Voodoo.

30.7.2010 12:13

Många på Haiti är kristna och troende. Här heter gatubutikerna till exempel Christ Capable och bussarna har målade bibelord. Men voodoo är också utbrett. På en tomt inte långt från vårt hus växer stora kokospalmer och mangoträd, men man ska akta sig för att plocka dem och äta, för marken ägs av en mäktig häxdoktor och äter man av hans frukter dör man.


På vägen ner från barnhemmet hör vi plötsligen afrikansk musik. Mackendy stannar bilen och säger att vi kan stiga ut och ta bilder. Det är några kvinnor och män klädda i orange som dansar till trumma och andra instrument i en voodooritual. Syftet är att bli uppfyllda av djävulen.


- ”De behöver Jesus, ” säger Mackendy.


Några av våra flickor tycker att det är skrämmande, men tydligen har vi inget att vara rädda för: om en häxdoktor till exempel försöker kasta en förbannelse över ett hus och det bor till och med endast en kristen i grannområdet kommer förbannelsen tillbaka till den som kastade den.


Haiti är den första svarta nationen i världen och blev till då slavar gjorde uppror mot Frankrike i slutet av 1700-talet. Vad som hände var att de slöt en  pakt med satan som sa att om de övervann fransmännen skulle de tjäna satan. Fram till nu när en ny president blir insatt dricker han alltid blod i en ritual.


En av UMUledarna i Sydafrika berättade innan vi åkte hit att han var på Haiti för några år sedan. Det skulle just insättas en ny president och Edwin och de han reste med upplevde att de måste träffa den nya presidenten. De lyckades få en audiens genom att kalla sig för en internationell delegation – de var alla från olika nationer och flera hade mer än ett pass. Hur det nu kom sig lyckades de även smörja presidentens händer med olja från Israel och blev sedan i princip utkastade. Om det nu har något samband kan man aldrig veta, men då presidenten några dagar senare skulle gå igenom insättningsritualerna så kunde han inte dricka blodet. Efter det har mängder av haitianer kommit till tro. Vi är glada att få vara med där Gud rör på sig!!

Taggar: haiti

Barnhemmet.

28.7.2010 12:11

Efter en dag då vi acklimatiserat oss lite bär det för första gången upp i bergen för att besöka barnhemmet som vi bland annat ska jobba med. Det ska ta en halvtimme att köra dit, men det är ju regnperiod nu, så det tar istället två timmar. Mackendy är skicklig, för ofta är vägen, som tar oss genom djungelliknande terräng där man kan föreställa sig hur Haitis urinvånare (indianer) sprang omkring, bara lera eller djupt vatten. Tack Gud för fyrhjulsdrivna bilar!


Barnhemmet blir en chock. Tältstäderna i Port-au-Prince och på vägen ut till Saint-Marc berörde mig inte lika mycket som att se detta till synes ofärdiga ”hus” av grå betongklossar, utan fönster. Två rum, ett för flickor och ett för pojkar. Mackendy berättar att när han tog över barnhemmet för åtta månader sedan hade barnen inte sängar och de sprang och tiggde mat i granngårdarna. Nu har de 23 barnen sängar, färgglada lakan och tallrikar.


- ”Jag ger dem mat två gånger om dagen, varav ett är ett lagat mål mat,” berättar Mackendy. Om jag har, så ger jag dem kaffe eller kakao på morgonen. Just nu håller matförrådet att ta slut, så jag vet inte hur det ska räcka.


Vi kommer att laga mat till barnen, leka, ha bibelstudier och locka dem till att vara kreativa genom att lära ut dans, drama, sånger och rita med dem.

Taggar: haiti

Vi är i Karibien!

27.7.2010 20:54

Så mycket ljud! Kacklande hönor, bräkande getter, biltutor, mopeder och folk som pratar ivrigt på kreol. Från klockan fyra på morgonen! Saint-Marc ser inte precis ut som en riktig stad (inga asfalterade vägar och bara ett trafikljus), men här är liv och rörelse och mycket färger! Vi har blivit väldigt förtjusta i landet. Det är så vackert.


