Utöver receptionen.

24.1.2012 20:35

Jag jobbar faktiskt inte bara i receptionen. Jag hjälper också till med lärjungaträningsskolan som pågår som bäst. Jag har vad man kunde kalla utvecklingssamtal med tre tjejer en gång i veckan. Sånt som jag gillar som allra mest. Att få vandra med människor under en tid och förhoppningsvis hjälpa dem att se den väg de ska gå.


Och så förbereder jag inför nästa bibelkurs – har kontakt med lärare och antar elever, förbereder egen undervisning, planerar schemat inklusive utflykter och funderar i allmänhet på hur kursen ska utvecklas till det bättre. Praktikperioden ska också planeras, men så långt har jag inte kommit ännu.


Och så ska jag undervisa i grekiska! Har tagit med mig mina grammatikböcker. Det finns några som är intresserade av att läsa Bibeln på grekiska, så jag planerar detta som ett pilotprojekt. Jag förklara grammatiken medan vi läser. Så huvudsyftet är faktiskt inte att lära sig grekiska, utan att läsa Bibeln på orginalspråket och på kuppen får man en överblick över grekisk grammatik och lär sig lite vokabulär.


Så detta är lite av vad jag är sysselsatt med. Om det var någon som undrade.

Ljusare tider.

23.1.2012 20:36

Om man ringer hit till basen nuförtiden kommer man med största sannolikhet att få mig på tråden. Nanna-med-telefonskräcken har förvandlats till YWAM-Worcester-receptionen-det-här-är-Nanna-som-talar-hur-kan-jag-hjälpa? Fast på engelska. Och med många andra språk som talas i andra änden. Och Nanna-som-aldrig-får-samma-slutsumma-vid-addition-av-samma-tal har förvandlats till Nanna-hej-å-hå-räknar-pengar-varje-dag. Inte för att kvittona och kassan nånsin stämmer överens, men igår var skillnaden faktiskt bara 100 rand mot fredagens nära 500. Så vi går mot ljusare tider. Man kan ju undra vad Dr. Rosengård gör som receptionist, men eftersom nästa bibelkurs inte börjar förrän i april och jag inte är särskilt bra på att gå omkring och göra ingenting (vilken överraskning för mig själv t.o.m.) så sysselsätter jag mig så här istället – och växer på kuppen! Och receptionen är helt huippu – som man säger i Finland – för där får man träffa alla människor och vara social, man får hjälpa människor med alla möjliga saker som man inte hade en aning om, man får laminera papper och nu har jag ordnat så att snittblommor levereras varje måndag. För trivselns skull. (Snittblommorna kommer från Woolworth’s och ges gratis vid dagens slut till Jan som sedan säljer dem till förmån för sitt matutdelningsprojekt.) Jag känner mig faktiskt som världens bästa receptionist. Kanske i alla fall som den gladaste.

Mera funderingar.

1.1.2012 11:56

Var det bara för att jag inte var tillräckligt länge i Finland? Eller varför kände jag mig mest så obekväm? Jag vet faktiskt inte. men jag tänker på hur det är i Worcester – hur ett snabbt besök till den kristna bokhandeln blir till 45 minuter intressant diskussion och resultatet är en ny vän, en radiointervju och medverkan i ett hip hop band. eller hur mannen i fotobutiken kommer ihåg hela mitt namn trots att jag inte varit där på ett år. Eller hur ägarinnan till mitt favoritcafé alltid hälsar mig som en kär gammal bekant och frågar vad för projekt jag har på gång nu. Eller hur gympersonalen hälsar så glatt när man möter dem på gatan. Eller då servitrisen på sushirestaurangen börjar fråga om våra olika kurser på basen. Eller då föreståndaren på Spar glatt undrar vem jag är och hur länge jag har bott i Worcester. Det får mig alltid att skratta lite. Högst oprofessionellt, skulle väl omdömet vara här hemma. (Nu ska vi hålla isär arbets- och privatliv för annars kan det ju bli för jobbigt!) Och själv vet jag inte riktigt hur jag ska handskas med att stå bakom någon i kön på Vasa flygplats som jag kanske borde hälsa på … eller? Vi känner ju inte egentligen varandra, men vi har studerat vid samma fakultet … och vart ska jag vända blicken nu? Och vad skulle jag säga om jag hälsade? Vad kommer efter det? Nej, det är nog bäst att låtsas som att jag inte har en aning om vem personen är. Varför kan jag inte ta med lite Sydafrika till Norden? Varför känner jag trycket att inte sticka ut? Men jag vill väl inte utsätta mig för kritiken över att vara för mycket eller för lite. Bäst att inte synas så blir man inte synad. (Fast på bekostnad av ett leende, en ny vän, ett levande bultande hjärta.)




Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in