Nanna Rosengård
Nanna Rosengård

Dr. Nanna Rosengård

Stolt finlandssvensk. Missionär, tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten. Älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta, fascinerad av språk, kultur och identitet, intresserad av en hälsosam livsstil och gräver gärna i rabatter om tillfälle ges. Doktor i teologi/judaistik. Känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D.

Extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet – från fördömelse, förväntningar och synd. Jag lever för att andra ska få känna mer liv, och önskar vara mer medveten om Jesu närvaro överallt och i alla.

En räddad jul.

Jag tycker inte om julen. Jag förknippar den mest med stress och ouppfyllda förväntningar. Så jag tänkte försöka undvika julen i år. Istället var det som hände att Gud försåg mig med en familj i Bras...

Cristo Redentor do Corcovado.

I helgen som var besökte jag och en väninna Rio de Janeiro – något som jag är väldigt nöjd med att vi gjorde för en vistelse i Brasilien är sannerligen inte komplett utan att ha upplevt denna spektak...

I snöyran.

För två år sedan runt den här tiden var jag ute och körde i min bil på Yttermarksslätten. Det var en av de där kvällarna när de sagt på radion att man inte skulle gå ut på grund av snöovädret. Men ja...

Kopplingar.

När jag kom hit till Curitiba i södra Brasilien för en och halv månad sedan fick jag veta att mina Sverigesläktingar hade grundat en församling i just Curitiba. I samma veva fick jag veta att kyrkan...

En månad senare.

En månad senare.

En månad senare med två skolföreställningar per dag samt några kyrkor och parker har man hört det enkla evangeliet predikas lika många gånger. Det kunde bli tråkigt, men igår rörde budskapet mig fort...

Storm.

Jag kämpar med Gud. Oftast låtsas jag inte om det. Och jag vet ju att det bara är dumt att kämpa med Gud. Men troskrisen dröjer sig kvar. Särskilt i de arla morgontimmarna där mellan sömn och verklig...

Vilket häftigt rike.

Vilket häftigt rike.

Vilka häftiga typer de är, Team Extreme! Innan sina skolföreställningar brukar de be om kunskapens ord. Här i veckan fick de ett ord av Gud om några flickor som kämpade med homosexualitet. De berätta...

Om en pappa.

Om en pappa.

Idag kom en flicka gråtande fram till oss efter en av skolföreställningarna. Hon berättade att hennes kompis hade gett sitt liv till Jesus på en av våra tidigare föreställningar. Vi hade bett med kom...

Väntan.

Häromkvällen kom en av skate-killarna till mig.- ”Ge mig lite visdom.”- ”Om vaddå?” undrade jag.- ”Om livet.” Jag är ju faktiskt rätt mycket äldre än de flesta här, så jag antar att jag är berättigad...

Bara tro!

Igårkväll låg jag och lyssnade på en ny skiva på min iPod. Där fanns den gamla goda sången “Jag har beslutat att följa Jesus”. Och jag måste bekänna att jag emellanåt är en av de där som klagar inför...

Oh meu Deus.

Oh meu Deus.

Oh meu deus! som de utropar här i Brasilien. I söndags följde jag med skate-killarna till en skatepark i grannstaden San José. Jag skulle ta lite coola bilder medan de övade tricks inför våra shower...

...och så Brasilien.

Ett år med resor kors och tvärs över vår jord… Och jag njuter av varje stund! Just nu är det Brasilien som gäller. Jag turnerar med Impact World Tour – som jag stiftade bekantskap med i våras i Sydaf...

Vad vill du?

- ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”Hela det här året, samma sak. Samma fråga. ”Vad vill du?” Så irriterande.Fast det började egentligen för länge sen, men nu är det som att jag inte kommer förb...

Lite tomt.

Det har varit lite tomt på inlägg från min sida. Tror Haiti har varit lite överväldigande för min del. Men nu har vi farit därifrån och det känns naturligtvis märkligt. Och samtidigt skönt. Min kultu...

Jordbävningen.

Jag undrar över det här landet. Och jag undrar över Guds domslut.Under den gångna veckan har vi kört igenom huvudstaden Port-au-Prince några gånger. Det är inte ett ställe man vill stanna länge i. Ge...

Land av olycka.

Så många barnhem. Vi har besökt en miljon barnhem över hela landet, känns det som. Vad är det med det här landet? Vad är det med de här människorna? Vad är det som gör att en mamma lämnar sina barn?...

Fängelset.

Det roligaste hittills har nog varit att besöka fängelset. Med tillstånd och stämpel och allt! Fängelset i Saint-Marc är målat i en stark blå färg och vitt, polisens färger. Det är byggt i en fyrkant...

Att hyra film i Saint-Marc.

I fredags ville vi göra lite vanliga saker. Som att se på en film, äta popcorn och dricka Coca-Cola. Glada i hågen for vi med Mackendy ut på stan, men det skulle visa sig att det var mission impossib...

Ensamheten och missionen.

Under några dagar har ensamheten satt in hos mig. Fast vi är ju ett team, så på det viset är vi inte direkt ensamma här, men det får mig att tänka på de missionärer som på riktigt är ensamma någonsta...

