Om man ringer hit till basen nuförtiden kommer man med största sannolikhet att få mig på tråden. Nanna-med-telefonskräcken har förvandlats till YWAM-Worcester-receptionen-det-här-är-Nanna-som-talar-hur-kan-jag-hjälpa? Fast på engelska. Och med många andra språk som talas i andra änden. Och Nanna-som-aldrig-får-samma-slutsumma-vid-addition-av-samma-tal har förvandlats till Nanna-hej-å-hå-räknar-pengar-varje-dag. Inte för att kvittona och kassan nånsin stämmer överens, men igår var skillnaden faktiskt bara 100 rand mot fredagens nära 500. Så vi går mot ljusare tider. Man kan ju undra vad Dr. Rosengård gör som receptionist, men eftersom nästa bibelkurs inte börjar förrän i april och jag inte är särskilt bra på att gå omkring och göra ingenting (vilken överraskning för mig själv t.o.m.) så sysselsätter jag mig så här istället – och växer på kuppen! Och receptionen är helt huippu – som man säger i Finland – för där får man träffa alla människor och vara social, man får hjälpa människor med alla möjliga saker som man inte hade en aning om, man får laminera papper och nu har jag ordnat så att snittblommor levereras varje måndag. För trivselns skull. (Snittblommorna kommer från Woolworth’s och ges gratis vid dagens slut till Jan som sedan säljer dem till förmån för sitt matutdelningsprojekt.) Jag känner mig faktiskt som världens bästa receptionist. Kanske i alla fall som den gladaste.