Spirit and flesh.
30.4.2012 22:11
The Word doesn't need to become spirit. The Word is spirit. It needs to become flesh.
- Francois Du Toit
Church. Kyrka. Kirche. Kirk. Kerk. церковь. κυριακη. Eglise. εκκλησία.
30.4.2012 17:28
This is probably something I shouldn't say. If I was wise. I will say it anyway.
I don't really believe in church. Not in the sense we know it. And I know what you will say. That church is not about a building - we have moved away from that. Church is all God's people.
What I do believe in, on the other hand, is this movement of Jesus-carriers - knowing they are the temples of the greatest force in heaven and earth, totally abandoned to and lost in love, enjoying the Presence with exhilarating joy... not bound up in theories but living out (of) the reality within - of having died with Christ.
By the way, "church" (as well as the Germanic, Celtic, Slavic and Roman versions of the word) etymologically comes from the Greek word meaning "the Lord's (house)". In the New Testament that is often not the word used, but εκκλησία - made up of the preposition "ek" (out of) and "kaleo" (to call). I guess I can be part of that! Someone who is called out, set apart, completely different.
And can I just mention that Hebrews 12:1 and 23 also incorporates those that has transferred into the other realm (popularly called "heaven") into εκκλησία. We are one. And they are our witnesses. But that's a different story.
Now you are a lioness.
29.4.2012 19:54
I love the part in the Chronicles of Narnia (Prince Caspian) where Lucy meets with Aslan.
"I saw you all right. They wouldn't believe me. They're all so—"
From somewhere deep inside Aslan's body there came the faintest suggestion of a growl.
"I'm sorry," said Lucy, who understood some of his moods. "I didn't mean to start slanging the others. But it wasn't my fault anyway, was it?"
The Lion looked straight into her eyes.
"Oh, Aslan," said Lucy. "You don't mean it was? How could I – I couldn't have left the others and come up to you alone, how could I? Don't look at me like that… oh well, I suppose I could. Yes, and it wouldn't have been alone, I know, not if I was with you. But what would have been the good?"
Aslan said nothing.
"You mean," said Lucy rather faintly, "that it would have turned out all right – somehow? But how? Please, Aslan! Am I not to know?"
"To know what would have happened, child?" said Aslan. "No. Nobody is ever told that."
"Oh dear," said Lucy.
"But anyone can find out what will happen," said Aslan. "If you go back to the others now, and wake them up; and tell them you have seen me again; and that you must all get up at once and follow me – what will happen? There is only one way of finding out."
"Do you mean that is what you want me to do?" gasped Lucy.
"Yes, little one," said Aslan.
"Will the others see you too?" asked Lucy.
"Certainly not at first," said Aslan. "Later on, it depends."
"But they won't believe me!" said Lucy.
"It doesn't matter," said Aslan.
"Oh dear, oh dear," said Lucy. "And I was so pleased at finding you again. And I thought you'd let me stay. And I thought you'd come roaring in and frighten all the enemies away – like last time. And now everything is going to be horrid."
"It is hard for you, little one," said Aslan. "But things never happen the same way twice. It has been hard for us all in Narnia before now."
Lucy buried her head in his mane to hide from his face. But there must have been magic in his mane. She could feel lion-strength going into her. Quite suddenly she sat up. "I'm sorry, Aslan," she said. "I'm ready now."
"Now you are a lioness," said Aslan. "And now all Narnia will be renewed. But come. We have no time to lose."
So gentle. So not judging. So not telling Lucy what to do. That's my Jesus. He lets me figure certain things out on my own. Use wisdom. But he never condemns. He never exhorts. He just gently points the way. And he says, "Go, sin no more" - as if it is possible.
Lördag i sängen.
28.4.2012 12:29
Så tar vi en lördag i sängen. Men inte sysslolös för det. Jag ska skriva en artikel till en bok på finska för präster och lärare om judendomen. Jag fick veta att jag anses som expert på området hassidisk judendom. Där blev ni allt lite imponerade, väl? Jo, orden "på finska" inger viss respekt. Slår en med fruktan liksom.
Men ni kan strax lugna er. Jag skriver inte på finska, utan texten ska översättas. Antar att en och annan andades ut just där. Skulle kunna bli pinsamt om Nanna skrev på finska i professionellt syfte.
Jag är redo. God musik i hörlurarna. Lite bloggande. Kolla Facebook. Leta lite sånger för en reklamvideo. Googla "lubavitch". Kolla lite mer Facebook. Läsa Bibel (det är en sak jag undrar över). Finns det nåt jag kan blogga om kanske? Öppna min avhandling - vad var det den handlade om nu igen? Kanske skulle gå till gymmet en sväng? Prisa Jesus lite. ...ja, lite så tror jag den här dagen kommer att se ut. Ja, och så skulle jag ju skriva en artikel också.
