Jag var till frissan för första gången på väldigt länge häromveckan. Runtomkring det skedet när det hade blivit kris. Tänkte jag skulle testa frissan vid Spar, som är på gångavstånd från basen. Så jag gick spontant in och försökte få ögonkontakt med (den färgade) kvinnan bakom disken.
- “Heeeeeeeej?” försökte jag. Stort ointresse från den andra kvinnan. Osäker på om de överhuvudtaget tog emot kunder, vågade jag mig på att säga att jag skulle vilja klippa mig – föga förvånande i en frissa, kunde man tro.
- “Du vill klippa ditt hår?” frågade kvinnan som om jag i själva verket kommit in på banken och inte i en frisersalong.
- “J-j-jaaaaa? Om det går,” stammade jag. Blädder blädder blädder i den stora, helt tydligt tomma kalendern.
- “När?”
- “Närsomhelst,” försökte jag ivrigt. “Helst så snart som möjligt.”
- “Idag?” Stort missnöje.
- “Ja, har ni något idag?”
- “Onsdag, torsdag, fredag…” Så jag bokade en tid.
- “Bara klippning?”
- “Nej, jag funderade faktiskt på att göra slingor också.”
- “Jamen det är 15 rand per slinga,” varnade kvinnan mig, ifall jag inte skulle ha råd med det. Nej, hur skulle hon kunna veta att i mitt land skulle jag betala typ 700 rand för en klippning och lite slingor?
Slutet gott allting gott och jag fick mitt livs bästa klippning. Och tre slingor.