Det är mycket tankar nu för en liten analytiker som Nanna. Sydafrika … Finland … Europa … och så Nannas plats i det hela förstås. I ekvationen ingår uttryck som man hörde då man gick i skolan som “det är en vinstlott att bli född i Finland”, uppfattningar om västvärlden som omfattas både av dem som bor där och folk utanför som “allting fungerar så bra i väst” (och alltså borde väst vara modell för hela världen), alla regler och kontrollen för att reglerna efterföljs – på gott och ont, frånvaron av mänsklighet – maskiner istället för människor, utrymmeslöshet för att göra fel eller vara kreativ med livet, prestation hellre än glädje och allra mest skillnaden i min egen andliga och mentala hälsa. (Igen får jag erfara att det är svårt att vara troende i Finland – av orsaker som är helt opåtagliga.) Det är en ekvation som inte går ihop, som den uppmärksamme kanske inser.
Kanske det är en vinstlott att vara född i Finland (jag kan ju faktiskt resa nästan vart som helst i världen utan visum), kanske det är en vinstlott att födas i Sydafrika. Eller kanske vi inte ska prata om vinstlotter överhuvudtaget och kanske vi borde omvärdera hur vi ser på väst och resten av världen. Jag har inte riktigt orden, men Tuomas Toivonen lägger pricken på i:et i Blue 1:s flygtidning (6, 2011).
“Det värsta, eller åtminstone det mest frustrerande, är Finlands smak för cynisk realism, som kan ha demoraliserande och krossande effekter. Det är resultatet av ett välfärdssamhälle som håller på att förlora sina ideal. Den reser sig när tron på något finare och bättre upplöses.”
Breaks my heart.
Stig högt, vårt land, som du ur natt dig höjde.
Den dag dig väntar, fritt och öppet möt
med samma kraft, med samma mod, du röjde,
när träldomsoket du sönderbröt.
Förtrycket aldrig dig till jorden böjde,
Ditt verk väntar, o fosterland.