Ett par byxor.
28.4.2012 12:08
I morse medan jag diskade min french press fick jag ett par byxor. Eller jag blev "välsignad med" - som det heter i den här världen. Mina enda byxor (från 2003) som jag har till gymmet eller när jag far på länk, och som redan är väldigt lappade, for i skräpet för en vecka sedan då de "repa" (på bästa finlandssvenska) för sista gången. Så jag frågade Jazmin från Kanada om jag kunde få låna ett par mjukisbyxor att ha till gymmet (fördelen med att att bo med många), så hon lånade dessa till mig.
Och jag blev kär.
Vilket material! Vilken känsla! Vilken fit! Vilka underbara byxor.
Så då tyckte Jazmin att jag skulle behålla hennes lyxbyxor. Som bara går att få tag på i USA och Kanada (sorry). Så då behöver jag inte ta en tur till Kapstaden. Tur för mig.
http://shop.lululemon.com/home.jsp
Frihetsdagen.
27.4.2012 13:12
Så idag är det Freedom Day i Sydafrika. Till minne av de första fria valen efter apartheid 1994. Språkskolan firar med en utflyktsdag till en strutsfarm! Det är väl värdigt nog. En högst utbildande upplevelse hursomhelst. Eller vad sägs om fakta som dessa:
- det går 24 hönsägg på ett strutsägg (och de är GODA - jag provade omelett)
- lägger ett ägg varannan dag
- äggen kläcks efter 42 dagar
- ett strutsägg tål 120 kg
- en struts väger 90-120 kg
- man kan inte veta könet på en struts förrän fjädrarna utvecklas (svart för hane, brun för hona)
- två hanar kan inte vara i samma inhägnad eftersom de då bråkar
- det snabbast tvåfotade djuret i världen - kan springa 60-70 km/h i 15 minuter
- det är numera förbjudet att rida på strutsar i Sydafrika
- strutsen kan inte flyga, vilket delvis har att göra med dess tyngd och storleken på vingarna, men den har också nyckelben - vilket också hindrar en människa från att flyga
- ögonen är större än hjärnan och kan se 3,5 km
- strutsen kan leva i öknen utan vatten liksom kamelen
- halsen är 1 m lång och strutsen sväljer allt helt eftersom den inte har tänder. Därför måste den också äta stenar för matsmältningens skull. Stenarna kommer aldrig ut - de mals ner i magen.
- en struts lever i 40 år
- strutsskinn är det andra mest värderade skinnet efter krokodil
- om man blir attackerad av en struts ska man ligga still på marken - det lönar sig inte gärna att försöka springa undan. För det andra sparkar strutsen hårt, men den kan inte stampa och sparkar bara uppåt.
till vänster: på toppen en strutshjärna. under: ögon. jämför storleken.
världens minsta struts finns i västra kapprovinsen!
Helt värt en visit! http://www.ostrichranch.co.za/
West vs. East.
26.4.2012 11:35
"There are many more people among us in India who lead a spiritual life than in the West, although they do not know or confess Christ. It is of course true that people who live in India worship idols; but here in England people worship themselves, and that is still worse. Idol-worshippers seek the truth, but people over here, so far as I can see, seek pleasure and comfort. The people of the West understand how to use electricity and how to fly in the air. The men of the East have sought the truth. Of the three Wise Men who went to Palestine to see Jesus not one was from the West."
- Sundar Singh talking to the Archbishop of Canterbury, early 1920s. (Before he in 1929 walked into Tibet for the last time and was seen no more.)
Photo from http://www.scrollpublishing.com/store/Sadhu-Sundar-Singh.html
Without a choice.
24.4.2012 23:13
Love is not a feeling - love is a choice.
So they say, but I must beg to differ. Love is overwhelming. It is intoxicating. God is love. The essence of God is not choice. And the essence of love is not choice. It is a rushing wind that will throw us down. No one has greater love than the one who lays down his life. It is a force that will never fail, it will never give up, it will always hope and it will always believe.
Love leaves us without choice.
Last Monday just before morning worship I received bad news about my grand pa. So I was crying half the time and talking to Jesus about him and feeling the love towards my grand pa. And I was so full of this love that totally flowed over so that I wanted to tell my students that I loved them. A couple of hours later it had worn off and I felt a bit foolish and grateful that I didn't confess my love. Like a drunkard. But imagine. And Brother Lawrence said he felt it for 13 years straight, but he had learnt to practice the presence. It is possible to know overwhelming love. We love because he first loved us.
Under i vardagen.
