Gröna drinkar.

8.12.2013 12:27
Det började i våras. Min kropp var så nedgången, mitt ansikte fullt av röda prickar (vuxenacne kallade dermatologen det) och min mage behöll allting. Jag var desperat. Jag hade ju redan slutat med vete och nu eliminerade jag typ allt från min diet. Levde på riskakor och bananer och kaffe. Och sushi. Inget hände på tre månader. Jag googlade och googlade och på den vägen kom jag i kontakt med råkoströrelsen och matens betydelse för kroppen och sinnet. Jag lärde mig att mina humörsvängningar och stundtals djupa dalar definitivt hade att göra med vad jag åt: 90% av lyckohormonet serotonin produceras i tarmarna och 70% av immunförsvaret finns i tarmarna.
Min "vuxenacne" gick minsann inte bort av nåt vaccin, som dermatologen gärna skulle ha tvingat på mig, utan med hjälp av gröna drinkar. Jag hade inte hållit på länge förrän min kropp började tycka om att göra sig av med resterna, jag blev piggare och min hy föryngrades. Som en mirakelmedicin! Men det allra största undret var att Nanna som kämpat med ätstörningar sedan nio-årsåldern för första gången så där riktigt på riktigt trivdes i sin kropp utan att sluta äta! Nånting hände liksom i min hjärna!
Med några månader utan de gröna drinkarna har jag sett tillbakagången. En svullen kropp, en trött kropp, en kropp som inte vill göra sig av med gifter (utan de vill tränga ut genom hyn och ger utslag och finnar). Så det kändes som en prioritet att köpa en mixer, även om detta nu var en kompromiss. Allra helst hade jag velat ha en ordentligt blender, men jag försökte vara förnuftig och gick efter det mer mångsidiga alternativet, även om den inte gör så bra smoothies.

Koshergurkor i tio steg.

23.10.2013 13:54
Jag har inlett inläggningen i mitt nya hemland. Vi startar med gurkor enligt judiskt recept.
1. Gå till lokala marknaden. Köp gurkor av odlaren själv.
2. Gå förbi en butik som bara säljer glasburkar till billigt pris.
3. Tvätta bukarna, och döda alla eventuella bakterier genom att sätta glasburkarna i ugnen på 100 grader en liten stund.
4. Koka locken.
5. Köp vitvinsvinäger, bra salt (t.ex. Himalayasalt från den närbelägna eko-butiken), enorm vitlök och ett knippe dill.
6. Lägg dill i botten av burken med tre klyftor vitlök, skurna på mitten.
7. Fyll burken med gurkor till bredden och höjden.
8. Trotta ner lite mer dill och tre, fyra vitlöksklyftor.
9. Fyll med 4,5 dl vatten, 1msk salt, 2 msk vinäger (tre för krispigare gurkor).
10. Et voilá! Ställ burken gärna i solljus (något som jag inte har, trots boendet i Grekland) i minst fyra dagar. Avnjut till exempel på rågbröd med ost.
Busenkelt.

Fermentering.

24.8.2013 9:11

Efter år av att ha försökt få reda på min ofungerande mage har jag nu hittat ett stort tal i ekvationen: fermenterad mat


Jag är i princip besatt av fermenterad mat, som alltså är sånt som fått stå och surna till. Exempel på detta kunde vara surkål, surströmming och jogurt. Enklast att göra själv är den första varianten: grönsaker. Eftersom det numera är svårt att få tag på naturligt fermenterade produkter i butikshyllan, googlar jag butiker som säljer ekologisk eller veganmat. Men allra helst gör jag själv, men man behöver vara förutseende, då det kan ta 3-7 veckor för jäsningen (vilket är ett svenskare ord för fermentering). Vad som händer är alltså att enzymerna och bakterierna då de umgås i en syrefri miljö äter upp sockret (i mjölkprodukter betyder det i klarspråk laktosen) och bildar TA-DA-DA-DAAAAAA: mjölksyra - som är extremt bra för tarmfloran! 


Hängde ni med där nu i alla svängar?


Vissa tycker kanske att man väl lika bra kan äta mjölksyrepiller, men jag motsätter mig. Varför äta något artificiellt och onaturligt då man kan få det ursprungliga och bästa direkt från Guds skapelse? Syrade produkter håller sedan längre än färska, så förr i tiden var detta ett sätt att konservera maten för vintern. Det är bäst att använda ekologiska och så ursprungliga medel som möjligt, där inte enzymerna har tagits bort för att produkten ska se bättre ut och "hålla längre" - eftersom just enzymerna är viktiga i fermenteringen.


Bland favoriterna finns kimchi, surkål är väl helt ok, saltgurka helt sanslöst gott och icke-favoriten är för min del syrad morot. Men man kan ju för all del blanda ut den i gräddfil och äta som en slags tzatziki. Jag har även prövat på att syra citroner! Det gör man mycket i Marocco och äter till kött. Smakar ungefär som citrondiskmedel, fast snäppet bättre. Skojar bara. Det är gott, även om jag nog använde för mycket salt. Saltet hjälper annars bort att driva ut vattnet och skapar således en mer syrefri miljö. (Vem hade väntat sig då jag satt med Dunder som lärare i 8A1 att jag skulle bli så bra på kemi?)

Citronerna till höger, som ska skäras i klyftor och i burken bultas på med mortel tills saltet blandar sig och de blir mjuka. Sedan till vänster har vi surkål med den otroligt antiinflammatoriska GURKMEJAN. Ett sådant upphöjt universalmedel att jag till och med tror det botar krossade hjärtan.

