Barnen.

2.7.2010 20:29

Åh, dessa barn! Jag vill stanna… Men det är verkligen i lust och i nöd. Jag har många solskenshistorier från den gångna, mycket intensiva veckan, men ibland vill man bara gråta gråta gråta. Som när man upptäcker att två bröder, sex och sju år gamla, har målade naglar. Det är pappa som har målat dem. Och jo, han gör dumma saker med dem, men vad får man inte säga, för då kommer pappa att bli jättejättejättearg.


Eller när nioåriga Karabo en dag är helt otröstlig och bara gråter. Det enda ord som återkommer är ”teacher” i hennes osammanhängande tal. Så berättar hon för mig hur hennes lärare tar henne på låret. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag går till Johann, som är själavårdare på lutherska församlingen. Han säger: ”Ta hit henne!” Tillsammans med en tolk försöker vi tre sedan reda ut vad som hänt. Det är tydligen rektorn det är fråga om, och han är vän med mamma och pappa och brukar komma hem till dem ibland, men hemma talar han inte med Karabo. Karabo vet inte var hon bor. Bara att det är på nummer 21. Hon bor egentligen i Limpopo hos farmor och farfar och hälsar bara på mamma och pappa med lillasyster under vinterlovet. Men mamma måste åka till arbetet redan klockan fem på morgonen och kommer hem klockan sex, så under dagen är Karabo och lillasyster på dagis. Vilket dagis vet inte Karabo, men hon förklarar var det ligger. Så tillsammans trippar vi iväg genom Hillbrow för att hitta dagiset och få reda på vem Karabos mamma är. För, som Johann säger, det här måste tas itu med genast. Övergreppen gäller inte enbart rektorn utan också en farbror då han är full.


Jag vet inte om det är slutet på historien, jag hoppas inte, men mötet med mamman går inte så bra. Hon är skuldmedveten, men är mest orolig för vad Karabos pappa ska säga. Och nästa dag kommer Karabo inte på vårt läger.


Det är tredje veckan som vi har haft barnläger i innerstaden Hillbrow i Johannesburg. Nu börjar barnen känna sig trygga och fler och fler saker kommer till ytan. Min solskenshistoria från veckan gäller åttaåriga Zamambo, som de första två veckorna varit exemplarisk. Hon vill bli vetenskapsman när hon blir stor och göra medicin som ska hjälpa människor. Men den här veckan får hon plötsligen utbrott och slår vilt på en pojke. Ganska ofta sitter hon trumpen på en stol. En dag möter jag henne och frågar hur det är. Det är inte bra för hon har ont i magen. Så jag frågar om jag får be för henne. Det får jag. Nästa dag kommer hon glädjestrålande och berättar: ”Igår när jag kom från toaletten och du bad för mig, efter det hade jag inte ont i magen längre!” Idag när hon var ledsen berättade jag för henne om hur Jesus gör mig glad och hur han är den som gör det möjligt för oss att fullfölja allt vi drömmer om. Jag frågade om hon trodde på det. Zamambo skakar på huvudet. Så jag frågar: ”Zamambo, tror du på Jesus?” Återigen skakar hon på huvudet. ”Vill du tro på Jesus?” Zamambo funderar en stund och jag säger: ”Bara om du vill!” (Jag blev själv tvingad någon gång som liten, och det kändes inte bra.) Till sist nickar hon, jag ber för henne och sedan ber vi en frälsningsbön där Zamambo säger att hon vill vara vän med Jesus och ber honom komma och bo i hennes hjärta. Jippiiii!


Låt barnen komma till mig och hindra dem inte.


Den som tar emot en av dessa mina minsta i mitt namn tar emot mig.




Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in