Jag undrar faktiskt. Det måste ju ha varit...

Så har man varit ute på långfärd igen. Elva timmar ombord på ett flygplan. Lite väl länge, kan jag tycka, särskilt som det de sista tre åren har hänt minst fyra gånger per år. Och varje gång hoppas jag att samma sak ska hända som på min allra första långresa till Los Angeles år 2000. Men det gör ju aldrig det! Det dyker aldrig upp en transferdisk ur tomma intet med en man som vill se på mitt boardingkort och som uppgraderar mig till första klass (vilket jag ju inte fattade då, jag trodde alla blev välkomnade med champagne å breda fåtöljer på långa flygrutter). Men man behöver kanske flyga Virgin Atlantic för att det ska ske. Eller vara våldsamt hjärtekrossad.

Men nu när jag tänker på det så måste det ha varit en ängel. För vem gör så där?? Står vid nåt udda bord i en gång och kallar till sig random resenärer? Förutom änglar då. Ganska random udda typer. Önskar jag skulle se dem lite oftare.