Idag i köket hade jag tid att prata lite mer med Sanda från Khayelitsha (Sydafrikas största slum). Han är lite under 30 år och får mig alltid att känna mig upplivad. Vi pratade om Guds trofasthet och Sanda sa att man ibland måste titta efter den, men att den alltid finns där. Och så pratade vi om kultur och enades om att ingen ska behöva förändra sin kultur för att vara “rätt”. Och så pratade vi om kärleken. Sanda sa att de där känslorna som kommer är som en knackning på dörren. Vi väljer om vi vill öppna upp för personen eller inte.
- “Har du kommit på det där alldeles själv,” undrade jag lite häpet, för jag tyckte det var en fantastisk bild.
- “Ja, jag kom på det just nu,” svarade Sanda.
Folk frågar ofta: “Är kärleken känslor eller ett val?” Det rätta svaret så här i kristna sammanhang är att kärleken är ett val. Det gör mig alltid lika uppretad när någon säger det. Som att kärlekens väsen är ett val? Då betyder det att varje val är kärlek, och så är det ju inte! “Love is a verb” sjöng DC Talk en gång i tidernas begynnelse och Jesus själv sa att ingen har större kärlek är den som lägger ner sitt liv för sina vänner. Kärleken är inget val, men vi älskar genom att sätta andra högre än oss själva och genom att tjäna hellre än bli betjänade. Känslorna får oss ofta att vilja göra det utan kraftansträngning. Den dagen vi inte känner för att tänka på vår nästas bästa före vårt eget välbefinnande, det är då vi måste göra ett val – att fortsätta vandra i kärlek som inte kräver något i gengäld.