Idag hade vi besök av kvinnan som Mackendy kallar ”mamma”. Olikheten var slående. Jane är en ytterst vacker liten kvinna med skimrande långt grått hår. Amerikanska. Hon har bott på Haiti i fyra år efter att hon gjorde sin lärjungaträningsskola med UMU och outreach på Haiti. Hon berättar att hon alltid velat bli missionär, men att det inte var förrän hon och hennes man höll på att adoptera tre syskon hemma i Kansas och mannen plötsligt la in om skilsmässa som saker började hända. Fast inte så hastigt trots allt. Tillsammans med barnen bad hon i åtta år tills Gud sedan förlöste dem ut på missionsfältet. Alla barnen var med då hon gjorde sin lärjungaträningsskola med UMU och var på outreach till Haiti. Alla i familjen upplevde att det var hit de var kallade. Nu är barnen 17, 18 och 19 år och den äldsta gör sig redo att göra sin lärjungaträningsskola i Orlando.
- ”Fast jag är lite orolig över att vara i USA under fem månader,” säger Amanda.
De håller som bäst på att starta en församling, en skola, ett barnhem och en klinik uppe i bergen. Jane säger:
- ”Jag tror inte att någon smärta som livet tar oss igenom är förgäves. Byn där vi bor är full av ensamstående mammor. Jag är en ensamstående mamma som får betjäna andra ensamstående mammor, mina barn är faderlösa och nu betjänar de faderlösa på Haiti.”
Förra veckan då vi arbetade med amerikanska läkare ute i byarna träffade vi på en pensionerade pastor från Florida. Han var ansvarig för evangeliseringen.