Det närmar sig!

27.8.2013 11:34
På lördag bär det av. Först till Kalamata där en natt ska tillbringas och sedan vidare norrut mot Aten. Den stora gröna militärliknande väskan står packad med min sommargarderob och sängkläder och får stanna i Aten, om allt går enligt planerna, tills jag kommer tillbaka på riktigt om en månad. Nästa gång får vinterkläderna, samt torkade blåbär, röllekablad och lingonsylt följa med!
Under sommarmånaderna har jag ibland brottats med tankar om galenskapen. Tänk om jag totalt misslyckas i mitt uppdrag? Vad om koreanen inte tycker om mig? Vad om jag börjar blanda in mig i alltför mycket, också sånt som Jesus inte säger åt mig?
Men nu just känner jag tillförsikt, mod och upprymdhet! Var på besök hos några vänner som kom till Finland som flyktingar och de kunde bekräfta att situationen för flyktingar i Grekland är förskräcklig. Staten hjälper ju inte och det finns mycket fientlighet. Så där finns faktiskt mycket att göra och det ser jag fram emot.
Har lärt mig att säga på farsi:
- Salaam. Chitori?
- Khubam. Tu chitori?
Lagom för att imponera åtminstone på någon! Så helt oförberedd är jag inte. Några fraser på dhari eller pashto och jag är helt redo.

My walk-in-closet.

21.8.2012 10:37
Jag tyckte alltid att Missy var lite fjantig då hon klagade på att iKhayas toaletter fanns i köket. Nu när jag själv har flyttat in i det f.d. bårhuset har jag utvecklat en djup förståelse för Missy och hur man gärna väljer sina toalettbesök med omsorg. Man kan ju förstås springa till en annan byggnad. Som tur är kan jag fortfarande koden till språkflickornas sovsal. Där får man vara i fred.
Men för första gången på tre år har jag nu ett eget rum. Pyttelitet, men avdelat med ett loft, så på nedervåningen har jag en walk-in-closet och på övervåningen sover, läser och surfar jag. Inte så illa när allt kommer omkring.

Jesus-äventyr.

9.8.2012 15:21

Ibland förvånar min upprymdhet mig. Idag var det planerna på en praktikperiod för våra bibelelever i bushen i Malawi - där vi har 1.300 pastorer som väntar på träning! Vilket tillfälle! Vilken ära! Vilket uppdrag! Vilka möjligheter!! Jag glömmer emellanåt bort vad som verkligen får mitt hjärta att bulta snabbare mitt i allt det andra som händer. Men det här känns som ett riktigt Jesus-äventyr!


Väl tillbaka i Sydafrika känner jag igen hur livet verkar vettigt. Jag planerar för vår bibelkurs som börjar i september - och det är mycket! Men hjälp vad jag ser fram emot den! Vi har redan 20 anmälda - och jag som ville att det skulle vara en liten intim kurs. Nu måste jag tänka om lite hur saker och ting ska organiseras. Det uppmuntrande är också att de högsta hönsen inom UMU är väldigt intresserade av mitt nya grepp om en gammal kurs och de säger att detta väl må vara vad de har sökt efter.


Tänk att arbete kan vara så roligt. Jag får nästan dåligt samvete (i bästa jantelagsanda).

Avslutning.

23.6.2012 13:14
I torsdags var det dags för terminsavslutning. Det har varit en bra termin. När förra terminen slutade i mars sörjde jag verkligen. Människor lämnade basen och jag visste att det var en tid full av glädje och underbara minnen som aldrig skulle komma tillbaka. Men jag visste inte att nästa termin också skulle vara full av godhet - bara på ett annat sätt. Det talade till mig om att ständigt vara öppen, för Jesus har alltid mer glädje, alltid mer godhet, alltid mer kärlek. Det tar aldrig slut!
Mina elever hade skrivit ett så vackert avskedsbrev till mig, som fick mig att känna att denna tid verkligen har haft värde och mening. Bland annat skrev de: "Din frihet har gjort oss fria, din glädje har fått oss att ha roligt." Wow. Det gör mig tårögd att tänka på hur Jesus faktiskt är verklig och ger liv och liv i överflöd. För jag vet att min frihet och min glädje inte kommer någon annanstans ifrån än uppenbarelsen av Jesu fullbordade verk på korset. Och min enda önskan är att ge vidare av det goda om jag har fått.
Avslutning.
Födelsedag och kärlek!
Klass 3 på en olivfarm.