24.4.2012 22:05
Så. Idag hände världens coolaste sak. Och för att förstå riktigt hur coolt det är så borde man ha varit här och sett mina förhållanden. (Som ju går an för en liten tid utan desto mer eftertanke.) Och man borde veta att jag under det senaste året har delat ett illa målat rum med en äcklig grön heltäckningsmatta på 2X3 meter med en person och sovit i våningssäng och måste ha hälften av mina kläder i min resväska för att de inte får plats i garderoben (vilket inte har något som helst att göra med att skulle ha mycket klädesplagg, för det har jag inte. Insåg häromdagen att jag inte shoppat kläder på ett år snart.) Och för att komma till detta pyttelilla rum måste jag gå igenom ett annat rum där det bor två flickor. Och för att komma dit måste jag gå igenom en sovsal med femton flickor till.
Men hellre bo i ett pyttelitet rum där man kan stänga dörren om sig än sova i ett rum med tio andra flickor (vilket är mitt alternativ om jag vill bo på basen.)
För några veckor sedan sa det stopp i mitt huvud. Kanske det var att 12 månader hade förflutit. Kanske var det att jag hade lite för mycket att göra. Kanske var det tanken på att även om jag kunde hitta ett ställe att bo på som är vackert och som är ett hem så skulle det ändå inte gå eftersom man måste ha bil på det här stället. Eller att jag faktiskt inte vill lägga halva mitt understöd på boende. Eller var det alla själavårdssamtal - som jag i och för sig älskar, men som ändå blir mycket? Jag vet inte men, det var då som jag insåg att ett rum i korridoren plötsligen blev ledigt. Så jag berättade om mitt tillstånd - det vill säga att jag höll på att gå sönder - och fick lov att bo ensam fram till maj, då basen kommer att flockas av konferensdeltagare. Det kallades "pastoralt stöd".
Under helgen har jag med jämna mellanrum suckat och sagt till Jesus: "Jag trodde verkligen att jag skulle klara av att flytta tillbaka till lill-rummet, men jag vet inte om det går. Kan du snälla fixa något annat?" Sedan var det inte bara jag som gillade ensamma rummet, utan även ett ökande antal kackerlackor. Jag funderade lite på att fråga Eva som bor i ett hus precis utanför grinden - ett väldigt ombonat hus - om jag kunde få dela med henne, men jag hade hört att hon inte gillar att dela. Jag hade ändå tänkt vara modig.
Så. Idag. Råkar jag träffa på Eva i matkön där hon förtäljer att hon vill prata med mig. Och det går ju bra. Och så säger hon dessa ord:
- "Jag undrar om du kan tänka dig att bo i mitt hus medan jag är i Holland tre månader eftersom du är ansvarsfull och renlig."
Hon fortsatte även:
- "Jag har ofta tänkt fråga om du vill komma och dela huset med mig, men jag har aldrig hört dig säga något, så jag visste inte om du skulle vilja."
Förstå min omåttliga glädje och lättnad!
- "När far du till Holland?" undrade jag.
- "I början på maj," svarade Eva.
Så kanske Jesus trots allt bryr sig om mig lite grann i alla fall. Han ordnade det hela ganska bra, tycker jag.
Spiritual anorexia.
22.4.2012 12:53
- "But I am not perfect. I am not mature. I sin all the time!"
Really?
It's like a lot of us have spiritual anorexia - we are super skinny, but when we look in the mirror we see this fat person. And the more we feed our thought life with the lie - about being sinful, ruined, without any good - the more that will become a reality. That's why Paul says to think about whatever is true, honorable, just, pure, lovely, commendable, worthy of praise...
As a man thinketh in his heart, so is he. Prov. 23:7
But John says that the real truth is that as Jesus is, so are we in this world (1 John 4:17). Eat THAT!
Upon perfection.
21.4.2012 12:42
Therefore let us leave the elementary doctrine of Christ and go on to maturity, not laying again a foundation of repentance from dead works and of faith toward God Heb. 6:1
I'm pondering perfection lately. The fact that I have been made whole. That I have been justified, made righteous and even perfect. Though it feels so offensive to say that I am perfect. But why should my confession be different than Paul's? It seems as if even the translators (or should I say "the interpretors") of this verse in the ESV found it difficult to use the word perfection. Which is what τελειότητα - here translated "maturity" - actually means. Furthermore, the thought of us not having reached perfection yet has crept into the translation. The preposition is ἐπὶ - meaning "upon".
So I would say that what this verse actually is saying is that the elementary Christian teaching was to repent from works (the Law, sin) and we have to stop that because we are already made perfect. We need to go on upon perfection. That is our identity and that is what we need to live out of.
