Igår var första dagen då jag och Ida hade fullt ansvar för Kids Week 2010. Vi har varit med under två veckor då lutherska församlingen har hållit sitt vinterläger för barn och nu hade så dagen kommit då vi själva skulle ha ansvar för alla barn tillsammans med våra elever. Lite spännande var det, för de dagar då Kids Week drog som mest barn var där 380 stycken… Som tur var hade vi bara 170 stycken på 23 hjälpledare. Men det gick över förväntan och jag har verkligen kommit att känna verklig kärlek för det här området och i synnerhet barnen.
Jag tyckte om att undervisa dem. Vi talade om skapelsen igår och jag betonade att vi är skapade av Gud och att vi finns här för att Gud vill det – inte för att våra föräldrar ville ha barn eller för att våra föräldrar gjorde ett misstag. Och så betonade jag att Gud såg att det som han skapade var gott! Vi gör alla våra fel och misstag, men det som Gud skapar är gott och bara gott! Efter undervisningen samlades barnen i sina åldersgrupper för att samtala och be och när vi hade vår utvärdering för dagen kom det fram att de flesta grupper hade haft otroliga samtal med barnen! Det känns så meningsfullt!
Mycket blod svett och tårar. Tandagnisslan och gråt… Så har den här praktikperioden i Johannesburg börjat. Inget privatliv. Sova på en kyrkläktare i 3 graders värme. En stor råtta som äter ur papperskorgen i köket varje morgon. Småråttor som springer utmed väggarna i kyrkan där vi bor och mösskit i köksskåpen. Inget internet. Fast på ett ställe på grund av säkerhetsriker. Tight program. Och människor som exploderar… Skillnader mellan varm- och kallklimatskulturer… Drama drama drama! Jag trivs. (Inte så mycket med råttorna dock.) Vi växer och vi utvecklas.
Det stora tacksägelseämnet är att vi har varit så beskyddade. Ingen har blivit rånad eller överfallen i vår klass. Däremot råkade ett av teamen som vi arbetar med ut för en incident när de körde i sin minibuss genom stan. Plötsligt tog en man tag i chauffören Lintjies, en tjej i tjugoårsåldern, arm och sa: “Ge mig era mobiltelefoner eller så skjuter jag!” Men Lintjie hade med myndighet sagt åt honom att försvinna i Jesu namn och mannen hade sett mycket förvirrad ut men hade också gått därifrån.
Under ett av gatuevangelisationstillfällena den här veckan bad två av våra elever för en man som hoppade på kryckor. Han hade varit med om olycka ganska nyligen och fått diagnosen att han inte skulle kunna gå utan besvär igen. Men våra elever bad och mannen släppte sina kryckor och började gå omkring på gatan och var fullständigt helad! Sånt är spännande!
Idag såg jag något i min Bibel som jag inte sett tidigare. Jag läste i Markus 10 och kom till versen som betytt mycket för mig sedan jag kom till Sydafrika om att den som lämnar hus och bröder och systrar och åkrar för att följa Jesus ska få hundrafalt igen i den här världen. Jag insåg plötsligen hur Jesus säger det just efter att han har haft sitt samtal med den rike unge mannen som blev bedrövad för att han hade många ägodelar och inte ville ge upp dem för att följa Jesus och få evigt liv. Jesus säger sedan till lärjungarna att det är så svårt för en rik person att komma in i Guds rike. Jag funderade en stund på vad Guds rike är. Jag insåg att om vi ger upp allt och följer Jesus får vi Guds rike – dvs allt som vi behöver och mer.