Först grät jag lite.

20.6.2012 9:11
Igår var vi till köpcentret på middag. Inbegripen i ett samtal satt vi en stund i bilen innan vi skulle gå in då en man började prata med oss på utsidan. Han ville ha hjälp. Ingen mat, ingen tvål, ingen elektricitet. Så jag gick in för att köpa en matkasse åt honom, men han sa att han bara ville att någon skulle be med honom. Han jobbade normalt med vägar, men hade varit utan jobb i tre månader nu. Matbutikerna i köpcentret hade just stängt, så vi bad och han grät. Och jag ville storgråta. Kände mig så berörd. Han ville inte ha mina pengar. Funderade på att köra honom till en butik i stan som har öppet sent, men visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga med att köpa el, och eftersom jag ändå är lite försiktig ville jag inte sätta mannen i bilen heller. Men jag försåg honom med pengar som förhoppningsvis räckte till el, bröd, kaffe, tvål med mera åt honom och hans familj. Sen gick vi till De Kelder och åt. Men först grät jag lite.

Personalkonferens.

8.5.2012 14:27

Personalkonferens. 33 baser från hela södra regionen representerade. Inklusive öarna i Indiska Oceanen - Madagaskar, Mauritius, Reunion och Seychellerna (skulle inte vara illa att vara misisonär där, tror jag). Från scenen såg jag ut över folket och tänkte att de här sångerna som vi sjunger är väldigt ungdomliga - och folket är ju gammalt! Vad hände med Ungdom med uppgift? Men någon tog upp saken i fråga under ett möte. UMUs grundare, Loren Cunningham, hade fått frågan om UMU borde ha en åldersgräns och han svarade:


”Ja, dagen då Gud blir gammal.”


Jag älskar att ha generationerna tillsammans. På samma gång påmindes jag om hur UMU startades för att mobilisera unga - och det är fortfarande en av grundvärderinarna. Att låta unga flyga. Och det inspirerade mig att fortsätta vara ung. Att fortsätta vara lite crazy. Att inte förlita mig på mitt förstånd.

Ett par byxor.

28.4.2012 12:08
I morse medan jag diskade min french press fick jag ett par byxor. Eller jag blev "välsignad med" - som det heter i den här världen. Mina enda byxor (från 2003) som jag har till gymmet eller när jag far på länk, och som redan är väldigt lappade, for i skräpet för en vecka sedan då de "repa" (på bästa finlandssvenska) för sista gången. Så jag frågade Jazmin från Kanada om jag kunde få låna ett par mjukisbyxor att ha till gymmet (fördelen med att att bo med många), så hon lånade dessa till mig.
Och jag blev kär.
Vilket material! Vilken känsla! Vilken fit! Vilka underbara byxor.
Så då tyckte Jazmin att jag skulle behålla hennes lyxbyxor. Som bara går att få tag på i USA och Kanada (sorry). Så då behöver jag inte ta en tur till Kapstaden. Tur för mig.
http://shop.lululemon.com/home.jsp

Frihetsdagen.

27.4.2012 13:12
Så idag är det Freedom Day i Sydafrika. Till minne av de första fria valen efter apartheid 1994. Språkskolan firar med en utflyktsdag till en strutsfarm! Det är väl värdigt nog. En högst utbildande upplevelse hursomhelst. Eller vad sägs om fakta som dessa:
- det går 24 hönsägg på ett strutsägg (och de är GODA - jag provade omelett)
- lägger ett ägg varannan dag
- äggen kläcks efter 42 dagar
- ett strutsägg tål 120 kg
- en struts väger 90-120 kg
- man kan inte veta könet på en struts förrän fjädrarna utvecklas (svart för hane, brun för hona)
- två hanar kan inte vara i samma inhägnad eftersom de då bråkar
- det snabbast tvåfotade djuret i världen - kan springa 60-70 km/h i 15 minuter
- det är numera förbjudet att rida på strutsar i Sydafrika
- strutsen kan inte flyga, vilket delvis har att göra med dess tyngd och storleken på vingarna, men den har också nyckelben - vilket också hindrar en människa från att flyga
- ögonen är större än hjärnan och kan se 3,5 km
- strutsen kan leva i öknen utan vatten liksom kamelen
- halsen är 1 m lång och strutsen sväljer allt helt eftersom den inte har tänder. Därför måste den också äta stenar för matsmältningens skull. Stenarna kommer aldrig ut - de mals ner i magen.
- en struts lever i 40 år
- strutsskinn är det andra mest värderade skinnet efter krokodil
- om man blir attackerad av en struts ska man ligga still på marken - det lönar sig inte gärna att försöka springa undan. För det andra sparkar strutsen hårt, men den kan inte stampa och sparkar bara uppåt.
till vänster: på toppen en strutshjärna. under: ögon. jämför storleken.
världens minsta struts finns i västra kapprovinsen!
Helt värt en visit! http://www.ostrichranch.co.za/

