Mysterium är ett ord jag alltid har haft lite svårt för. I synnerhet när det kommer till det andliga, eftersom för mig är Gud mest av allt den som vill uppenbara sig och kommunicera med sitt folk. Så när någon säger att vi inte kan förstå gör det mig alltid lite uppbragt. MEN. Eller och. Vår talare den här veckan betonar ordet mysterium ofta, så jag frågade honom hur han definierar ordet i fråga. Och jag blev så nöjd (också för att det han sa är i linje med hur jag definierar mysticism – vilket var en stor del av mitt forskningsarbete). Mysterium är inte att ha förvirring eller att inte veta. Vår talare satte mysterium i motsats till intellekt. Mysterium är att veta i vår ande – inte i vår hjärna. Mysterium är när vår ande säger ja. När något resonerar i vår ande – där vi inte nödvändigtvis har kunskap intellektuellt sett. Mastigt va?