To miss it.
21.4.2012 12:20
Sometimes I wonder if the Christian tradition has ascribed more weight to the concept of sin than was originally intended. Some words have just become so loaded that they are out of this world, out of reach and we can't deal with them. In Thayer's Greek lexicon ἁμαρτάνω (to sin) only means "to miss the mark". Then the definition is broadened to mean "to err", "to make a mistake" and lastly "to wander away from the way of the upright". Even the Hebrew for "sin" is "to miss".
Yes, I know the wages of sin is death. I'm not trying to take away from that. But that's so evident: the Kingdom of God is joy and peace and that is what will be missed - both on a small and a big scale - in this life and in the afterlife.
According to a Jewish Midrash both heaven and hell are described as people sitting at banquet tables piled high with delicious foods, but no one can bend their elbows. In hell everyone starves because they think only of themselves. In heaven, everyone feasts because they feed each other.
På alla fyra.
20.4.2012 12:55
Paulo från Angola predikade på engelskskolans morgonsamling idag. Han talade om att inte vara frustrerad fastän man tycker att man är på en så låg nivå och hur vi först måste lära oss att krypa innan vi kan gå. Sedan sa han någonting som fastnade hos mig:
- "Vem står stadigast i till exempel en jordbävning - den som står på alla fyra eller den som står på två ben?"
Att vara svag och bruten har alltid varit ett bibliskt ideal. Ty kraften fullkomnas i svaghet.
Mysticism.
18.4.2012 13:45
Throughout history there has been those that endeavored to have experiences outside of the intellectual mind. They wanted to know the Divine in a more intimate way, where the Divine became flesh. They were called mystics.
I was reminded of something today. In the Eastern Orthodox tradition only someone who teaches from his experience of God can be called a theologian. One of the last Orthodox theologians, Symeon the New Theologian (949-1022 AD), taught that every human could and should experience what was called theoria - translated "contemplation", but meaning direct experience of God or even experience of the grace of God.
Direct experience of God. That is the seeing and tasting that the Lord is good. In this mystical meeting with God is where I find complete satisfaction where I hunger and thirst no more. There is no need to pray for more of the Lord, because he is already everything and in everything in all of his fulness. And when I taste the Lord, every other desire falls away. That is my religion.
There is something about love.
18.4.2012 10:04
I no longer fear God. I have come to love him,
for perfect love casts out fear.
(Abba Antony, a Coptic Church Father who lived 254-356 AD)
Upptäckter vid en bergsvägg.
15.4.2012 21:26
Tillbakakommen efter fyra dagar på läger med den nya lärjungaträningsskolan. Kallt och varmt om vartannat. Extrem blåst en natt och en kastrull i huvudet (så jag beslöt att det inte var tryggt att ha huvudet vid tältväggen). Team building aktiviteter och en tio plus timmars hajk. I sol, i regn, i blåst, i ljus och i mörker. När vi gått ungefär en fjärdedel måste min medledare gå tillbaka till lägret eftersom kocken meddelade över radion att hela lägret var borta, bara ett av fem tält stod kvar och köket hade också blåst omkull. Så vi fortsatte leta efter vägen vi måste ta uppför berget. Den här gången hade Bernard och Taylor tydligen haft extra roligt då de märkte ut leden, som gick genom fynbos-terräng uppför en brant bergssida. Vi kom nämligen fram till ett (torrt) vattenfall där vi skulle ta oss rakt uppåt, först 1,5 m och sedan fem meter genom att bara hugga tag i grenar och utskjutande klippor. Men genom den lilla etappen talade Gud verkligen till mig. Jag hade nämligen en tjej som grät hela vägen upp och en annan med extrem höjdskräck, så jag tog båda deras ryggsäckar, en på magen, min egen på ryggen och en kastade jag åt en av killarna. Jag var så fokuserad på att få upp dem båda att jag helt glömde bort min egen höjdskräck. Jag uppförde mig som om jag inte gjort nåt annat i livet än kravla upp för bergsväggar och hojta åt fem gruppmedlemmar att de klarar sig fint. Tänk vad vi kan övervinna när vi slutar se på oss själva och istället hjälper andra. Som med Job i Bibeln som fick sitt genombrott efter att han började be för sina vänner.
Nanna leder bibelstudium. Ett ROLIGT bibelstudium.
Finlandssvenskorna njuter av solen.
Lägret.
Andaktsstund.
Utsikt från foten av ett berg. (Foton: Ina.)
Mitt hjärtas fröjd och glädje!