- ”Det här stället har så mycket potential!” utbrister Laché där vi sitter på bilflaket och åker förbi turkosa hav. Men mannen på gatan säger att allt är förstört.


Vi får bo på övervåningen i ett hus med havsutsikt. Vi känner oss så välsignade över att ha eget utrymme, egen toalett (där man inte får slänga toalettpapper), egen dusch (en slang som kommer ur väggen) och eget kök. Vi har varit och köpt gas till spisen och renat vatten (för att undvika att få kolera).


Dag nummer två tar Mackendy, som vi ska jobba med här, oss runt för att växla pengar, köpa telefonkort och handla mat. Han tar oss till ett ställe som ser ut som en bank med beväpnad vakt utanför och jag undrar lite vad vi gör där. Innanför är det dock en super market med importerad mat och hutlösa priser. Så jag frågar Mackendy, som inte talar så bra engelska, var han brukar köpa mat, för där vill vi också köpa vår. Han tar oss till marknaden där vi går omkring en stund för att se vad som finns. Det tar inte så länge att lista ut att vår kost framöver kommer att bestå av ris och bönor, något ägg, någon morot och någon rödbeta. Samt väldigt goda bananer! Priserna är väldigt förvirrande eftersom den haitiska valutan är gourdes, men alla priser är i något som kallas haitisk dollar och är värd ungefär fem gånger mer än gourdes.


Min sandal går sönder i blåleran och där jag vandrar barfota i lervällingen försöker jag att inte tänka för mycket på vad som finns i leran.

Taggar: haiti

Dag 1.

26.7.2010 20:51

Jag var inte beredd på värmen. Efter 52 timmar på resande fot anlände jag och Ida med våra fem flickor på Mais Gate Airport i Haitis huvudstad, Port-au-Prince. Terminalen var en kokande het liten flyghangar och människorna flockades kring bagagebandet. Vi gick igenom passkontrollen, trots att vi inte kom ihåg adress här. När vi sa att vi skulle till Saint-Marc släpptes vi igenom.


Det tog en stund innan vi lyckats plocka reda på alla våra tolv väskor, men tack och lov så var de alla här! Flygplatsen var en enda villervalla och sedan började det regna. Inte ett stilla strilande finskt sommarregn, utan mera som en behaglig varm dusch. Det var faktiskt rätt skönt. Vi stuvades in i en liten bil med så mycket bagage som möjligt och några väskor på taket för att bege oss norrut på en fyra timmars resa till Saint-Marc (som ligger 80km från huvudstaden).


Efter en liten stund fick vi sällskap av en pick-up som tog våra väskor. Men halvvägs till vårt resmål började motorn koka, och det blev slutet på vår bilfärd! Två flickor hoppade in i framsätet och vi andra satte oss med bagaget på flaket.


- ”Det här är en riktig outreach,” tänkte jag för mig själv. En söndrig bil och en färd på flak.


Det var då började det regna igen! Inte heller den här gången var det ett stilla regn, utan vi blev ordentligt genomblöta – inklusive vårt bagage… Men flickorna skrattade och vi var alla vid väldigt gott mod. Efter 56 timmar på resande fot stupade vi i säng den första dagen, tacksamma för en beskyddad resa.


P.S. Jag har bilder som jag valt ut till den här texten, men internet är inte tillräckligt bra här för att ladda upp bilder, tyvärr… Håll till godo med bara text….

Taggar: haiti

På väg till Haiti.

21.7.2010 20:49

Under senaste veckoslut har vi bott hos en av elevernas familj i Johannesburg. Vi fick ett varmt avsked med fest och tårta och många tal som verkligen inspirerade mig! Känns skönt med uppbackning! Nu skriver jag från flygfältet i New York där vi spenderar natten fram till sista etappen på resan till Haiti. Det är väldigt roligt att resa med ett gäng som inte tidigare varit utanför Sydafrika! Caitlyn var väldigt ivrig över att vi på flyget från Kairo till New York inte skulle sitta bredvid varandra för då skulle hon få möjligheten att sitta bredvid en utlänning! De leker hela tiden en gissningslek om varifrån folk kan vara. Det är underhållande.


