Förra söndagen skulle jag baka en avskedskaka till Daniel från Korea och Andreas från Finland, som båda lämnade oss på samma dag. Jag hade sett ut ett bra och billigt recept på en kokoskaka som jag och kollegan köpte ingredienserna till vid besöket på Makro där vi köper all mat till centret. Jag tog receptet gånger tio så att det säkert skulle räcka till en liten bit var åt 200 människor. Jag hade hjälp i köket av vår gourmet chef till volontär som tyckte att smeten inte såg ut att vara tillräcklig när den väl skulle på plåtarna.
Utan att veta att kakan skulle få ett kokostäcke på sig om en liten stund, gjorde han sin bedömning och i ett svagt ögonblick lät jag honom bestämma. Kanske för att prove a point. Tro inte att du vet allt och fatta inga beslut när du i själva verket inte har en aning om helhetsbilden. Resultatet blev en bamsekaka med väldigt tjockt kokosskikt. Som bara räckte till dem som kom på gudstjänsten. Det är okej. Inte för att gourmet kocken insåg sitt misstag, men kanske det är lite så här med Gud och mig emellanåt. Lita på att Han vet hur kakan ska se ut i slutändan.