Missionärer på oväntat besök.

Idag hade vi besök av kvinnan som Mackendy kallar ”mamma”. Olikheten var slående. Jane är en ytterst vacker liten kvinna med skimrande långt grått hår. Amerikanska. Hon har bott på Haiti i fyra år ef...

Kliniken.

Vad mycket vi har hunnit med under bara en vecka! Vi har besökt flyktingläger, predikat i kyrkor, haft gatumöten (vem hade trott att jag skulle tycka om det – men det är så lätt här!), vi har besökt...

Jag är vid liv.

Jag sitter ute på balkongen med en kopp Starbucks kaffe. Jag känner mig som en människa för första gången sedan vi kom hit för en och halv vecka sedan! Det har nog något att göra med att vi ska ha en...

Voodoo.

Många på Haiti är kristna och troende. Här heter gatubutikerna till exempel Christ Capable och bussarna har målade bibelord. Men voodoo är också utbrett. På en tomt inte långt från vårt hus växer sto...

Barnen på barnhemmet.

Barnen här är annorlunda än de barn vi sist arbetade med i Johannesburg. De här barnen är tillbakadragna och ger liten respons. Det krävs tålamod och konst att få dem att leka och när vi säger att de...

Barnhemmet.

Efter en dag då vi acklimatiserat oss lite bär det för första gången upp i bergen för att besöka barnhemmet som vi bland annat ska jobba med. Det ska ta en halvtimme att köra dit, men det är ju regnp...

Vi är i Karibien!

Så mycket ljud! Kacklande hönor, bräkande getter, biltutor, mopeder och folk som pratar ivrigt på kreol. Från klockan fyra på morgonen! Saint-Marc ser inte precis ut som en riktig stad (inga asfalter...

Dag 1.

Jag var inte beredd på värmen. Efter 52 timmar på resande fot anlände jag och Ida med våra fem flickor på Mais Gate Airport i Haitis huvudstad, Port-au-Prince. Terminalen var en kokande het liten fly...

På väg till Haiti.

Under senaste veckoslut har vi bott hos en av elevernas familj i Johannesburg. Vi fick ett varmt avsked med fest och tårta och många tal som verkligen inspirerade mig! Känns skönt med uppbackning! Nu...

Gud & visum.

Visumveckan. Visumveckan började med en sömnlös natt för min del när jag insåg att det på mänsklig väg inte finns en chans att sydafrikanerna ska få både ett egyptiskt och ett amerikanskt visum på en...

Spännande tider.

Det är spännande nu. Om en vecka avgår flyget till Haiti. Via Kairo och New York – vilket betyder att våra tre sydafrikaner behöver transitvisum, gånger två. Idag ska jag köra dem till Pretoria och e...

Ljusglimtar i Hillbrow.

En dag handlar bibelberättelsen på barnlägret om Daniel i lejongropen. Fast vi har gjort om berättelsen till ett drama så att den handlar om en typ som tycker om att be. Han blir testad av några gang...

Ååååååååh.

Första veckan på lägret gav en från vårt team sitt vittnesbörd, om hur hennes farfar och bror utnyttjade henne sexuellt från det att hon var elva år. Som ett resultat av det bjöd några flickor med si...

Barnen.

Åh, dessa barn! Jag vill stanna… Men det är verkligen i lust och i nöd. Jag har många solskenshistorier från den gångna, mycket intensiva veckan, men ibland vill man bara gråta gråta gråta. Som när m...

Livet i Hillbrow.

Igår var första dagen då jag och Ida  hade fullt ansvar för Kids Week 2010. Vi har varit med under två veckor då lutherska församlingen har hållit sitt vinterläger för barn och nu hade så dagen kommi...

Lite vittnesbörd.

Mycket blod svett och tårar. Tandagnisslan och gråt… Så har den här praktikperioden i Johannesburg börjat. Inget privatliv. Sova på en kyrkläktare i 3 graders värme. En stor råtta som äter ur pappers...

Evigt liv.

Idag såg jag något i min Bibel som jag inte sett tidigare. Jag läste i Markus 10 och kom till versen som betytt mycket för mig sedan jag kom till Sydafrika om att den som lämnar hus och bröder och sy...

Johannesburg.

Vi har nu varit två och en halv vecka i Johannesburg. Jag kan rapportera att stämningen under världskuppen är glad gladare gladast! Vi är här för att evangelisera och använder världskuppen som ursäkt...

Regler.

Det här lärde vi oss under någon vecka, och jag tycker det är väldigt tänkvärt…Regler kommer aldrig att förändra någon. Regler ändrar beteende, men människors hjärtan kommer inte att förändras och de...

Jag är.

Det börjar vara väldigt stressigt här på den här sidan jordklotet. Vi arbetar 14 timmar om dagen och tiden verkar ändå inte räcka till! Det är roligt och uttröttande. Jag märker hur mottaglig jag är...

Polisdag med barnen.

Här i veckan hade vi möte med polisen. En vit polisofficer och tre färgade kvinnliga konstaplar från socialkriminalen. Tårarna sprutade vid ett flertal tillfällen… Jag var så rörd. Polisofficeren ber...