Kliniken.

Vad mycket vi har hunnit med under bara en vecka! Vi har besökt flyktingläger, predikat i kyrkor, haft gatumöten (vem hade trott att jag skulle tycka om det – men det är så lätt här!), vi har besökt fängelset, vi har hjälpt till att bygga ett barnhem och nu senast har vi arbetat med ett gäng amerikanska läkare. De har varit här i en vecka och satt upp tillfälliga kliniker ute i byarna. Det är gratis sjukvård – och första och kanske enda gången dessa människor har fått träffa en läkare. De kommer uppklädda i sina bästa kläder och står och väntar i den gassande solen (40 grader och extremt fuktigt) i långa köer. Bara en bråkdel av dem (150 stycken) kommer att få komma in till läkaren per dag. gång på gång utbryter bråk. För att distrahera dem ställer vi upp oss och börjar sjunga afrikasånger med dem! Tur att vi alla är sångare. Så utan elektricitet och utan instrument klappar vi i händerna och sjunger med höga röster:

- ”Bambelela, bambelela – Jesu bambelela….” (Håll fast i Jesus.)

Sedan spelar vi upp ett drama och folkhopen är så med och skrattar och när vi sedan delar budskapet ropar en del ”Amen!”

Inne i den tillfälliga kliniken är lakan upphängda för att avgränsa rummet i mindre sektioner. I en del sitter människor som väntar på att få komma till läkaren. Dem ska vi ta hand om, för man får nämligen inte träffa läkaren om man inte fått evangeliet förklarat för sig! Många känner redan Jesus, men får ändå höra evangeliet, vi ber med några stycken att ge sina liv till Jesus, medan andra har diverse ursäkter för att inte göra det. Till exempel en kvinna säger att hennes man är häxdoktor, så det skulle förstöra hennes mans business om hon hon blev troende. Förutom att folk väljer att ge sina liv till Jesus när vi pratar med dem är det mest spännande som händer att i princip alla blir helade som vi ber för! Och det sker så enkelt att vi blir riktigt förvånade! Våra elever ber och förväntar sig att saker ska hända. De frågar av dem de ber för:

- ”Känner du någonting när vi ber?”

- ”Nej, jag känner ingenting.”

- ”Men hade du värk innan vi började be?”

- ”Ja, men nu känner jag ingenting.”

Att tro är inte svårt för dem, problemet är mer vem de ska välja att söka helande hos: Jesus eller häxdoktorn. Kanske det är lika svårt för oss i väst. Frågan är väl mer vem vi ska sätta vår otro till.