Oh meu deus! som de utropar här i Brasilien. I söndags följde jag med skate-killarna till en skatepark i grannstaden San José. Jag skulle ta lite coola bilder medan de övade tricks inför våra shower. Vi hade varit där en stund när skateparken plötsligen töms, någon bjuder på Coca-Cola och sedan troppar alla coola killar av i riktning mot ett träd, där de sätter sig ner i ring, på sina brädor. Detta är ett BIBELSTUDIUM!! Ungefär trettio killar i åldrarna 13 till 30 delar sina vittnesbörd om ett förflutet med droger och våld och hur Jesus har förvandlat deras liv. Ja, inte alla, faktiskt. Några av de tatuerade killarna nämner inte Jesus, men de lyssnar ivrigt då den bästa av skate-killarna talar om Jesu liv, läser från Bibeln och alla böjer lydigt sina huvuden då det är bön. Till sist blir det kollekt (som går till att hjälpa de fattiga) och lite mer Coca-Cola. Själv är jag alldeles exalterad där jag sitter och känner att det här är kyrka på riktigt! Så glad att få ta del av det… att få bli insläppt i en kultur som jag trodde att jag bara skulle få se på från utsidan. …så tacksam till Gud att han kallade mig och att jag just nu får arbeta med att föra ut evangeliet på ett sätt där jag får använda min passion … och vara relevant för den här generationen. Och så är jag glad att jag köpte den där lite dyra märkesklockan i en surfshop i Sydafrika… Rätt accessoarer är viktigt.
Ett år med resor kors och tvärs över vår jord… Och jag njuter av varje stund! Just nu är det Brasilien som gäller. Jag turnerar med Impact World Tour – som jag stiftade bekantskap med i våras i Sydafrika. Först har vi två veckor av förberedelser och min uppgift är att leda teamet i lovsång. Och så tar jag fotografier.
Så tacksam till Herden, som leder ut på gröna ängar och till vattenbäckar där jag finner ro.
Min bön har varit att få arbeta med människor som har samma hjärta och samma själ som jag själv… Och äntligen har det hänt. Jag kan vara mig själv och vara till välsignelse! Wow. I söndags undervisade jag om kallelse och mission i söndagsskolan för unga vuxna. Jag var själv lite förstummad över responsen och tårarna… Och på kvällen ledde jag lovsång i en församling som är grundad av mina svenska släktingar för tre generationer sedan! Vilket jag inte hade en aning om! Men det förankrar mig än mer till den här platsen… Så förunderligt.
- ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”
Hela det här året, samma sak. Samma fråga. ”Vad vill du?” Så irriterande.
Fast det började egentligen för länge sen, men nu är det som att jag inte kommer förbi den där frågan. Samma fråga som Jesus ständigt ställde till människor han mötte. ”Vill du bli hel?”
Och jag vet ju inte!! Det är det som är så irriterande. Allt jag ville var att göra Hans vilja. Och nu kastar han frågan tillbaka.
Han är ju den som ”fritt och för intet ger oss allting” men det börjar ju alltid med vår vilja. Vår fria vilja.
Jag ska låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. (Upp. 21:6) Den som törstar. Som med kvinnan vid Sykars brunn. Jesus talade inte moral med henne, utan om hennes törst. Han ville släcka hennes törst.
Vad är jag törstig efter? Vad är det jag vill att Jesus ska göra för mig?