12.4.2012 18:03
På lördag fyller min gudson och tillika systerson ett helt år! Ofattbart. Själv är jag på team building-läger i bergen, sovandes i sovsäck och tält, utan telefon, tandkräm och annat. Väntar med spänning på den dag jag får se honom igen. Min bön är att han får växa upp medveten om den Allsmäktiges beskydd och närvaro och att han skulle vara väl förtrogen med skratt och frid. Jag vet att hans Fader ler över honom.
Destined for greatness!
Världens typ sötaste.
Fruktsam dag.
10.4.2012 16:42
Det är snabba vändningar. Jag är tillbaka efter 6 månaders uppehåll till att undervisa engelska. Idag gjorde vi intervjuerna för att fastställa nivån på eleverna. Och koreanerna är alltid roligast. Och alltid nervösast. De har väldigt mycket gemensamt med finländare (bl. a. toppar de också utbildningsundersökningar och de är lika teoretiska) och så är de ju som andra asiater mycket respektfulla. Så därför finns det även ett litet överraskningsmoment när de skojar till intervjusituationen.
Jag har en liten klass med bland andra den korean som överlevde drunkningsolyckan för en vecka sedan. Men det ska bli roligt att undervisa igen.
Idag hade jag även möte med vår utbildningsansvarige och fick det bekräftat att jag har helt fria händer med bibelkursen i september. Känner mig mycket inspirerad. Förutom att man lär sig den induktiva metoden och med hjälp av den tränger in i djupen av Ordet, kommer fokus ligga på meditation (kalla det soaking), kreativ applicering (där veckans uppenbarelse omvandlas till en sång, dans, kaka, scrapbook, foto eller vilken konstform som nu ligger en närmast hjärtat) och praktik. Den praktiska delen kommer att ske varje vecka i form av bibelstudium med pastorer i de mindre bemedlade områdena eller skolorna.
Jag försöker även få en palestinier att komma och undervisa Höga Visan! Ahhh. Det kommer bli så bra. (Och ja, man kan ansöka till bibelkursen redan nu hehe.)
Kött kött kött.
9.4.2012 17:13
Igår serverades det pap till lunch. Det vill säga den majsgröt (?) som kallas zadza i Zimbabwe, ugali i Östafrika och nånting annat i Västafrika. Fast det pågår förstås ständiga stridigheter om vem som gör den bästa. Pap kan dessutom se väldigt olika ut och ätas till förrätt, huvudrätt och efterrätt. Jag satt vid samma bord som Fröken Pretoria och hennes man Herr Zimbabwe, nyss hemkomna efter tre månader i die Schweiz. Det var inte första gången de åt pap sedan de kom tillbaka till Sydafrika.
- "Nej, vi åt pap hemma i Pretoria på vägen till Worcester. Och kött!"
- "Men kött hade de väl i Schweiz," tyckte jag. Fröken Pretoria såg tveksam ut. Jag har ju hört att de äter mycket ost i Schweiz, men lite kött hade de väl fått.
- "Joo... Men du vet hur vi sydafrikaner förhåller oss till kött. Det ska vara mycket. Och där kallar de dessutom allting för kött. Om min mamma säger på tswana att vi ska laga kött, då är det kött. Inte kyckling och inte fisk. Det är antingen biff eller lamm."
Och här på basen ska väl det behovet tillgodoses. Anledningen till att jag börjat äta på basen igen. Måste få protein. Och det är billigt.
Emotionell eftermiddag.
8.4.2012 21:02
Samlingssalen var verkligen välfylld klockan fyra den här eftermiddagen. Två timmar av minneshögtid. Pianomusik. Sång på koreanska. Tal. Solosång på koreanska. Rumskamratens vittnesbörd. Bästa vännens vittnesbörd. Sju verser av Amazing Grace. Och så cirka 300 bugningar, handskakningar och några obekväma kramar inför föräldrarna som kommit till Sydafrika för att se var sonen hade tillbringat sina tre sista månader.
Jag vet inte varför jag grät så mycket. Var det medkänslan för föräldrarna som ännu inte fått se en kropp? Medkänslan för rumskompisen som kommit någon så nära på tre månader för att sedan säga ett väldigt abrupt farväl? Var det tanken på vännerna som inte kunnat rädda honom? Tanken på vännen som nästan omkom och hur det måste vara att nästan drunkna? Var det tanken på värdet av ett liv, av en människa? Jag vet inte. Men det känns bra att känna, så jag satt där och brydde mig inte att tårarna droppade på skinnjackan.
- "Jag såg att du grät - på europeiskt vis," sa Lucy senare och gjorde en imitation av mig stående stilla för att sedan dra upp lite snor i näsan. "Jag ville gå och krama dig, men jag grät också."
