I lördags spelade jag tillsammans med brasilianska Rodolpho och Joao på en rockpub i centrala Worcester. Vi spelade lite blues och lite akustisk rock och det var trevligt i största allmänhet. (Jag kunde konstatera att stämningen på den här baren var mycket bättre än någon jag varit på i Finland. Folk verkade vara sig själva väldigt långt.) Vi hade med oss ett litet gäng från basen och Roni (som går nivå tre på engelskskolan och som skulle ha varit min elev om jag fortfarande arbetat där) bad med en man som började gråta, medan vi sjöng. Det här är förhoppningsvis första i en rad tillfällen. Rodolphos vission är att nå de vita i Worcester, vilket inte är helt lätt med tanke på att han själv betraktas som färgad och dessutom är vita väldigt reserverade. Hursomhelst tänkte jag på den gångna veckans studier i Lukas evangelium och den bild av Jesus som mest lyfts fram där: syndares vän. Jag formligen ÄLSKAR stället där folket klagar på Jesus för att hans lärjungar inte fastar och de säger att han äter och dricker och umgås med syndare. Ahhhhhhhhh. Jesus. Så mycket LIV kring honom! Så lite regler. Så lite bindande förväntningar. Ingen rädsla att falla för frestelser. Och jag är ganska säker att om Jesus var här i köttet nu så skulle han hänga på barerna och inte så mycket här på basen. (Förutom vid en del tillfällen, för Jesus var ju alltid i synagogan på shabat och undervisade.)