Jag var inte beredd på värmen. Efter 52 timmar på resande fot anlände jag och Ida med våra fem flickor på Mais Gate Airport i Haitis huvudstad, Port-au-Prince. Terminalen var en kokande het liten flyghangar och människorna flockades kring bagagebandet. Vi gick igenom passkontrollen, trots att vi inte kom ihåg adress här. När vi sa att vi skulle till Saint-Marc släpptes vi igenom.
Det tog en stund innan vi lyckats plocka reda på alla våra tolv väskor, men tack och lov så var de alla här! Flygplatsen var en enda villervalla och sedan började det regna. Inte ett stilla strilande finskt sommarregn, utan mera som en behaglig varm dusch. Det var faktiskt rätt skönt. Vi stuvades in i en liten bil med så mycket bagage som möjligt och några väskor på taket för att bege oss norrut på en fyra timmars resa till Saint-Marc (som ligger 80km från huvudstaden).
Efter en liten stund fick vi sällskap av en pick-up som tog våra väskor. Men halvvägs till vårt resmål började motorn koka, och det blev slutet på vår bilfärd! Två flickor hoppade in i framsätet och vi andra satte oss med bagaget på flaket.
- ”Det här är en riktig outreach,” tänkte jag för mig själv. En söndrig bil och en färd på flak.
Det var då började det regna igen! Inte heller den här gången var det ett stilla regn, utan vi blev ordentligt genomblöta – inklusive vårt bagage… Men flickorna skrattade och vi var alla vid väldigt gott mod. Efter 56 timmar på resande fot stupade vi i säng den första dagen, tacksamma för en beskyddad resa.
P.S. Jag har bilder som jag valt ut till den här texten, men internet är inte tillräckligt bra här för att ladda upp bilder, tyvärr… Håll till godo med bara text….