Bästa vännen berättade att Dae Juns vision för sitt liv var att få ha en inverkan på människor. Hans pastor sa att Dae Jun i sin sista e-post skrivit att han ville hjälpa människor att försonas. Brasilienska rumskompisen vittnade om hur Dae Juns död hade fått honom att för första gången ringa hem och säga att han älskar sin mamma och att han vill ha en relation med henne.
Emotionellt. Men vad viktiga såna här högtider är för känslan att kunna gå vidare och lämna något bakom sig.
Evangelism made easy.
7.4.2012 16:10
I don't know about you, but for me and a lot of people the word evangelism fills us with dread. The thought of having to convince someone that they are a sinner and the truth of Jesus just seems inmountable. This is if you think that we live in a fallen world. Which we don’t. Have a look:
...through him God reconciled everything to himself. He made peace with everything in heaven and on earth by means of Christ's blood on the cross. - Col. 1:20 (NLT)
Note the verb tenses in this verse! He already made peace! The verb tense for "reconcile" in the Greek is aorist - indicating a perfective aspect in the past. The act is not ongoing or repeated . The aorist tense describes an action pure and simple. It has nothing to do with the future. Jesus is not "one day" going to reconcile the earth. It is over and done with.
And the beauty of this word reconcile... In this particular passage it should be translated "fully reconciled" because the word used here is apo-katalasso. Just "katalasso" in itself means "reconcile" and is made up of two words: kata - meaning down to an exact point, and alasso - to change. This word was originally used for exchanging money and was later applied to marriage. To reconcile is a complete turn-over. From being an enemy to being a friend. From being two to being one. From being bad to being good. From being ugly to being beautiful.
The world is already reconciled to God! It is no longer under the rule of the enemy, it is not bad and it is not ugly. And really, when I look at the mountains around the place where I live - how could I ever say that it is cursed? Such breathtaking beauty! And when I look at people around me, how could I insult God by saying they are bad when they were created in his image!
So evangelism (which literally means ”sharing the gospel”) is just to tell people they are already in! Or in the words of Benjamin Dunn:
Salvation did not happen when you believed or when you heard the gospel, but when Jesus swallowed the darkness. It becomes REAL to you when someone preaches the gospel. Faith is just the sweet agreement with what has already taken place.
Jmein.
7.4.2012 10:22
Ser ni den lilla killen på fotot? Han dök upp på basen någon gång under förra terminen. Tydligen kom han med några som arbetar ute i Avian Park, ett av slumområdena här i Worcester. Han går omkring som en gangster som om han äger stället, uppträder som en vuxen, ser ut som en femåring men är i själva verket 13 år. Och han är alltid här. Tydligen bryr hans mamma sig inte så mycket om ifall han kommer hem till natten. Brorsan är en verklig gangster, det vill säga medlem i ett av Worcesters gäng (jo, sådant är verklighet här), och själv sägs han ha arbetat vid ett av taxistånden som "inkastare". Inte undra på den vuxna attityden.
Innan Stephen for på outreach följde lillen honom runt som en skugga. Stephen gillar inte barn (enligt egen utsago) och tog ingen nämnvärd notis om lillen, som heter något som uttalas "djamejn". En sen kväll satt jag och pratade med Stephen i matsalen när lillen satte sig ner med oss och helt resonika tog över samtalet - på de färgades afrikaans. Han var trött, så han tryckte sig mot Stephen för att sedan lägga huvudet på Stephens lår och somna.
I veckan kom han in på receptionen för att köpa internettid för fem rand. Jag hade svårt att hitta hans konto på datorn så jag frågade hur han stavar till "djamejn" - är det Jermaine t.ex. Till sist hittade jag honom under "Jmein." Jmein. Också ett sätt att stava på.
En enda stor familj.
Oh, culture.
6.4.2012 11:30
Can I just share something from my culture? So, today my sister posted an article from the regional newspaper where I am from on my Facebook page. In one of the villages in our municipality a woman had been shot dead by someone who had also killed himself - which first of all is unheard of. That does not happen in safe little Finland. But what appears kind of funny in this very tragic situation (and I am not trying to be disrespectful, just observing) is that the 40-year-old-something woman was working on her forest. And let me explain - in my country we have deep, full-on, magical, real forests that require hard labor. (Most people own forests - though most of them are state owned). So, this woman was working in her forest - and she had apparently been shot as she was filling up her chain saw by her car.
Only in the Nordic countries. Only in Scandinavia. Where women are as tough as men and where women can do anything that men can do. Where man and woman walk up the aisle side by side to get married, because the woman is not "under" her father and she is not "under" her husband - she is equal to him. Bone of his bone. Created to be an equal helper.
Oh, culture. (And oh, how culture still impacts our perceptions. Even when reading the Bible.)
