Jag pratade med chilenska Patricia häromdagen om att fasta. Hon berättade för mig om en gång när hon fastade i fem dagar (utan att förtära nånting överhuvudtaget, inte ens vatten). Tredje dagen var hon så utmattad att hon inte kunde stiga ur sängen.
- “Min första tanke var att jag måste ha mat för att få kraft! Men Jesus talade i min ande och sa ‘Jag är den kraft du behöver’. Så jag bad i en halvtimme och återfick alla mina krafter och kunde fortsätta fastan till slut.”
Tala om uppenbarelse! Jag tänkte att samma också gäller för sömn. Inte så att jag tror att vi ska leva utan mat och sömn. I själva verket vet jag inte om jag tror på fasta som andlig övning (jag vet att det är bra för kroppen emellanåt) – men jag är intresserad av det eftersom många ser det som en del av sin “religionsutövning”. Åtminstone på de här breddgraderna. Jag är lite tveksam eftersom det ibland låter som att Gud ger bönesvar för att folk har fastat, och då blir det ju lite gärningsteologi över det hela. Men jag tror på det som Patricia sa att det fokuserar henne andligen och att hon bara gör det när hon i sin ande känner att hon ska göra det. Och den där uppenbarelsen om att Jesus är allt vi behöver är ju kanon! Mer uppenbarelse!!