Gud & visum.

Visumveckan. Visumveckan började med en sömnlös natt för min del när jag insåg att det på mänsklig väg inte finns en chans att sydafrikanerna ska få både ett egyptiskt och ett amerikanskt visum på en vecka. Det egyptiska visumet skulle ta fyra dagar att få, så tidigast samma dag som flickorna hade tid för intervju på amerikanska ambassaden klockan åtta på morgonen. Så jag kämpade lite med den leendelösa afrikaaner-kvinnan som man knappt kunde se genom den lilla brevluckan på ambassaden. Hon kunde naturligtvis inte lova något, men sa att vi kunde ringa på onsdag för att se om vi kunde komma till Pretoria och hämta upp passen. Jag tyckte redan att det var ett Guds under, men när hon sedan ringde tre timmar senare och sa att visumen var färdiga visste min upprymdhet över Gud knappt gränser. Sedan var det ju den lilla detaljen att Mawuse från Ghana hade faxat sin visumansökan tidigare och inte tänkt på att det kanske inte var så smart att skriva att man är missionär när man ansöker om visum till Arabrepubliken Egypten… Men alla fick sina visum! Samma dag kommer Michelle glädjestrålande till mig och säger att hon plötsligen fått 10.000 ochatt hon nu har pengar till flygbiljetten och praktiken!

Kvar var då amerikanska ambassaden. Fyra dagar innan avresa satt de fyra flickorna och blev intervjuade genom telefon och där intervjuaren var bakom glas. Jag hade övat med dem vårt syfte för att resa och vem vi ska arbeta med. Själv satt jag nervös som bara vad och drack kaffe i shoppingcentret tvärs över gatan i fashionabla Sandton. Caitlyn och Michelle var först ut och meddelade att de sagt på ambassaden att det tar fyra till fem arbetsdagar innan de kan få sina pass tillbaka, men att visumen var godkända. Det passade verkligen inte vår tidtabell! Men när Laché visade sitt kvitto stod det av någon anledning att vi kunde hämta passen på måndag… Samma dag som avfärd.

Och idag hade Laché fått 13.000 rand.

Vår budget på 200.000 rand (20.000 euro) för åtta personer varav hälften från tredje världen är i princip fylld nu. Gud respekterar våra budgeter och våra tidsramar… Det känns som att den sista tiden har varit mirakel på mirakel på mirakel och Gud har visat om och om igen hur god han är! Jag är alldeles förundrad.