När jag kom hit till Curitiba i södra Brasilien för en och halv månad sedan fick jag veta att mina Sverigesläktingar hade grundat en församling i just Curitiba. I samma veva fick jag veta att kyrkan där vi bodde startades av svenskar. Men Curitiba har ju tre miljoner invånare med många församlingar och många svenska missionärer. Så oddsen var inte så stora för att det skulle vara så som det faktiskt var: mina Sverigesläktingar hade grundat församlingen vi bodde i!
Häromdagen inbjöds jag till deras hem och det kändes som att sitta vid min mosters köksbord och prata med min kusin. Dessutom fick jag Kalles kaviar!! Gunilla och hennes man arbetar båda som professorer vid universitet här och Helena, dottern – som är lika gammal som jag – arbetar på delstaten Paranás största tidning som utrikesjournalist. Hon var mycket uppmuntrad av vad jag berättade om turnén som vi just avslutat, men gav också det mer intellektuella perspektivet av Brasilien.
- “Hoppas bara att tidningarna inte får tag på dessa berättelser,” sa hon.
- “Varför inte?” frågade jag.
- “För då kommer det bli ett väldigt rabalder om att det ni gjort är olagligt.”
Jag som trodde att organisatörerna för turnén överdrev då de sa att detta antagligen kommer att vara sista gången det är möjligt att göra en skolturné i Brasilien där man kan predika i skolan. Och Helena var väldigt förvånad då hon hörde hur folket hade strömmat fram för att ta emot Jesus efter VARJE föreställning. Jag som började tro att det var normalt i Brasilien. Men allt är möjligt då den Helige Ande börjar röra vid människor!
En månad senare med två skolföreställningar per dag samt några kyrkor och parker har man hört det enkla evangeliet predikas lika många gånger. Det kunde bli tråkigt, men igår rörde budskapet mig fortfarande. En sak som folk ofta säger här på turnén i sin predikan i slutet av föreställningen är att när vi börjar tro på Jesus lägger vi inte bara till Honom till våra liv, utan – på skate-språk – vi gör en 180 – en helomvändning. Att vi inte bara lägger till Jesus till våra liv innebär att vi inte längre kör bilen, utan vi har gett nycklarna till Jesus. Vi tar inte bara emot Honom, vi ger våra liv till honom.
Jag insåg bara att det inte är ett beslut vi gör en gång, utan vi måste göra det varje dag. Som att Jesus inte redan har sagt det! Det var ju det där om att varje dag ta på sig korset och följa honom… Att varje dag dö till våra tankar om vad livet borde vara. Att dö till min vilja. Mina drömmar. Och söka Honom och följa Honom.
Vilka häftiga typer de är, Team Extreme! Innan sina skolföreställningar brukar de be om kunskapens ord. Här i veckan fick de ett ord av Gud om några flickor som kämpade med homosexualitet. De berättade om det under föreställningen och mycket riktigt: två 13-åriga flickor kom fram efteråt. De var bästa vänner och eftersom ingendera hade pojkvänner hade de börjat experimentera med varandra. Nu funderade de på att inleda ett seriöst lesbiskt förhållande, men efter Team Extremes föreställning ångrade och omvände de sig och gav sina liv till Jesus.
Vid ett annat tillfälle fick Team Extreme ett ord om att det var någon i skolan de skulle till som funderade på självmord. Också den här gången sa de om det under föreställningen och en flicka kom fram efteråt och berättade att hon sedan gårdagen hade planerat sitt självmord och att hon efter att skolan var slut den här dagen skulle genomföra självmordet. Istället gick hon hem med Jesus i hjärtat.
Vid samma tillfälle hade Team Extreme fått ett ord om någon som planerade genomgå en abort. Ingen kom fram, men då Team Extreme Brasiliens ledare Bram Buitenhuis bad för en 14-årig flicka kände han att detta var flickan som ordet gällde. Så han bad högt om att hon skulle välja liv istället för död. Flickan gick sin väg, men kom sedan tillbaka.
”Varför bad du så där för mig?” undrade hon.
”För att du är flickan som funderar på att göra abort, eller hur?” svarade Bram. Flickan svarade jakande och de diskuterade hennes möjligheter. Bram som nu har sitt fjärde barn på kommande sa åt flickan att om hon inte vill ha barnet så kan han ta hand om det, bara hon väljer livet för barnet.
Guds rike är häftigt.
Idag kom en flicka gråtande fram till oss efter en av skolföreställningarna. Hon berättade att hennes kompis hade gett sitt liv till Jesus på en av våra tidigare föreställningar. Vi hade bett med kompisen för hennes familj. Pappan var spiritist. När flickan kom hem hade hon berättat för pappan om Jesus och nu har han börjat gå med henne till kyrkan. Det fick vi veta idag.
Ett år med resor kors och tvärs över vår jord… Och jag njuter av varje stund! Just nu är det Brasilien som gäller. Jag turnerar med Impact World Tour – som jag stiftade bekantskap med i våras i Sydafrika. Först har vi två veckor av förberedelser och min uppgift är att leda teamet i lovsång. Och så tar jag fotografier.
Så tacksam till Herden, som leder ut på gröna ängar och till vattenbäckar där jag finner ro.
Min bön har varit att få arbeta med människor som har samma hjärta och samma själ som jag själv… Och äntligen har det hänt. Jag kan vara mig själv och vara till välsignelse! Wow. I söndags undervisade jag om kallelse och mission i söndagsskolan för unga vuxna. Jag var själv lite förstummad över responsen och tårarna… Och på kvällen ledde jag lovsång i en församling som är grundad av mina svenska släktingar för tre generationer sedan! Vilket jag inte hade en aning om! Men det förankrar mig än mer till den här platsen… Så förunderligt.