstund har verkligen guld i mund.




Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in