Normalt gillar jag faktiskt inte att gå på skattjakt. Jag var inte ens så värst förtjust i det på Skogsmullen (på den gamla goda tiden då jag växte upp i Stockholm) och man sprang i skogen och hittade godsaker inslagna i folie. För jag är verkligen världssämst på att hitta saker. Eller snarare leta efter saker. Jag har liksom ingen teknik. Men jag har märkt att jag har en smörjelse att be för borttappade saker, för de kommer nästan alltid fram när jag har bett (inte bara mina egna). Men i alla fall. En typ av skattjakt som jag gillar är när man frågar den Helige Ande vad man ska leta efter. Det är ganska skrämmande, för vad om man hör fel? Men sen hör man ju inte fel och då är det SÅ SPÄNNANDE!
Som idag. Vi delade klassen i två grupper och så gick vi för att be. I min grupp upplevde vi att vi skulle gå till en specifik liten butik nära basen och att där skulle finnas en vit kvinna med mörkt hår och glasögon. Någon annan såg en pick-up, en röd t-skjorta och en ankel som behövde helande. Så, djärva som de första lärjungarna efter att de mottagit den helige ande, gick vi ut. Direkt när vi kommit utanför basen såg vi en pick-up med ett gäng på tio arbetare stående runt. Arbetsledaren hade en röd t-skjorta på sig. Så vi gick dit och jag sa att vi hade bett på morgonen och undrade om vi kunde be med dem. Ndoza gav dem ett uppmuntrande ord. Arbetsledaren sa på xhosa att vi gärna kunde be om enhet i deras arbetsteam (jag tror att de just hade grälat) och sen bad vi alla tillsammans. Eller nästan alla, eftersom jag inte tror att alla var frälsta. Men det var verkligen som om Jesus var där, hans närvaro var så stark!
Sen. Vi gick vidare till den lilla butiken och jag gick in. Bakom disken stod mycket riktigt en vit kvinna med mörkt hår och glasögon. Men med vita är det så mycket svårare. Jag är inte lika modig med dem. Men till sist gick jag tillbaka in med två flickor och sa att jag inte ville verka märklig, men att vi hade bett på morgonen och upplevt att vi skulle be för en kvinna med mörkt hår och glasögon och kunde vi be med henne. Det fick vi göra, så hon hämtade en medarbetare att stå bakom disken och så gick vi ut i solen och bad. En annan i vår grupp fick ett kunskapens ord om vad kvinnans förbönsbehov var och så bad vi lite till och så gick vi vidare. Glada i hågen.