Så. Det har känts lite motigt, som man kan förstå av mina blogginlägg. Men den här veckan har det ändrats!! Jag vill ju inte leva under fruktan och jag vill känna Livet i mig … kunna se framåt med tro och hopp! Och det finns bara ett väl beprövat sätt, och det är att stå på Guds ord. Så det är vad jag bestämde mig för att göra. Jag satte mig ner med min Bibel. Varje dag. Det kändes lite som när jag är på gymmet på en av de där maskinerna som visar bilden av ett berg i staplar och jag bara väntar på att stapeln som går uppåt ska sluta blinka så att stapeln som går neråt ska börja blinka istället – så att jag får andas lite lättare. Bara att i verkliga livet ser vi inte hur många minuter det är som vi måste hålla ut innan det äntligen börjar gå utför. Men jag fick märka att på bara ett par dagar hade min trosnivå höjts och rädslan var borta. Dessutom hade min troskris (som varat sedan slutet på augusti) gett vika! FRAMGÅNG! Och bönesvar.