Kimchi Nanna.

22.8.2013 22:41

Koreaner har på många sätt förändrat mitt liv. Nu ska vi bara gå in på en endaste liten detalj och det är förstås: maten. Och då i all synnerhet: kimchi. Som är en typ av nationalrätt (förlåt alla mina koreanska vänner och bra att ni inte kan läsa svenska, alla andra kan bara tro rätt upp och ner på allt jag skriver). Den äts i alla fall av de allra flesta till alla måltider. En skål sätts fram på bordet och man varvar sina tuggor med kimchi. Den innehåller alldeles otroliga mängder mjölsyrebakterier och forskning påstår att kimchin är anledningen till att koreaner i mycket mindre utsträckning än västerlänningar drabbas av tarmcancer. (Men mycket oftare av magcancer, vilket tros bero på att koreaner inte äter lika mycket kött som västerlänningar. Logiken undslipper mig dock här.)


Jag älskade kimchin från första början, precis som all koreansk mat, kanske för att den känns så hälsosam. Mycket grönsaker, mycket tång och sjögräs, mycket fisk, mycket inlagt. Smakar inte som något annat. Koreansk mat har helt sin egen smakflora. Och inte oljigt som kinesiskt, men nog starkt som thailändskt. Så kimchi hör till de s.k. acquired tastes - liksom salmiak, som jag alltid älskat. Jag är en stor anhängare av matjesill också. Så då förstår man kanske om kimchi är nåt för en. Fast man kan ju faktiskt göra sin egen variant. Inget för den som inte tål vitlök, kan jag säga. Och så är ju fisksåsen rätt amper.

Grunden i kimchin är kinakål (men man kan också använda annan kål), vitlök och krossade chilikärnor. Fast jag har använt färsk chili. Hemgjord kimchi som jag ätit har alltid varit extremt stark (som jag gillar), medan köpt kimchi har varit mildare. Man gör efter behag, alltså. I Korea har olika regioner sina egna recept och något har t.o.m. nån typ av fisk eller sjödjur i. Kålen får vara ganska grovhackad och ska först ligga i saltlag (vatten med rikligt med salt), ska sedan sköljas, men jag kramar bara ur vattnet. Sen har jag i hackad lök, hackad vitlök, hackad chili och morotsstavar. Man kan också ha rädisa eller rättika (väldigt ursprungligt).
Förutom kålen och vitlöken är fisksåsen oumbärlig. Det här är en thailändsk variant, som jag är rätt säker på att koreanerna inte skulle godta, men men man tager vad Prisma haver! Det ska vara såpass mycket fisksås att när man pressar in grönsakerna i en burk så täcks de av vätska. Men inte alltför mycket.
När man blandar ihop allt ska man även ha i socker, men jag har nu testat med honung! Får se hur det blir. Jag gör bara en liten burk i gången, som räcker två veckor. Koreanerna själva göra hela kar fulla, och har special"frysar" där den förvaras. Kimchin är färdig att ätas på en gång, men vill man alltså att den ska syras låter man den stå ett par veckor upp till sju veckor. Under den tiden ändrar den smak och ska stå varmt och inte dragigt. Efter att man öppnat locket kan man förvara kimchin i kylskåp.

Blåbärssylt nam!

21.8.2013 12:23
Jag snöar lätt in på olika grejor, som jag tror ni kommer märka snart, när jag nu har bestämt mig för att ånyo bli mer aktiv på min blogg och utöka kategorierna (dvs taggarna). Vill även blogga om min passion för mat och hälsa och dessutom kommer jag och pappa att börja renovera. Det ska väl dokumenteras! Vad får man veta senare.
Men som sagt. En insnöing som jag har är på det som jag kallar naturlig livsstil. Vilket mest inkluderar naturlig föda. Här har jag starka åsikter och känner mig dessutom väldigt påläst. Mer om det någon annan gång.
Idag gjorde jag i alla fall blåbärssylt på lite blåbär som pappa och jag plockade igår när vi gick en runda i skogen med vovven. Hon plockar förresten också blåbär, men tror inte riktigt på det här med att spara till senare. Vovven letar helt resonika upp de mest blåbärsstinna tuvorna, lägger sig till rätta och börjar mumsa.
Blåbär + hälften av dess vikt råsocker (jag använde upp mitt rättvisemärkta råsocker införskaffat i Sydafrika och tog sedan föräldrarnas lika rättvisemärkta och ekologiska muscavado) och sedan fick det stå i 20 minuter och safta till sig med saften från en halv citron.
Medan bären sedan kokade upp och fick sjuda 20 minuter till hade jag glasburkarna i ugnen för att döda alla eventuella bakterier. 100 grader behövde det vara förstås.
Ett sånt här förkläde hade kocken själv på sig. Tyget tror jag är från mormors tygbod från 1950-talet och skyddade väl från svårborttagna eventuella blåbärsstänk!
Om man varit snäppet mer husmoderlig skulle det ha blivit fina etiketter med "Blåbärssylt Nanna" (låter som en affärsidé, inte sant?) men nu blev det inte det. Sylten var väldigt rinnig då den tömdes upp på burkarna, men lär stelna. Kan nog stå framme i rumstemperatur tills man öppnat, då det däl är bäst att sätta in i kylskåp - om man inte är en snabb ätare!



Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in