Jag förundras över hur diametralt olika världsåskådningar kan vara. Jag menar, visst, vi pratar hemma om ankdammen och inskränkthet med mera, men ändå kan vi inte låta bli att se på världen med våra glasögon. Eller så är det bara jag. Sen umgås jag med brasilianare och sydafrikaner och plötsligt blir nya dimensioner verklighet.
Till exempel. Min goda väns systersöner ser små hemska gubbar som skrämmer dem. Jo, för att den muslimska svågern har problem med trohet och hans flammor utövar voodoo mot familjen. Så barnen och systern är i princip hela tiden sjuka med än det ena, än det andra. Men min vän har lärt sina systersöner (som växer upp som muslimer i Sydafrika) att säga namnet Jesus, och vips – är de små gubbarna borta.
Och från mina brasilianska elever hör jag hur man kan se män med vackra familjer lämna dem för någon kvinna som inte har nånting att erbjuda (i jämförelse) – förutom voodoo.
En annan verklighet.