Stig högt vårt land.

30.12.2011 11:59

Det är mycket tankar nu för en liten analytiker som Nanna. Sydafrika … Finland … Europa … och så Nannas plats i det hela förstås. I ekvationen ingår uttryck som man hörde då man gick i skolan som “det är en vinstlott att bli född i Finland”, uppfattningar om västvärlden som omfattas både av dem som bor där och folk utanför som “allting fungerar så bra i väst” (och alltså borde väst vara modell för hela världen), alla regler och kontrollen för att reglerna efterföljs – på gott och ont, frånvaron av mänsklighet – maskiner istället för människor, utrymmeslöshet för att göra fel eller vara kreativ med livet, prestation hellre än glädje och allra mest skillnaden i min egen andliga och mentala hälsa. (Igen får jag erfara att det är svårt att vara troende i Finland – av orsaker som är helt opåtagliga.) Det är en ekvation som inte går ihop, som den uppmärksamme kanske inser.


Kanske det är en vinstlott att vara född i Finland (jag kan ju faktiskt resa nästan vart som helst i världen utan visum), kanske det är en vinstlott att födas i Sydafrika. Eller kanske vi inte ska prata om vinstlotter överhuvudtaget och kanske vi borde omvärdera hur vi ser på väst och resten av världen. Jag har inte riktigt orden, men Tuomas Toivonen lägger pricken på i:et i Blue 1:s flygtidning (6, 2011).


“Det värsta, eller åtminstone det mest frustrerande, är Finlands smak för cynisk realism, som kan ha demoraliserande och krossande effekter. Det är resultatet av ett välfärdssamhälle som håller på att förlora sina ideal. Den reser sig när tron på något finare och bättre upplöses.”


Breaks my heart.


Stig högt, vårt land, som du ur natt dig höjde.


Den dag dig väntar, fritt och öppet möt


med samma kraft, med samma mod, du röjde,


när träldomsoket du sönderbröt.


Förtrycket aldrig dig till jorden böjde,


Ditt verk väntar, o fosterland.

Love is all we need.

21.12.2011 20:26

Jag missade mitt flyg i Frankfurt. Mest pga två burkar jordnötssmör. (Om de bara öppnat burkarna och vänt dem upp och ner skulle de ha märkt att inget kommer ur dem, vilket måste betyda att jordnötssmör inte är vätska. Men jag och de tyska tjänstemännen använder tydligen vokabulären olika. Jag pratade t.o.m. med polisen för att få tillstånd att sticka ner handen i skräphinken då det stod klart att jag hade missat mitt flyg och skulle ha tid att checka in väskan MED 1 kg jordnötssmör. Men nej. Regler är regler. Och jag vill ju inte riskera att sätta en väldigt söt polisman i fängelse för att min syster ska få organiskt osötat jordnötssmör från Woolworths.) Antar att jag är känd hos Lufthansa nu som ”jordnötssmörsdamen”. Vad nu det skulle kunna vara på tyska. Erdnußensmerendame kanske. För jag grät ju nästan. Det är inte lätt då man tillbringat en hel natt på ett plan från Kapstaden utan egen TV. De gav inte ens ut tandborstar som t.o.m. British Airways gör. Tacka vet jag mellanöstern-flygbolag (samt den engelska motsvarigheten i detta fall). Och jag misstänkte ju att det skulle bli problem med att flyga genom Tyskland. Och jag säger det enbart pga erfarenhet. (Om man vill kunna prata med tjänstemännen ska man inte välja att flyga genom Tyskland eller Finland. ”Låt oss följa reglerna istället för sunt förnuft eller maggropsskänsla så kan ingen anklaga oss utan vi kan skylla på Systemet. Då kan vi säga: ‘Det är något fel på Systemet.’”)


Ja, okej, jag erkänner. Det är fröken Småbitter här på Frankfurt flygplats. Men jag är fortfarande glad. Jag sa det till Jesus medan jag rusade runt som den yrhöna jag kan vara att det inte finns nåt som kan stjäla glädjen som han är i mig. Och så sa jag att det inte finns nån orsak för mig att inte vara kärleksfull mot dessa tjänstemän som ju trots allt bara gör sitt arbete så gott de kan. De har ju kanske inte fått uppleva Nåden så som jag har, så hur ska de kunna vara nådefulla då? Ja, och så sa Jesus till mig ”kom ihåg att jag är den som kämpar för dig och att guldet och silvret är mitt.” Det var när jag hetsade upp mig lite över att behöva köpa en ny flygbiljett. Vilket jag inte behövde. Det på den ljusa sidan. Jag beslöt mig för att ta det lugnt och inte utkämpa några strider och det gick vägen. Jag fick t.o.m ringa från transfer-disken och berätta för syster att jag missat flyget. Och damen i passkontrollen log mot mig och önskade mig en trevlig vistelse. Ja, så kort och gott finns det ju alltid någon kärlek att glädja sig åt. Och bäst av allt är att Jesus först har älskat mig så jag kan älska i alla fall.


