Mycket blod svett och tårar. Tandagnisslan och gråt… Så har den här praktikperioden i Johannesburg börjat. Inget privatliv. Sova på en kyrkläktare i 3 graders värme. En stor råtta som äter ur papperskorgen i köket varje morgon. Småråttor som springer utmed väggarna i kyrkan där vi bor och mösskit i köksskåpen. Inget internet. Fast på ett ställe på grund av säkerhetsriker. Tight program. Och människor som exploderar… Skillnader mellan varm- och kallklimatskulturer… Drama drama drama! Jag trivs. (Inte så mycket med råttorna dock.) Vi växer och vi utvecklas.
Det stora tacksägelseämnet är att vi har varit så beskyddade. Ingen har blivit rånad eller överfallen i vår klass. Däremot råkade ett av teamen som vi arbetar med ut för en incident när de körde i sin minibuss genom stan. Plötsligt tog en man tag i chauffören Lintjies, en tjej i tjugoårsåldern, arm och sa: “Ge mig era mobiltelefoner eller så skjuter jag!” Men Lintjie hade med myndighet sagt åt honom att försvinna i Jesu namn och mannen hade sett mycket förvirrad ut men hade också gått därifrån.
Under ett av gatuevangelisationstillfällena den här veckan bad två av våra elever för en man som hoppade på kryckor. Han hade varit med om olycka ganska nyligen och fått diagnosen att han inte skulle kunna gå utan besvär igen. Men våra elever bad och mannen släppte sina kryckor och började gå omkring på gatan och var fullständigt helad! Sånt är spännande!