Ibland förvånar min upprymdhet mig. Idag var det planerna på en praktikperiod för våra bibelelever i bushen i Malawi - där vi har 1.300 pastorer som väntar på träning! Vilket tillfälle! Vilken ära! Vilket uppdrag! Vilka möjligheter!! Jag glömmer emellanåt bort vad som verkligen får mitt hjärta att bulta snabbare mitt i allt det andra som händer. Men det här känns som ett riktigt Jesus-äventyr!
Väl tillbaka i Sydafrika känner jag igen hur livet verkar vettigt. Jag planerar för vår bibelkurs som börjar i september - och det är mycket! Men hjälp vad jag ser fram emot den! Vi har redan 20 anmälda - och jag som ville att det skulle vara en liten intim kurs. Nu måste jag tänka om lite hur saker och ting ska organiseras. Det uppmuntrande är också att de högsta hönsen inom UMU är väldigt intresserade av mitt nya grepp om en gammal kurs och de säger att detta väl må vara vad de har sökt efter.
Tänk att arbete kan vara så roligt. Jag får nästan dåligt samvete (i bästa jantelagsanda).