Absolut sanning.

31.3.2012 11:56
- "Haha, du skulle ha sett hur folk tittade och vände sig om efter dig och Nanna!" hörde jag Nkululeko säga till Stephen igårkväll när vi gick in i köpcentret i Somerset West, efter en tur till Khayelitsha och grillköttet vid stånd nummer 17. Stephen och jag gick lite före de andra i gruppen. Kanske de tittade för att vi är så otroligt snygga, men mera troligt är det förstås att det stack i ögonen att se en färgad kille och en vit tjej tillsammans. Eller kanske det var tilldragande. Jag är själv inte så medveten om folks blickar, men en sydafrikansk zulu-kille som Nkululeko är det i allra högsta grad.
Efter att vi spelat lite biljard och annat gick Sanda och jag på tur för att processa lite.
- "Nanna, det stör mig så mycket att det alltid är afrikanerna som ska anpassa sig. Västerlänningarna kan säga att vi alla ska acceptera varandra, men när det kommer till kritan är det vi som ska lära oss från dem, bli mer organiserade och bli lärjungatränade på västerländskt vis."
När vi var på läger med lärjungaträningsskolan förra veckoslutet frågade 53-åriga Monika från Schweiz mig:
- "Hur gör du det? Hur klarar du dig med att få så lite information, utan att få veta planerna, utan någon synlig organisering? Fast jag märker att du ställer mycket frågor."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara Monika. Med Sanda visste jag att han generellt sett har rätt. Men hur förklarar man för en västerlänning att högpresterande, effektivitet, organisation och hårdkontroll inte är en absolut sanning? Intet ont om Monika och hennes man - hatten av för att de går lärjungaträningsskolan i den här omgivningen och inte har haft ett nervöst sammanbrott!
Sanda är ständigt på jakt efter en definition av racism. Någon sa här i veckan att racism är när man baserat på etnisk härkomst har förutbestämda åsikter om någon. Jag gillar min pappas definition: racism är när man ser etnisk härkomst istället för människa. Oavsett om tanken är god eller inte. Så jag gör min egen lilla krigföring för att folks föreställningar ska skakas om lite och går helt gärna lite närmare Stephen så folk ska tro att vi på riktigt är ett par.
Braai i Khayelitsha.

Reklam.

29.3.2012 10:23

Mellan kurser.

29.3.2012 9:55
Ingen termin är den andra lik. Folk kommer och går - närmare bestämt har vi 300-400 elever varje år. (Och jag fick veta igår av f.d. basledaren Stefaan att i varje land av de 68 länder han reser och undervisar i har han mött någon som har gjort en kurs här på vår bas. Vilken spridning! Gör mig lite ivrig.) Den här veckan tar årets första termin slut och på Långfredagen börjar nästa.
Jag har fäst mig ovanligt starkt vid eleverna i lärjungaträningsskolan som nu far på praktik (Moçambique och Sao Tomé) och önskar jag fick fara med dem. Jag har fått göra vad jag tycker allra mest om - sitta med de flesta av dem och ha utvecklingssamtal. Livet fascinerar mig så mycket. Och att få dela det med människor som verkligen vill leva och älska Jesus får mig att känna mig levande. Jag kommer att sakna dem.
Nu väntar en ny skara. Klassrum ska ställas i ordning, välkomstpresenter och biblar inköpas, manualer kopieras med mera. Och så är jag i full gång med att planera en ny kurs som ska gå september till december! Jag har i princip fria händer att utforma den som jag vill (inom ramen för universitetets läroplan, den ska också godkännas av dekanus, som sitter i högborgen på Hawaii) och mobilisera den personal jag vill ha! Mer om det en annan gång dock.
På Niko.
Sydkorea, Finland, USA och Sydafrika tillsammans på överlevnadsläger.

Asiphe.

8.3.2012 11:47

Asiphe är en skatt. En av de bästa människorna jag känner. Han är från Khayelitsha - det stora slumområdet i Kapstaden. Så han har växt upp i ett skjul. Inte för att det spelar så stor roll, men av någon anledning känner jag mig hedrad av att kallas hans vän. Han jobbar med samma DTS som jag. I helgen for han hem och i lördags blev han knivhuggen några kvarter från sitt hem. Han berättade för mig idag hur hans kompisar plötsligen hade försvunnit efter ett besök till bensinmacken, när plötsligen ett gäng på sju killar i 16-17-årsåldern anföll honom med knivar. Armen han försökte värja sig med fick sex hugg samt höger bröst. Polisen tog honom till sjukhus, men först på söndag eftermiddag fick han se en läkare, som slitsade upp honom för att lägga en tub som skulle ta bort blodet från de inre blödningarna. På tisdagen fick han komma hem och igår kom han tillbaka hit. Jag insinuerade att det var ett trauma. Hur blir man mentalt ok efter en dylik incident?


- "Jag har redan förlåtit de där killarna. Man måste om man vill gå vidare. Och det är inte som att jag är den enda som blivit knivhuggen. Mina vänner i rummet på sjukhuset hade alla blivit knivhuggna. Två av sina flickvänner." Mmm. Det går vilt till i Khayelitsha.


Det finaste är ändå hur både Asiphe och Sanda (som jag nämnt tidigare) älskar Khayelitsha, trots sitt dåliga rykte. För dem finns det ingen bättre plats på jorden. Där vill de leva och där vill de dö. Asiphe säger att många därifrån skaffar sig utbildning på universitet, bra jobb och bil. Men de vill ändå bo i Khayelitsha.


- "Jag känner alla i mitt område. Folk vill bo med dem de känner. De vill kunna ha fester med folk i grannskapet och de vill kunna säga hej till grannen på morgonen." Och Sanda och Asiphe brinner för att livet ska bli bättre i Khayelitsha, med riktiga hus istället för skjul. De vill inte flytta bort bara för att det är "farligt". Det är inspirerande.

Att vänta nio år.

7.3.2012 20:28

Nu borde jag säkert berätta något om resan till Brasilien och allt annat som jag försakat berätta den senaste tiden, men jag måste bara berätta om min kollega Duard först. Han jobbar på andra sidan korridoren från mig så jag kan vinka till honom genom dörren där han sitter bakom sitt skrivbord och tar emot förfrågningar och ansökningar. Duard fyllde femtio år häromsistens. Han är en lång och ståtlig afrikaaner. En man i sina bästa år. Han har även ett förflutet som homosexuell, men det gick över när han började vandra med Jesus för sjutton år sedan. Så idag när jag satt på hans kontor för att uppdatera livet (jag har ju varit borta två veckor, så det är mycket att prata om...) kommer han med chocknyheten att kvinnan som han väntat på i nio år plötsligen dök upp på basen för två veckor sedan. För nio år sedan när de var 39 respektive 41 år gamla, var de typ kära, men av olika anledningar blev det inte till något. Duard har dock hela tiden tänkt att hon är kvinnan för honom, en holländska. Under nio år har de inte haft ett ögonblicks kontakt, trots att Wies finns på bara en timmes avstånd - på basen i Kapstaden. Så nu bjöd hon först ut honom en kväll och de pratade halva natten om det förflutna och redde ut den saken. Nästa kväll bjöd han ut henne och de pratade om framtiden. Som ser mycket ljus ut.


Nio år.


Iiiiiih, vilken ROMANS!




Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in