All together now – All you need is love, love is all you need.

Jaaaa, vi elsker dette landet.

20.11.2011 12:01

Jag var till frissan för första gången på väldigt länge häromveckan. Runtomkring det skedet när det hade blivit kris. Tänkte jag skulle testa frissan vid Spar, som är på gångavstånd från basen. Så jag gick spontant in och försökte få ögonkontakt med (den färgade) kvinnan bakom disken.


- “Heeeeeeeej?” försökte jag. Stort ointresse från den andra kvinnan. Osäker på om de överhuvudtaget tog emot kunder, vågade jag mig på att säga att jag skulle vilja klippa mig – föga förvånande i en frissa, kunde man tro.


- “Du vill klippa ditt hår?” frågade kvinnan som om jag i själva verket kommit in på banken och inte i en frisersalong.


- “J-j-jaaaaa? Om det går,” stammade jag. Blädder blädder blädder i den stora, helt tydligt tomma kalendern.


- “När?”


- “Närsomhelst,” försökte jag ivrigt. “Helst så snart som möjligt.”


- “Idag?” Stort missnöje.


- “Ja, har ni något idag?”


- “Onsdag, torsdag, fredag…” Så jag bokade en tid.


- “Bara klippning?”


- “Nej, jag funderade faktiskt på att göra slingor också.”


- “Jamen det är 15 rand per slinga,” varnade kvinnan mig, ifall jag inte skulle ha råd med det. Nej, hur skulle hon kunna veta att i mitt land skulle jag betala typ 700 rand för en klippning och lite slingor?


Slutet gott allting gott och jag fick mitt livs bästa klippning. Och tre slingor.

TIA 2.

29.10.2011 12:02

Okej, jag vet att jag sa att jag börjar vänja mig. Men jag lär mig ännu. Till exempel lär jag mig att om Kudzai (som är gift med Rhulani, men är från Zimbabwe och som är den tredje personen i vår treenighet) inte säger “ja” rakt ut så är det ett “nej” – oberoende av hur det låter. Han kommer helt enkelt inte säga nej rakt i ansiktet på mig hur tydligt jag än försöker fråga. Att gå som katten kring het gröt är som bekant en konstform. Att säga saker rakt ut är för den enfaldige.

TIA.

28.10.2011 12:03

Det här är Afrika. Jag börjar bli rätt van nu. Kanske för att jag faktiskt inte var menad att bo i Norden. Det här klimatet går så mycket bättre ihop med min personlighet. (Min arbetskamrat Rhulani från Pretoria säger vid upprepade tillfällen att jag borde återgå till att vara mer finsk så att hon kan vara mer afrikansk. Nu är det oftast jag som är försenad och hon som är i tid. Eller jag som har en laissez-faire mentalitet och hon som klagar på klassen för att de inte är tillräckligt koncentrerade på lektionen.) Jag måste riktigt tänka till ibland hur saker låter i en västerlännings öron. Till exempel. Nu i och med alla rån har basen ordnat med taxiverksamhet till köpcentret. En lång och väldigt komplicerad tidtabell lästes upp på ett av våra gemensamma möten (jag slutade lyssna efter en stund, medveten om att jag inte skulle komma ihåg allt). Listan avslutades med “det här är förutsatt att det finns en ledig minibuss eller någon som kan köra”.


TIA. This is Africa.

Pålysningar ā la Afrika.

26.9.2011 12:04

Så. Tre och en halv timme senare hade vi tagit oss igenom 4 Moseboken. Högläsning. På fredag väntar 1 och 1 Krönikeboken och i lördags var det Matteus och Markus. Men jag älskar det.


Det är lite roligt med afrikanska ledare. Eller… Hm. Det är bara det att jag ju inte skulle pålysa en klass med vuxenstuderande om att inte äta medan föreläsaren talar eller att bara ta med sig tillslutningsbara muggar in i klassrummet så att vi inte spiller på böckerna. Eller att sätta sitt eget namn på maten i kylen. Eller att inte vässa pennorna på borden och inte heller på golvet (utan i papperskorgen). Men i Afrika säger man gärna det uppenbara, medan man gå i cirklar kring det mindre uppenbara.

Sydafrika - "regnbågsnationen" HAHA.

