Igår serverades det pap till lunch. Det vill säga den majsgröt (?) som kallas zadza i Zimbabwe, ugali i Östafrika och nånting annat i Västafrika. Fast det pågår förstås ständiga stridigheter om vem som gör den bästa. Pap kan dessutom se väldigt olika ut och ätas till förrätt, huvudrätt och efterrätt. Jag satt vid samma bord som Fröken Pretoria och hennes man Herr Zimbabwe, nyss hemkomna efter tre månader i die Schweiz. Det var inte första gången de åt pap sedan de kom tillbaka till Sydafrika.
- "Nej, vi åt pap hemma i Pretoria på vägen till Worcester. Och kött!"
- "Men kött hade de väl i Schweiz," tyckte jag. Fröken Pretoria såg tveksam ut. Jag har ju hört att de äter mycket ost i Schweiz, men lite kött hade de väl fått.
- "Joo... Men du vet hur vi sydafrikaner förhåller oss till kött. Det ska vara mycket. Och där kallar de dessutom allting för kött. Om min mamma säger på tswana att vi ska laga kött, då är det kött. Inte kyckling och inte fisk. Det är antingen biff eller lamm."
Och här på basen ska väl det behovet tillgodoses. Anledningen till att jag börjat äta på basen igen. Måste få protein. Och det är billigt.