Så mycket ljud! Kacklande hönor, bräkande getter, biltutor, mopeder och folk som pratar ivrigt på kreol. Från klockan fyra på morgonen! Saint-Marc ser inte precis ut som en riktig stad (inga asfalterade vägar och bara ett trafikljus), men här är liv och rörelse och mycket färger! Vi har blivit väldigt förtjusta i landet. Det är så vackert.
- ”Det här stället har så mycket potential!” utbrister Laché där vi sitter på bilflaket och åker förbi turkosa hav. Men mannen på gatan säger att allt är förstört.
Vi får bo på övervåningen i ett hus med havsutsikt. Vi känner oss så välsignade över att ha eget utrymme, egen toalett (där man inte får slänga toalettpapper), egen dusch (en slang som kommer ur väggen) och eget kök. Vi har varit och köpt gas till spisen och renat vatten (för att undvika att få kolera).
Dag nummer två tar Mackendy, som vi ska jobba med här, oss runt för att växla pengar, köpa telefonkort och handla mat. Han tar oss till ett ställe som ser ut som en bank med beväpnad vakt utanför och jag undrar lite vad vi gör där. Innanför är det dock en super market med importerad mat och hutlösa priser. Så jag frågar Mackendy, som inte talar så bra engelska, var han brukar köpa mat, för där vill vi också köpa vår. Han tar oss till marknaden där vi går omkring en stund för att se vad som finns. Det tar inte så länge att lista ut att vår kost framöver kommer att bestå av ris och bönor, något ägg, någon morot och någon rödbeta. Samt väldigt goda bananer! Priserna är väldigt förvirrande eftersom den haitiska valutan är gourdes, men alla priser är i något som kallas haitisk dollar och är värd ungefär fem gånger mer än gourdes.
Min sandal går sönder i blåleran och där jag vandrar barfota i lervällingen försöker jag att inte tänka för mycket på vad som finns i leran.