Ett häftigt exempel på detta hände igår. Grace från Hong Kong, som ska med oss till Haiti, gav bort sina sista pengar, 6000 rand (ca 600 euro), just innan vi lämnade Worcester och just innan vi skulle köpa våra flygbiljetter till Haiti. Hon gav dem till en familj från Madagascar som inte hade råd att betala den här vistelsen i Johannesburg. I tro på att Gud skulle förse henne med allt hon behöver gav hon bort dem. För några dagar sedan fick hon ett meddelande av en vän att han ville välsigna henne med 5000 rand. Igår berättade hon att någon annan, som hon inte hade en aning om vem det var, hade satt in 6000 rand på hennes konto, och igår kväll ropade hon glädjestrålande från läktaren: ”Jag har alla mina pengar för Haiti!” – nämligen 25.000 rand. Wow!
Jag tror att ju mer vi vågar ge upp – vad det än gäller – desto mer förlöser Herren och ger åt oss!
Vi har nu varit två och en halv vecka i Johannesburg. Jag kan rapportera att stämningen under världskuppen är glad gladare gladast! Vi är här för att evangelisera och använder världskuppen som ursäkt. Vi samarbetar med en reformert kyrka och en luthersk kyrka som är inställda på att förvandla stadens hjärta. Vi bor mitt i Johannesburgs mest beryktade område, Hillbrow, där 800.000 människor samsas om en kvadratkilometer, och där Ellis Park stadion ligger fem minuter bort. Jag har känt mig väldigt trygg när vi varit ute på gatorna, men vi har också stränga säkerhetsregler – som att inte bära med sig mobiltelefon eller annat. Det gäller våra elever. Själv gör jag som de lokala kvinnorna och bär allt i bh:n.
Vår grupp är indelad i två. En grupp som gör bönevandringar runt i området och gatuevangelisation med dans och drama. Den andra gruppen, som jag och Ida leder, arbetar på ett vinterläger (för det är vinter här!) för över 300 barn i åldrarna 6-13 år i lutherska kyrkans regi. Vi visar även alla matcher på storbildsskärmar på tre olika ställen. Tanken är att vi före matcherna, i pausen och efter ska knyta kontakter. Människor har letts till Jesus under dessa tillfällen (första veckan var det 48 människor som gav sitt liv till Jesus, och många fler blev berörda av evangeliet), och vi märker hur Gud har förberett människor och ser till att de kommer till oss!
Det här lärde vi oss under någon vecka, och jag tycker det är väldigt tänkvärt…
Regler kommer aldrig att förändra någon. Regler ändrar beteende, men människors hjärtan kommer inte att förändras och de kommer inte att lärjungatränas genom regler. Regler är för de omogna, de som inte har inre gränser. Om man bara håller sig till regler kommer man att förbli omogen.
Hur lärjungatränade Jesus människor?
Jesus mål var att inte vara med sina lärjungar särskilt länge. Hans enda regel var: inga regler! Det var ju det nåden handlade om (och fortfarande handlar om!) – frihet från lag och regler. Jesus utvalde 11 galiléer. De kom inte från de rabbinska skolorna. Jesus satsade på de oreligiösa och unga – kanske för att de hade mindre att göra olärt.
Vi vill resa upp människor som gör det rätta också när vi inte är där som världspoliser…
Det börjar vara väldigt stressigt här på den här sidan jordklotet. Vi arbetar 14 timmar om dagen och tiden verkar ändå inte räcka till! Det är roligt och uttröttande. Jag märker hur mottaglig jag är just nu för diverse destruktiva tankar.
Igår när jag vandrade hemåt till vårt lilla skjul från basen började jag fundera på om jag faktiskt är en person som andra kan älska … Men knappt hann jag tänka tanken till slut så hörde jag Jesus svara: ”Det är du som har svårt att älska dig själv.” Så måste jag ju medge att så är fallet. När man är trött och inte riktigt orkar med människor på ett sätt som man skulle önska … ja, då känner jag mig misslyckad och har svårt att tycka om mig själv.
Men Guds Ord säger att…
jag är
utvald
kunglig
helig
Hans egen
kallad
kallad ut
kallad ut ur mörkret
kallad ut ur mörket in i Hans ljus
(1 Pet. 2:9)