Det har varit spännande intill sista dagen om allt ska klaffa med resan. När vi ringde på avresedagens morgon till amerikanska ambassaden för att dubbelkolla om visumen var klara för Michelle, Caitlyn och Laché fick vi svaret att passen var i posten! Illa, illa! För vi hade inte tid att vänta på posten! Klockan två på eftermiddagen fick vi äntligen tag på någon som kunde berätta att vi kunde komma och hämta upp passen. Glada kunde flickorna konstatera att de verkligen haft favör: en av dem fick ett turistvisum på ett år och de andra två har turistvisum för tio år!! Men Gud ger alltid med råge…


Jag kan bara lugnt konstatera att när Gud kallar så förser han också!


Nu ber vi om att tecken och under ska följa oss i Haiti och att Gud ska använda oss mäktigt!!

Taggar: haiti

Gud & visum.

16.7.2010 20:48

Visumveckan. Visumveckan började med en sömnlös natt för min del när jag insåg att det på mänsklig väg inte finns en chans att sydafrikanerna ska få både ett egyptiskt och ett amerikanskt visum på en vecka. Det egyptiska visumet skulle ta fyra dagar att få, så tidigast samma dag som flickorna hade tid för intervju på amerikanska ambassaden klockan åtta på morgonen. Så jag kämpade lite med den leendelösa afrikaaner-kvinnan som man knappt kunde se genom den lilla brevluckan på ambassaden. Hon kunde naturligtvis inte lova något, men sa att vi kunde ringa på onsdag för att se om vi kunde komma till Pretoria och hämta upp passen. Jag tyckte redan att det var ett Guds under, men när hon sedan ringde tre timmar senare och sa att visumen var färdiga visste min upprymdhet över Gud knappt gränser. Sedan var det ju den lilla detaljen att Mawuse från Ghana hade faxat sin visumansökan tidigare och inte tänkt på att det kanske inte var så smart att skriva att man är missionär när man ansöker om visum till Arabrepubliken Egypten… Men alla fick sina visum! Samma dag kommer Michelle glädjestrålande till mig och säger att hon plötsligen fått 10.000 ochatt hon nu har pengar till flygbiljetten och praktiken!


Kvar var då amerikanska ambassaden. Fyra dagar innan avresa satt de fyra flickorna och blev intervjuade genom telefon och där intervjuaren var bakom glas. Jag hade övat med dem vårt syfte för att resa och vem vi ska arbeta med. Själv satt jag nervös som bara vad och drack kaffe i shoppingcentret tvärs över gatan i fashionabla Sandton. Caitlyn och Michelle var först ut och meddelade att de sagt på ambassaden att det tar fyra till fem arbetsdagar innan de kan få sina pass tillbaka, men att visumen var godkända. Det passade verkligen inte vår tidtabell! Men när Laché visade sitt kvitto stod det av någon anledning att vi kunde hämta passen på måndag… Samma dag som avfärd.


Och idag hade Laché fått 13.000 rand.


Vår budget på 200.000 rand (20.000 euro) för åtta personer varav hälften från tredje världen är i princip fylld nu. Gud respekterar våra budgeter och våra tidsramar… Det känns som att den sista tiden har varit mirakel på mirakel på mirakel och Gud har visat om och om igen hur god han är! Jag är alldeles förundrad.

Taggar: haiti

Spännande tider.

12.7.2010 20:45

Det är spännande nu. Om en vecka avgår flyget till Haiti. Via Kairo och New York – vilket betyder att våra tre sydafrikaner behöver transitvisum, gånger två. Idag ska jag köra dem till Pretoria och egyptiska ambassaden. Det lär ta tre dagar att få tillbaka passet. Det är på torsdag – då de har tid för en intervju på amerikanska ambassaden och då de förhoppningsvis får sina visum och pass med sig i handen. Och fyra dagar efter det flyger vi! Känns som att bara Gud kan ordna detta nu. (Och fråga mig inte varför detta inte har skett tidigare. Detta är Afrika.)


