En tid att riva ner och en tid att bygga upp igen.

18.9.2013 20:50
Det är tvära kast mellan världarna här. Från the red light district i Aten till missionsinspiration i församlingarna i svensk-finland till morgonfiske med pappa på Påsalöfjärden till rivande av hus och funderande hur man ska bygga upp igen.
Det tog en dag att riva kammaren, iförd pappas gamla labbrock. Ta bort tapetlager och diverse olika typer av skivor som vid olika tillfällen lagts på stockväggen. Det var dels en tunn skiva kallad masonit och någon tjock mjuk spånskiva.
Det är otroligt mycket som ska bort. När man tror att allt är gjort, då ska alla gamla spikar, fältspikar och nubbar tas bort. Nubbarna är rätt lätta att få bort, när väl pappa sa att det var lätt. Ibland behöver man nån som säger att det är möjligt.
Så blev det takets tur. Där det satt vitmålad mjuk spåskiva ovanpå borttagen spännpapp ovanpå detta gulmålade sponttak. Väldigt 1920-tal och väldigt mycket nubbar. En hejare på att använda kofot, det är jag det! Och hovtång. Det är ett bra verktyg att ha till hands.

Tapeter, tapeter.

29.8.2013 15:00
Jag sa ju att jag lätt snöar in på vissa bestämda grejer, vilket i klarspråk betyder att jag kedjat fast mammaåpappa vid köksbordet de senaste morgnarna och riktat deras blickar mot iPaddens skärm där den ena tapeten efter den andra rullats upp. Själv har jag ju förstås tillbringat ännu mer tid med min bästa vän, Google. Min specialinsnöing är i jugend (dvs art nouveau), med biämne i 1920-tal.
Trots att jag är näst intill sjukligt intresserad av att återställa Himmelriket-på-jorden Nygård till sitt ursprungliga tillstånd (utopi), så måste jag säga att jag drar gränsen vid allmoge. Jag tål det inte. Får allergiska reaktioner. (Alltså, det kanske passar till andra, på samma sätt som att andra gärna får tycka om selleristjälkar och jag kan tycka att de ser goda ut, men de kommer inte över mina läppar.) Men när jag förälskat mig i den ena jugendtapeten efter den andra har jag med sorg i hjärtat insett att de aldrig kommer passa i ett bondhus.
Så döm om min förvåning då jag gick igenom åtminstone nio lager (kanske tio näralltkommeromkring) tapeter som pappa rivit loss från väggen i tamburen och sparat. Ja, familjen Blomster ser ut att ha haft pippi på tapeter (lite lek med ord där eftersom Pitkäpää i folkmun kallas Pippi), åtminstone efter 1951, då nya tidningar har satts upp över de gamla tapeterna och lager på lager av mest ljusgröna tapeter (men även blå och ljusbruna) har satts upp för att slutligen målas över med grönt. Det var så jag lärde känna tamburen. Men kolla då in dessa båda allra ursprungligaste tapeter:
Näst äldst är denna väldigt typiska jugendtapet: strama blommor ska det va! Den här återfinns på ett annat ställe i en väldigt mycket mer blå tappning, men har tydligen blekts med tiden.
Allra äldst verkar denna vara. Så söt med sina lika strama blommor i rosa grått och vitt. Nanna lyfter som i ett delirium och inser att drömmarna om en ståndsmässig jugendtapet i tamburen kan gå i uppfyllelse och att det inte behöver bli en småblommig hjärntvistare eller - Gudbevareoss - en allmogetapet.
Och när mammaåpappa också börjar utstöta rop av bifall och klappa händerna vid åsynen av detta nytryck av gammal tapet (funnen på Tapettitalo i Berghäll i Helsingfors) tar mitt hjärta små glädjeskutt. Otroligt vad glad man kan bli av tapeter, trots att man egentligen inte är någon vidare anhängare av dem (eller gardiner huuu). Det kommer att bli alla tiders tambur det här. Tamburen som egentligen är en hall.

Nygård i mitt hjärta.

28.8.2013 16:14
Min favoritplats på jorden finns i Östra Nyland på en plats med det ytterst svensk-klingande namnet Pitkäpää. En kilometer från havet i f.d. Pernå kommun finns världens gemytligaste lilla bondgård. Förutom att när pappa och jag nu börjar göra en grundlig ytrenovering så märks inga bondiga tendenser. Åtminstone inte i valet av tapeter. (Mer om det senare!) Det här är platsen där min farmor, Margit Adéle Rosengård - mycket passande född Blomster - växte upp och där jag varit i princip varje sommar. Första gången när jag var två veckor! Gamla ränder går ej ur, vilket kan bevisas.
Då farfars släkt går att spåra till 1400-talet i Dagsmark, Österbotten, är det svårare med farmors. Så pappa och jag drar och drar i alla lösa trådar för att lösa mysteriet och nu ska vi dessutom börja vända ut och in på brädor och tak och golv för att se vilka hemligheter som kan dölja sig på Nygård - som hemmanet heter. Det och själva byggnadsvården är vad denna kategori handlar om.
Floxen står på rad. Året efter att Finland blivit självständigt köper Constance och Alfred Blomster huvudgården på hemmanet Toddas av godsägare Österman vid Särklax gård. Året är alltså 1918.
Constance (egentligen Constantia Benedicta) hade då redan fött tolv av sina tretton barn. Olga och Alma var utflugna, emedan två var döda.
Den äldsta delen av huset kan ha uppförts på 1700-talet (efter att Pitkäpää brann på 1720-talet). Det kan ha varit ett soldattorp, bl.a. beboddes det i början av 1800-talet av dragon Mikael Blomster. En dragon var en ståtlig sak, nämligen en ryttare i svenska armén, som det var då före tsartiden. Huset har någon gång varit mörkbrunt, som vi märkte då vi målade om för en tio år sedan. Hur morbror Alfons (längst till vänster) kunde förbli ungkarl hela livet är en gåta. Allis, som står näst längst till höger, var den enda, förutom min farmor och moster Olga, som gifte sig.
Är det inte en idyll, så säg! Nu ska här återställas till den forna glansen.



Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Sök


Skriv sökordet i rutan
Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in