På lördag bär det av. Först till Kalamata där en natt ska tillbringas och sedan vidare norrut mot Aten. Den stora gröna militärliknande väskan står packad med min sommargarderob och sängkläder och får stanna i Aten, om allt går enligt planerna, tills jag kommer tillbaka på riktigt om en månad. Nästa gång får vinterkläderna, samt torkade blåbär, röllekablad och lingonsylt följa med!
Under sommarmånaderna har jag ibland brottats med tankar om galenskapen. Tänk om jag totalt misslyckas i mitt uppdrag? Vad om koreanen inte tycker om mig? Vad om jag börjar blanda in mig i alltför mycket, också sånt som Jesus inte säger åt mig?
Men nu just känner jag tillförsikt, mod och upprymdhet! Var på besök hos några vänner som kom till Finland som flyktingar och de kunde bekräfta att situationen för flyktingar i Grekland är förskräcklig. Staten hjälper ju inte och det finns mycket fientlighet. Så där finns faktiskt mycket att göra och det ser jag fram emot.
Har lärt mig att säga på farsi:
- Salaam. Chitori?
- Khubam. Tu chitori?
Lagom för att imponera åtminstone på någon! Så helt oförberedd är jag inte. Några fraser på dhari eller pashto och jag är helt redo.