Hip hop verkar ha blivit en del av mitt liv. Även om jag känner att jag själv aldrig kommer att vara en del av hip hop. För evigt en främling som tittar in från utsidan – med mycken uppskattning. Hip hop är – efter vad jag kan se – den musik- och dansstil som förblivit populärmusik längst – ända sedan 1960-talet! Jag uppskattar det för att det är en livsstil och inkorporerar både konst, musik, dans och skating. Här i Sydafrika är det dessutom en underground rörelse – vilket betyder att det är förankrat i riktiga, vanliga människors liv. Det är inte bara en kommersiell sak. I lördags följde jag med Simon (aka Hemel Besem) på några gigs runt Kapstaden. Den första ägde rum i en slum och kända rappare samlades i en ring av åskådare (med inte några få rastafaris – här är många rastafarianer nämligen också hiphoppare). Barnen från samhället bjöds också fram. De hade visst övat i veckor i gatlyktornas sken för tillfället. Jag kan rapportera att det var mest house som framfördes i dansform – precis som när vi jobbade i Johannesburg.
Sedan for vi vidare till Ocean View som är det sydligaste färgade samhället på Kaphalvön och där halva befolkningen är rastas. Där var det talangtävling och Simon var en av domarna. Ja, vad kan jag säga? Att vem som helst av dem skulle ha vunnit Idol Sverige utan ansträngning? Färgade är så fruktansvärt fulla av talang att det får resten av världen av skämmas. Och det här var bara en deltävling i ett litet samhälle.
Så kan en lördag tillbringas.