Kokoskakan.
30.11.2013 21:33
Förra söndagen skulle jag baka en avskedskaka till Daniel från Korea och Andreas från Finland, som båda lämnade oss på samma dag. Jag hade sett ut ett bra och billigt recept på en kokoskaka som jag och kollegan köpte ingredienserna till vid besöket på Makro där vi köper all mat till centret. Jag tog receptet gånger tio så att det säkert skulle räcka till en liten bit var åt 200 människor. Jag hade hjälp i köket av vår gourmet chef till volontär som tyckte att smeten inte såg ut att vara tillräcklig när den väl skulle på plåtarna.
Utan att veta att kakan skulle få ett kokostäcke på sig om en liten stund, gjorde han sin bedömning och i ett svagt ögonblick lät jag honom bestämma. Kanske för att prove a point. Tro inte att du vet allt och fatta inga beslut när du i själva verket inte har en aning om helhetsbilden. Resultatet blev en bamsekaka med väldigt tjockt kokosskikt. Som bara räckte till dem som kom på gudstjänsten. Det är okej. Inte för att gourmet kocken insåg sitt misstag, men kanske det är lite så här med Gud och mig emellanåt. Lita på att Han vet hur kakan ska se ut i slutändan.
Before and after Christmas.
29.11.2013 20:32
Tonight it was like it finally dawned on my Greek teacher that there are three women in the class that have been in Greece less than three months - compared to the rest who has been here είκοσι δύο, δεκατέσσερα η πέντε (22, 14 or 5) years. I guess because now we know enough to answer the question "how long have you been here" - which might be the most useful phrase ever, especially when working with refugees and studying Greek with immigrants.
Last week we learnt the abbreviations μ.Χ and π.Χ. This was one time that my sweet Greek teacher took to English and she explained how the first one is after Christmas and the other one before Christmas. Yup, in Greece Christmas is that important, clearly.
But she also explained that we use little m and p and big X, because Χριστός - Christ - was "the God". And so I wanted to go "preach it, sister!" Some people still have revelation.
The Ugly Duckling.
13.11.2013 13:35
You know the story. The famous Danish tale. The little duckling who is so ugly and of whom is made fun of by his siblings. Who is grey and clumsy. And one day he grows up. And he sees himself - gracious and beautiful and so much more majestic than he thought. Not at all what he sees around him or what those around him tell him, but his true self.
...I urge you to live a life worthy of the calling you have received ... become mature ... attaining to the whole measure of the fulness of Christ ... to become in every respect the mature body of him ... (Eph. 4:1, 13, 15)
Mature in Christ means knowing who we are in him, that the fulness of him dwells within us. No more an ugly duckling, but a majestic swan, sailing the seas and soaring on high.
Ödmjukande.
12.11.2013 22:55
Jag måste säga att det är en ganska avskräckande och ödmjukande (i verklig brist på ett passande ord) att stå inför en grupp tonårsflickor punkt. Att de dessutom bär huvudduk av det striktare slaget och någons storebror sitter på behörigt avstånd för att se till att allt går korrekt till, gör det inte desto mindre skrämmande. Eller att vi befinner oss på ett missionscenter. På sju elever måste jag undervisa fyra olika nivåer. Lillasyster drog åter parallellen till Dagsmark skola, då en grupp hade handarbete och den andra matte i samma klassrum. Allt går. Man måste bara vara väl förberedd och väldigt på alerten. Det är jag inte alltid, men det känns otroligt bra när någon avfyrar ett brett leende mot mig och jag inbillar mig att jag är på väg att vinna deras gunst. Idag berättade jag att käraste konstnären Anna är på väg från Finland och kommer hålla en konstworkshop nästa vecka. Det verkade de gilla extra mycket. Och ja, jag vet att Anna är sjuksköterska, men jag måste ju höja förväntningarna lite. Känner att vi är på väg nånstans och att arbetet utvecklas. Det är så spännande att jag knappt kan sova.
Och så var det grekiskan.
12.11.2013 12:35
Det är tydligt att undervisningsmetoderna i Grekland inte har ändrats nämnvärt sedan de gamla grekerna. Samt att finskundervisningen i det finländska gymnasiet bygger på dessa samma uråldriga principer. Så då lär man sig uttalsregler (utan att veta vad ett enda ord betyder), man lär sig verbändelser i alla personer (utan att kunna använda dem i en vettig mening), alla artiklar (och de är många på grekiska), samt alla siffror upp till hundra (som inte följer nån regelrätt ordning á la svenska) - allt på en och samma fredag.