26.9.2011 12:04

Efter en vecka ensam i vårt pyttelilla rum på basen (jo, jag bor inte längre i ett eget hus) har min rumskompis Kanita återvänt från familjens persikofarm i Gauteng. Vilket är så långt borta härifrån att man måste köra i två dagar för att komma dit. Saken är den att innan Kanita kom hit till basen i början av 2010 hade hon aldrig varit kompis med en icke-vit person. En svart eller färgad person har aldrig varit i familjens hus (förutom hemhjälpen, får man anta) och nu har Kanita förälskat sig i Manda från Madagaskar. Som ju inte är vit, utan världens blandras. Det har pågått ett år redan. Nu har familjen tydligen gått med på att träffa Manda. Men farfar kommer antagligen avsäga sig alla band till Kanita om hon skulle gå så långt som att gifta sig med en icke-afrikaaner. Och mamma talade om hur apartheid bara var ett sätt att bevara språket och religionen, vilket ju är bra. Bevara afrikaans! Gift dig inte med folk från en annan religion! Kanita fick också med sig ett gäng bibelverser om hur Gud är emot giftermål mellan olika kulturer. Men de var mest förvirrande, tyckte hon. Jo, så det är den förträffliga regnbågsnationen där alla är lika mycket värda och där alla är välkomna och lever fredligt sida vid sida.

Kriminalitet - Sydafrika mot Europa.

25.9.2011 12:06

På sistone har jag funderat en hel del på kriminaliteten här jämfört med hemma. För det händer ju titt som tätt att folk blir rånade här. Och ja, det skulle för det mesta gå att  undvika om man bara gick i större grupper, fast vad gör man mot en pistol och ett gäng killar höga på chrystal meth? Men jag måste ändå säga att gatukriminaliteten i Sydafrika är rätt så hjärndöd. Med ett styng av högmod kan jag säga att man ju knappast behöver vara särskilt smart för att vara kriminell i det här landet. Hemma kan man i alla fall bli rånad utan att man har den mista aning om det. Det kallar jag skicklighet. Och det kräver också lite hjärna hos oss som inte vill bli rånade. Man sprider ut sina pengar och värdeföremål i olika fickor och fack. Här sticker de bara en kniv i ansiktet på en eller låta skymta en pistol och så tar de vad de ser. Och har man inget att ge tar de ändå. Gör mig så irriterad. Största skillnaden är förstås att polisen här inte är så intresserad. Men med en månadslön på ZAR4000 (€400) skulle det krävas en hel del annan motivation att sköta sitt jobb ordentligt. Skulle jag tro.

Voodoo i praktiken.

21.9.2011 12:07

Jag förundras över hur diametralt olika världsåskådningar kan vara. Jag menar, visst, vi pratar hemma om ankdammen och inskränkthet med mera, men ändå kan vi inte låta bli att se på världen med våra glasögon. Eller så är det bara jag. Sen umgås jag med brasilianare och sydafrikaner och plötsligt blir nya dimensioner verklighet.


Till exempel. Min goda väns systersöner ser små hemska gubbar som skrämmer dem. Jo, för att den muslimska svågern har problem med trohet och hans flammor utövar voodoo mot familjen. Så barnen och systern är i princip hela tiden sjuka med än det ena, än det andra. Men min vän har lärt sina systersöner (som växer upp som muslimer i Sydafrika) att säga namnet Jesus, och vips – är de små gubbarna borta.


Och från mina brasilianska elever hör jag hur man kan se män med vackra familjer lämna dem för någon kvinna som inte har nånting att erbjuda (i jämförelse) – förutom voodoo.


En annan verklighet.

Hej-hur-mår-du?

18.3.2011 12:08

Jag arbetar i köket, varje dag från nio till halv två. Det är rätt tungt, men kreativt också. En gång i veckan har vi gemensam morgonandakt med hela kökspersonalen. Förra veckan var det en pastor från Kenya som delade vad han hade på hjärtat. Eftersom det var tidigt på morgonen inledde han med att säga hur viktigt det är i den afrikanska kulturen att hälsa varandra. Om du inte har hälsat ordentligt med ett ”hej, hur mår du, hur mår din familj” och väljer att ställa en fråga, till exempel ”hur hittar jag till närmaste butik” kommer den andra att ignorera dig – för att du inte hälsade. Att du inte hälsade betyder att du inte uppmärksammade personen. Som europé upplevs man ofta som kall, otillgänglig och ovänlig för att man går rakt på sak. Och så ska det hållas en massa tacktal. Varje afrikan, bildad som obildad, vet hur man håller ett tacktal där man berömmer personen och berättar vad allt det här har betytt för mig. Det är ju rätt trevligt. Å andra sidan finns det en kultur av att ta illa upp om de sociala strukturerna inte följs. Vad afrikanerna inte vet om européerna är att vi tycker att det är oärligt att fråga hur-mår-du om man inte är intresserad av att höra det riktiga svaret. Så vi är hellre tysta. Och uppmärksammar inte personen överhuvutaget. Och så blir människor lätt osynliga.


Men när det gäller kulturskillnader handlar det sällan om rätt och fel. Det är bara annorlunda. Och vi har var och en ett ansvar att leva i frid med varnadra, ha överseende med andras brister och inte ta illa upp. Det är allas vårt val.




Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in