And then on the other hand, I do enjoy the courtesy of men holding up the door for me, offering to help me carry my bags and look out for me. But when I really think about it, in my world, it's not about a man doing it, it's about people showing consideration and helpfulness. And I have had to learn that I am not being a burden, but to actually receive help. I think the breakthrough came when my Brazilian friend said as we were standing on the bus, "Nanna, it makes me feel good to help you carry you bag. Please, let me do it." From that moment I stopped feeling guilty about packing too much stuff into my bag.
Oh, how we can learn from each other.
Grace talk.
5.4.2012 23:41
Since 2008 I have been on this awesome journey to actually have the gospel making sense and being revealed to me. Well... where it actually does not make sense at all. Not to my intellectual mind, that is, but where my spirit rings out in a sounding YEEEEEEEES! I have been given glasses that helps me unlock every strange verse in the New Testament. Yup. That might sound arrogant, but I always believed that God throughout the Bible wanted communion with people. His whole heart was always to communicate and make himself known. The problem was us, hiding like Adam and Eve. He never went anywhere. He even clothed Adam and Eve - first thing after they turned from him and hid themselves. He was still there - in all of his grace he takes care of them. Without them deserving it at all. And then Christians force this idea of a judging God, a God that judges sin, onto the Hebrew Bible. To me he was Gracious all the way through.
But it still was not until 2008 where I by revelation completely understood that I can't work for God to like me or keep me in grace - nor in salvation. I could go and do every sin in the book and still be saved. But there is so much more to all of this, and me being me, I will not be able to lay it out systematically, but I will share pieces of insight.
Here are some things to think about...
John Crowder writes in Mystical Union, "Religion conveniently gives you a myriad of excuses for bad behavior.
"It's ok. We're all still sinners." No, you're not.
"Well, nobody's perfect." The Bible says you are.
"We'll all struggle this side of heaven." You're already seated in heavenly places.
"I'm only human." Not if you're a Christian.
"Of course, we all sin every day." What Bible verse says that?
Some would criticize us for preaching what they assume to be perfection theology. they would say the gospel is not this simple. That our efforts are still necessary to "kill the flesh" or to overcome the old self.
My answer is this: I am not just preaching perfection - I preach perfect perfection! This is not the old-school "sinless perfection" theology that the early Wesleyans and the holiness movement preachers advocated. Those guys said it is impossible for a Christian to sin. And a lot of that developed into a do-it-yourself, clean-yourself-up legalism. Nor are we preaching self-righteousness. Just the opposite. We are talking about God-given righteousness that manifests in an easy, happy, holy life. We're not saying it is "impossible" for a Christian to sin. But we are saying that you don't have to sin another day in your life because you are now completely evil free living because you are thoroughly cleansed of evil. You are not a sinner."
Livets ändlighet och tjusning.
3.4.2012 21:42
Sorg är ett så märkligt fenomen. I söndags fick vi veta att polisen hade gett upp letandet efter en av engelskaskolans elever som var på semesterresa med en grupp andra koreaner. Han hade gett sig ut för att simma i Sedgefield utanför Knysna och strömmarna hade tagit honom. Han var en av dem som alltid log och som var uppe klockan fem varje morgon för att be. Och han spelade trummor i ett av lovsångsbanden. I måndags fick vi krishjälp. Även om jag inte var väldigt närstående är det intressant hur sånt här påverkar en och hur egna obehandlade saker kommer upp inom en.
På något sätt är det ändå som att livets ändlighet gör nuet så mycket värdefullare. Som med värdefulla stenar - ju färre av dem det finns desto dyrare är de.
På den ljusa sidan fick vi också veta i söndags att Bri, min kollega på engelskskolan som för ett par veckor sedan fick veta att hon hade hela lungorna fulla av cancer är helt frisk! Wow.
Så tillbringar man en söndag förmiddag ... eh, dag.
1.4.2012 19:07
Det underbara har hänt. I veckor har jag sagt till Jesus att det skulle vara fantastiskt att ha ett eget hem. Och den här helgen fick jag ett! Det är i och för sig bara från torsdag till tisdag, men vilken lycka att kunna tassa in i köket på morgonen, utan att först behöva säga godmorgon till sju olika typer på vägen till badrummet, göra kaffe, samtala högt med Jesus, lyssna på lite lovsång och undervisning medan man fortsätter att tassa omkring, för att sedan gå ut i gräset och hänga tvätt på en tom tvättlina, och dessutom spela lite på pianot! Det känns prima.