Flashback nummer 2 till gymnasiefinskan ("Det ringer alldeles för många klockor," sa lillasyster) är att alla i min klass redan har bott här i 14 eller tolv år, så de kan redan prata flytande - typ som att ha finska med de tvåspråkiga som sitter och säger "så här pratar man inte i verkligheten". Om läraren svarar att man måste kunna det riktiga högspråket vet jag inte, för jag fattar ingenting. Men jag har ju lärt mig siffrorna så jag vet ungefär vilken sida i boken vi är på.
Flashback nummer 3 är att om man inte svarar tillräckligt snabbt fyller läraren i och så är det alltid Valentina och Fotini från Ukraina respektive Ryssland som får läsa de otroligt meningsfulla dialogerna. "Hej. Varifrån kommer du?" "Jag kommer från Schweiz. Var bor du?" "Jag bor i Pagrati. Jag är singel."
Det känns tryggt att Jesus blickar ner med sina blå ögon från ikonen som hänger över svarta tavlan i det annars totalt tomma klassrummet. Och så finns ju Karolina från Moldavien som ser ut som ett skrämt rådjur. Hon kan inte heller nåt, så det tar jag som inbjudan till att lära känna henne. Vi brukar ju stå och vänta på spårvagnen tillsammans.
Jag knöt även an lite till en egyptisk kvinna genom att visa min Jesus-den-gode-herden-bild jag har i min plånbok. Det var när jag såg att hon hade en helgonbild som bakgrund på sin telefon. Så nu tittar hon alltid extra på mig och hälsar. En gång var det en kassörska som såg den bilden och sa att hon gillar personer med såna bilder för hon har själv såna. Så lätt att komma i kontakt med folk här.
Anyway. Jag har medlidande med min lärare. Hon har ju blivit av med sitt ordinarie jobb som högstadielärare i gammalgrekiska och historia på grund av krisen. Och med hjälp av frasboken som min nigerianska klasskompis ska ta med nästa gång så ska det väl bli fason på min grekiska.
On perfection.
11.11.2013 13:23
I love it. Yesterday in our service the pastor was preaching on the holy communion. This is always the time I'm afraid that I'll be encouraged to remember my sin, but not so with this awesome man, whom I get to call my co-worker. No, this man always brings us back to in Jesus. And so he reads from Hebrews 10.
For by a single offering He has forever completely cleansed and perfected those who are consecrated and made holy. (Verse 14.)
Hah. There is not much arguing with "forever completely". Pretty strong words. And so he asks us, "Do you know how glorious you are?" And I see how uncomfortable it is to some, but I know this is the truth that sets people free to live a better, worthier kind of life. I know this is the truth that sets people free from the desire to visit our neighbors (the brothels). I know this is the truth that will help the people without a home upgrade their lives. I know this is the truth that will make people treat each other better - like kings and queens.
Not what we have thought of ourselves, but our true identity. I am perfect and glorious.
The vision and the challenge.
9.11.2013 9:27
I WANT TO BE KNOWN FOR LOVING THE HELL OUT OF PEOPLE!
Eric Johnson
Polisen.
6.11.2013 10:22
Man ser mycket poliser runt kring Aten. Vilket ger väldigt olika vibbar för olika människor. En amerikansk kollega från Sydafrika som hälsar på tycker att man känner sig så trygg! Mustafa å andra sidan fick sina framtänder utslagna vid ett tillfälle - för att polisen ville märka honom.
- "Varenda gång jag kommer från Omonia stoppar polisen mig och frågar efter mina papper. I söndags svarade jag på grekiska att jag är amerikan och att jag är på väg till kyrkan. Och så sa jag 'Let's go together!' Och då lämnade de mig i fred."
Min stilla undran är om det ens är lagligt för polisen att bara stoppa någon på gatan och fråga efter deras papper. Och sen vet jag att amerikaner har otroligt svårt att få visum till Grekland. Bättre går det för kanadensare.
Ingivelser.
