Barnhemmet.

Efter en dag då vi acklimatiserat oss lite bär det för första gången upp i bergen för att besöka barnhemmet som vi bland annat ska jobba med. Det ska ta en halvtimme att köra dit, men det är ju regnperiod nu, så det tar istället två timmar. Mackendy är skicklig, för ofta är vägen, som tar oss genom djungelliknande terräng där man kan föreställa sig hur Haitis urinvånare (indianer) sprang omkring, bara lera eller djupt vatten. Tack Gud för fyrhjulsdrivna bilar!

Barnhemmet blir en chock. Tältstäderna i Port-au-Prince och på vägen ut till Saint-Marc berörde mig inte lika mycket som att se detta till synes ofärdiga ”hus” av grå betongklossar, utan fönster. Två rum, ett för flickor och ett för pojkar. Mackendy berättar att när han tog över barnhemmet för åtta månader sedan hade barnen inte sängar och de sprang och tiggde mat i granngårdarna. Nu har de 23 barnen sängar, färgglada lakan och tallrikar.

- ”Jag ger dem mat två gånger om dagen, varav ett är ett lagat mål mat,” berättar Mackendy. Om jag har, så ger jag dem kaffe eller kakao på morgonen. Just nu håller matförrådet att ta slut, så jag vet inte hur det ska räcka.

Vi kommer att laga mat till barnen, leka, ha bibelstudier och locka dem till att vara kreativa genom att lära ut dans, drama, sånger och rita med dem.