Idag fick jag mig en skopa avsky för missionärer som tar foton döpandes muslimer men inte lyfter ett finger för att hjälpa dem i deras nöd. Alltså skopan gällde inte mig. Nej, jag har ju kommit hit för att ge skolgång åt barn och undervisa - inte för egen vinnings skull. Det var ju ett fint hedersomnämnande! Ingen vill bli betraktad som ett omvändelseobjekt.
Idag hade jag även lektion 1 med tre adepter. De ska samtidigt lära sig engelska och lära sig undervisa engelska.
Och väskorna mina får ännu stå tillbaka för det nitiska städandet - kackerlackorna har för all del hjälpt mig utvecklas som städerska (allt ska skrubbas och steriliseras), som diskerska (ingen gammal disk i diskhon här inte!) och som soputbärare (i tjänst varje dag). Jag har alltså inte packat upp, men nog hittat till Atens Stockmann, som heter Attica. Fast här säljs franska haute couture märken som jag i min bushtillvaro glömt existerar. Så inte riktigt Stockmann ändå.
Min tillvaro denna första vecka som Atenbo i ett nötskal. Ja, och så diverse jobbrelaterade möten och kontaktknytande förstås!