Idag fick jag äran att dessutom laga brunch åt tre flickor från lärjungaträningsskolan och sedan förflyttade vi oss till sofforna (ännu en lyx) och med början i frågan om det finns enhörningar i Bibeln fortsatte vi samtala tre timmar till. Flickorna sa att de önskade att de bandat in det hela. Från enhörningar gick samtalet till Uppenbarelseboken och den amerikanska teorin om the rapture (en idé från 1800-talet som säger att de troende helt obemärkt ska tas upp från jorden vid Jesu andra ankomst, baserat på Upp. 4:1) till odjurets märke, till vad tusenårsriket egentligen är, till att tala om att himlen redan är här och vad som kommer att ske vid Jesu ankomst. Och så pratade vi om huruvida depression är andligt eller fysiskt och om man har en demon i sig om man är sjuk.
Jag älskar det. Att se när uppenbarelsen kommer över människor... och glädjen med det... Ah!
Nanna steker plättar.
Ingredienser för lyckad brunch: sojamjölk, amazi (filmjölk), boveteplättar och boerewors!
Sånt här kan man göra när man har ett hem!
Samtal under en bilfärd.
1.4.2012 0:18
I bilen på väg till Khayelitsha samtalade jag och Stephen om det här med lovsång. Jag kan så se mig själv i Stephen när jag var 25 år och så innerligt hett längtade efter att få se Guds härlighet uppenbarad som i templet eller för Mose. Eld från himlen, en brinnande buske, molnsky - vad som helst skulle ha passat mig. Stephen pratade om talarstolar som klövs itu och jag själv bidrog med storyn om Jason Upton som sjöng till en tornado så att den delade sig och besparade kyrkan där Jason spelade. Och den stora frågan var: hur kommer man dit att man får uppleva Gud på det viset?
- "Jag vet vad du kommer säger nu," tyckte Stephen, "att vi inte kan arbeta eller göra något för att få mer av Gud, men låt mig bara ställa frågan: vad gjorde Paulus efter att han mötte Jesus i en syn på vägen till Damaskus?"
- "Han tillbringade 13 år i öknen med Jesus," svarade jag. Och Stephen tittade menande på mig.
Jag är väldigt allergisk mot teorier som pekar det minsta på att Jesus verk på korset inte skulle vara tillräckligt eller där man försöker applicera lagen om "vad man sår får man skörda" på den andliga verkligheten. Gud styrs inte av naturlagar. Men det är ju helt klart att om man vill lära känna någon och se mer av den personen så tillbringar man tid med den, t.ex. 13 år. Men man gör det inte för att man vill få ut information om personen i fråga. Man gör det för att det är gott att vara i personens närvaro. (Förhoppningsvis.) Och jag är egentligen ganska nöjd med Jesu närvaro. Om jag bara får vara medveten om den och kommunicera med honom hela tiden. Det är ju det bästa som finns.
Och vår konversation, min och Stephens alltså, fortsatte även på vägen hem, med varningsljusen blinkande eftersom baklyktorna hade slocknat. Vi körde rakt igenom två stora poliskontroller (road block) utan problem. Måste man vara hungrig för att se Guds härlighet?
Dr. Nanna Rosengård
. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .
Kategorier
Kommentarer
- Katrina Rios: Hi, How are you? Looking for a complete site maintenance packa...
- James: Hey, James here! Do you know that there is a new AI tool that can...
- Salvatore Huitt: PLEASE F0RWARD THiS EMAiL To SoMEoNE iN YoUR C0MPANY WHo iS ALLoW...
- Kimber Solly: Your Site Has Been Hacked PLEASE FORWARD THIS EMAIL TO SOMEONE...
- Rafael Frencham: Congrats on your new site, get it listed here for free and we'll ...
Arkiv
- Mars 2014
- Februari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- April 2013
- Januari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Spirit and flesh.
- Church. Kyrka. Kirche. Kirk. Kerk. церковь. κυριακη. Eglise. εκκλησία.
- Now you are a lioness.
- Lördag i sängen.
- Ett par byxor.
- Frihetsdagen.
- When does prayer become works?
- West vs. East.
- Without a choice.
- Under i vardagen.
- It's happening!
- Spiritual anorexia.
- Upon perfection.
- To miss it.
- På alla fyra.
- Mysticism.
- There is something about love.
- Upptäckter vid en bergsvägg.
- Mitt hjärtas fröjd och glädje!
- Fruktsam dag.
- Kött kött kött.
- Emotionell eftermiddag.
- Evangelism made easy.
- Jmein.
- Oh, culture.
- Grace talk.
- Livets ändlighet och tjusning.
- Så tillbringar man en söndag förmiddag ... eh, dag.
- Samtal under en bilfärd.
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
Sök
Skriv sökordet i rutan
Länkar
Mickelsson.netTeknik Magnic Oy