Under i vardagen.

24.4.2012 22:05
Så. Idag hände världens coolaste sak. Och för att förstå riktigt hur coolt det är så borde man ha varit här och sett mina förhållanden. (Som ju går an för en liten tid utan desto mer eftertanke.) Och man borde veta att jag under det senaste året har delat ett illa målat rum med en äcklig grön heltäckningsmatta på 2X3 meter med en person och sovit i våningssäng och måste ha hälften av mina kläder i min resväska för att de inte får plats i garderoben (vilket inte har något som helst att göra med att skulle ha mycket klädesplagg, för det har jag inte. Insåg häromdagen att jag inte shoppat kläder på ett år snart.) Och för att komma till detta pyttelilla rum måste jag gå igenom ett annat rum där det bor två flickor. Och för att komma dit måste jag gå igenom en sovsal med femton flickor till.
Men hellre bo i ett pyttelitet rum där man kan stänga dörren om sig än sova i ett rum med tio andra flickor (vilket är mitt alternativ om jag vill bo på basen.)
För några veckor sedan sa det stopp i mitt huvud. Kanske det var att 12 månader hade förflutit. Kanske var det att jag hade lite för mycket att göra. Kanske var det tanken på att även om jag kunde hitta ett ställe att bo på som är vackert och som är ett hem så skulle det ändå inte gå eftersom man måste ha bil på det här stället. Eller att jag faktiskt inte vill lägga halva mitt understöd på boende. Eller var det alla själavårdssamtal - som jag i och för sig älskar, men som ändå blir mycket? Jag vet inte men, det var då som jag insåg att ett rum i korridoren plötsligen blev ledigt. Så jag berättade om mitt tillstånd - det vill säga att jag höll på att gå sönder - och fick lov att bo ensam fram till maj, då basen kommer att flockas av konferensdeltagare. Det kallades "pastoralt stöd".
Under helgen har jag med jämna mellanrum suckat och sagt till Jesus: "Jag trodde verkligen att jag skulle klara av att flytta tillbaka till lill-rummet, men jag vet inte om det går. Kan du snälla fixa något annat?" Sedan var det inte bara jag som gillade ensamma rummet, utan även ett ökande antal kackerlackor. Jag funderade lite på att fråga Eva som bor i ett hus precis utanför grinden - ett väldigt ombonat hus - om jag kunde få dela med henne, men jag hade hört att hon inte gillar att dela. Jag hade ändå tänkt vara modig.
Så. Idag. Råkar jag träffa på Eva i matkön där hon förtäljer att hon vill prata med mig. Och det går ju bra. Och så säger hon dessa ord:
- "Jag undrar om du kan tänka dig att bo i mitt hus medan jag är i Holland tre månader eftersom du är ansvarsfull och renlig."
Hon fortsatte även:
- "Jag har ofta tänkt fråga om du vill komma och dela huset med mig, men jag har aldrig hört dig säga något, så jag visste inte om du skulle vilja."
Förstå min omåttliga glädje och lättnad!
- "När far du till Holland?" undrade jag.
- "I början på maj," svarade Eva.
Så kanske Jesus trots allt bryr sig om mig lite grann i alla fall. Han ordnade det hela ganska bra, tycker jag.

It's happening!

24.4.2012 12:41



Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in