3.11.2013 12:13
Jag har beslutat att slå vakt om mina lediga dagar. Eller kalla det "tid att vara spontan". Det är ändå det som jag är bäst på. Två gånger de sista två dagarna har märkliga möten skett för att jag har följt en ingivelse. I torsdags när jag tog spårvagnen till min grekiskalektion for vi förbi Starbucks i Nea Smirni. Eftersom mitt kaffe var på upphällningen tänkte jag att jag ska stanna till där på vägen tillbaka. Så det gjorde jag, trots att det var lite sent och jag var trött. Där blev jag sedan i två timmar, eftersom jag bjöds på te av en grek bosatt i Puerto Rico. Mycket amerikansk trots sin starka accent. Thanos handlar med smycken, men där satt vi och delade livet.
I lördags var jag på upptäckarfärd genom Atens Montmartre, kallad Plaka. Förtjusande små gränder, gamla hus, inbjudande caféer och restauranger, små kyrkor, butiker som säljer prästskrudar och rätt folktomt den här tiden på året. Egentligen skulle jag leta rätt på Paulusgården där Svenska Kyrkan träffas - ifall jag någon gång skulle ha tillfälle att gå dit och äta en kanelbulle. I något skede visade min GPS att jag skulle ta till vänster, men jag tyckte höger såg bättre ut. Ett fönster fullt av guld lockade mitt intresse något kvarter senare. Det visade sig att tre hantverkare jobbar med 22 karats guld och gör replikor av gamla grekiska smycken för hand. Det fick jag veta efter att en äldre herreman tilltalat mig på franska. (När jag frågade varför han pratar med mig på franska sa han att mitt hår ser franskt ut, och det tog jag som en komplimang.) Under 45 minuter fick jag det bevisat för mig att jag måste tillbaka till universitetet. Kostas är en musiker som sadlat om och som vet mer om Finlands historia än jag och som dessutom kunde påminna mig om en hel del av ortodox teologi. Själv kunde jag bara lyssna i förundran.
"Jag ber och jag går till bekännelsen, men jag har många tvivel. Vad jag kan tro på är dock att Gud är kärlek," avslutade han vår konversation och jag kände det som att jag hittat en själsfrände. Dessutom fick jag prova ringar och armband.
Priser.
1.11.2013 20:01
I Sydafrika la jag mig till med den billiga vanan att vaxa överläppen. Ja, jag kan säga det helt öppet. Jag menar, man får ju höra det från barnamunnar att man har mustasch och om det ändå bara kostar 40ZAR så är det väl lika bra att slå till. En gång varannan månad sisådär. Sen blev det förstås kris när jag var i Stockholm i somras, så jag svängde snabbt in på en salong. 225kr, tack! På min nya gata lär läppvaxningsdamen dock få besök av mig igen, 6€, parakalo!
Det kan man ju känna sig lätt lättad över. En annan sak är att jag har skaffat månadskort, och känner mi så integrerad i storstadslivet. Och lättad också att inte behöva köpa biljetter hela tiden. Inte för att kontrollanterna någonsin besvärar mig. Har de ett sjätte sinne? De bara vet när någon plankar eller om man är laglydig. De är dessutom ute rätt ofta, men det är som att jag vore luft för dem. (Jag klagar inte.)
Mitt fina passfoto (som är väldigt retuscherat, inte för att jag är gammal utan för att jag var genomdränkt av ett skyfall) fick jag nio stycken för 5€ i en pakistanbutik, som också kunde ha försett mig med resväskor, elektriska apparater, barnleksaker och guldklockor. Det är höjdpunkterna när man hänger med flyktingar. De vet allt om en stad. Det vill säga, de vet var man får billiga passfotografier där de retuscherar på samma gång.
Det finns andra priser jag skulle vilja nämna, priser som får det att skära i hjärtat och priser som gör att man skulle vilja ruska om någon. Men det får bli någon annan gång.
Dr. Nanna Rosengård
. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .
Kategorier
Kommentarer
- Katrina Rios: Hi, How are you? Looking for a complete site maintenance packa...
- James: Hey, James here! Do you know that there is a new AI tool that can...
- Salvatore Huitt: PLEASE F0RWARD THiS EMAiL To SoMEoNE iN YoUR C0MPANY WHo iS ALLoW...
- Kimber Solly: Your Site Has Been Hacked PLEASE FORWARD THIS EMAIL TO SOMEONE...
- Rafael Frencham: Congrats on your new site, get it listed here for free and we'll ...
Arkiv
- Mars 2014
- Februari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- April 2013
- Januari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
Sök
Skriv sökordet i rutan
Länkar
Mickelsson.netTeknik Magnic Oy
