Det har varit lite tomt på inlägg från min sida. Tror Haiti har varit lite överväldigande för min del. Men nu har vi farit därifrån och det känns naturligtvis märkligt. Och samtidigt skönt. Min kulturchock kom fram emot slutet. Jag var bara enormt irriterad över gropiga vägar, galen trafik, dammet, smutsen, frånvaron av elektricitet och rent vatten, de ofärdiga husen, att folk inte kan städa upp landet, människorna som inte lämnade en ifred, tiggarna…
Men jag såg också en väldigt vacker nation med ett modigt och stolt folk. Även om haitianerna har get upp på sin regering och sitt land på många sätt är de samtidigt starka nationalister. Och ingen ska komma och berätta för dem hur saker ska göras! Våra flickor undrade efter att vi varit på en bönetur runt Port-au-Prince vad som egentligen skulle ändras i de flickornas liv som säljer sina kroppar för 10 gourdes (€0,20) utanför presidentens palats och som vi fick be med. Ja, vad är Haitis hopp? Men jag tänker på Finland och hur min pappa växte upp utan någonting och hur jag växte upp med tillgång till allting. På bara en generation kan mycket förändras.
Och kanske det är just de faderlösa som ska förändra Haiti, för de hålls inte tillbaka av föräldrar med dålig attityd och dåliga värderingar. Be för dem och de som arbetar med föräldralösa.