Det andra som gör det extremt spännande är att bara fyra av oss åtta har både flygbiljetten betald och pengar till själva praktikperioden. Två av de andra har pengar till flygbiljetten, men inte egentligen till praktikperioden. Och det lilla problemet med Haiti är att där inte finns bankautomater, så vi måste ha med alla pengar vi kommer att behöva under de följande sju veckorna. Den stora frågan är då: vad gör man med dem som inte har alla pengar som vi budgeterat för? Så vi har bett. Känns som att bara Gud kan bistå med visheten i detta.


Och det som vi upplevt är att liksom änkan i Sarefat hade olja och mjöl så länge hon behövde och liksom Jesus mättade 5000 med nästan ingenting, så ska Gud förse också oss med det vi behöver för den här praktikperioden. Men be gärna med oss att Gud förlöser pengar och ger oss favör på ambassaderna…

Taggar: haiti

”Vi är en nation utan värde.”

8.3.2010 20:43

”Vi är en nation utan värde” tänker folket på Haiti. I morse berättade de tre damerna från vår bas om sina erfarenheter under en månad på Haiti, där de arbetade på en hälsostation och med själavård. Damerna, som ursprungligen kommer från USA, Namibia och Zimbabwe, säger att de aldrig sett en sådan fattigdom - inte ens i Afrika. Haiti hörde redan före jordbävningen, som förorsakade 200 000 dödsoffer, till världens fattigaste länder. Nu har människor inte hus - och även om de har hus sover de ute på grund av rädslan för nya skalv. Folk har inte kläder och de flesta av dem har aldrig burit ett oanvänt plagg någonsin i sitt liv.


Nästa månad kommer regnen. Och det finns ingenstans att gå. Sanitära utrymmen finns överhuvudtaget inte och hygienen gör att kolera och tyfoid kommer att sprida sig. Enligt våra damer är det värsta ändå hopplösheten och folks apati. Men på den ljusare sidan finns det faktum att Gud använder situationen till att dra människor till sig. Folk har sett att voodoo inte hjälper och många säger att det måste finnas ett syfte med att just de överlevde.


Ida, Mawuse och jag ser spända fram emot att fara till Haiti i juli.. Vi hoppas kunna arbeta med UMU i Port-au-Prince som just håller på att startas upp (det finns även en bas i Saint-Marc). I huvudstaden finns de största behoven och det är där vi vill vara - men Gud måste öppna dörrarna! Våra största utmaningar kommer nog att vara hygienen och stanken, medan säkerheten och maten inte utgör ett så stort problem som vi kanske trott.

Taggar: haiti

Haiti.

12.2.2010 20:40

Ett sätt som UMU fungerar på är som ett nätverk. UMU är alltså världens största missionsorganisation med 16 000 missionärer i 140 olika länder. Det betyder att när det händer någonting som en jordbävning på Haiti finns det möjligheter att direkt hjälpa genom den UMU-bas som finns där. Det andra med UMU är att man oftast arbetar på kortare projekt, t.ex. olika så kallade ”skolor” som varar 3, 6 eller 9 månader. Det betyder att människor emellanåt är fria att resa och på vår bas finns tre damer som har fått på sitt hjärta att fara till Haiti nu och vi är alla med på att stöda dem ekonomiskt och i bön. Haiti kommer att behöva praktisk hjälp för en lång tid framöver. I mitt stilla sinne tänker jag på praktikdelen av den lärjungaträningsskola som jag kommer att vara med om att leda och möjligheten att ta ett team till Haiti, men det är en fråga för senare... Om du vill veta mer om Haiti och hur du kan be specifikt kan du besöka http://operationworld.24-7prayer.com

Taggar: haiti



Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in