Avtryck.

1.3.2014 11:21
Det är märkligt och förunderligt hur människor har en förmåga att påverka en. Vissa kan påverka genom sin blotta existens. Jag menar, ibland behöver man bara se på en människa och den gör ett avtryck i ens själ. Ibland behöver man bara växla några ord med en person och den fortsätter leva inom en resten av dagen. Jag vet inte hur det sker.
Så finns det ju dem som påverkar otroligt mycket, men lämnar en att känna sig rätt värdelös, ful och otillräcklig.
Jag hoppas att det är godhet och nåd som följer efter mig.
Taggar: nannas värld
44 Kommentarer | Skriv kommentar

En finsk själ.

28.2.2014 19:57
Imorse gjorde jag en stor och överraskande upptäckt. Samtidigt som det inte var en upptäckt alls, för jag har alltid känt mig mer finsk än svensk.
Identitet är en ständig källa till fascination, tycker jag. Rent etniskt (en motsägelse i sig själv, ursäkta) är jag ju halvsvensk, vilket jag sällan tar upp och jag tycker det är rätt jobbigt när folk påvisar en viss rikssvensk accent hos mig. Jag identifierar mig inte riktigt med svenskar och blir lite smått obekväm i deras sällskap, jag måste anstränga mig för att orden inte ska stocka sig i munnen och jag känner mig något osäker på om de förstår när jag pratar. Men de tycks finna min finlandssvenska humor lite kul, så då känner jag mig säkrare. Fast helt säker är jag inte.
I Helsingfors blev jag plötsligen mycket österbottnisk. I Sverige blir jag finlandssvensk. I Europa blir jag finsk. I Grekland blir jag nordeuropé, och i Sydafrika blev jag europeisk. Men på skandinaviska kyrkan i Aten känns det lättast att umgås med svenskarna. Det sistnämnda har gjort mig lite förvirrad. Är jag kanske mer svensk än jag tror? Eller är det "nordbo i utlandet" som förenar oss? Eller så är det språket.
Finskan utgör ju en stor tröskel för mig.
Det var därför som jag blev så förvånad då jag imorse läste skandinaviska kyrkans informationsblad Ikaros över en kopp franskrostat Paulig's. Jag läste med lätthet prästens intressanta och trevliga inledning. Men sen läste jag med mycket mindre lätthet diakonijohtajan inlägg. Jag var tvungen att stanna upp och översätta i mitt huvud och det var kanske fem ord på en sida vars betydelse jag inte hade en aning om. Men där sitter jag med ens och berörs i min själ så till den milda grad att jag måste lägga ifrån mig bladet tre gånger för att gråta.
...iloiset kasvot eivät aina kerro totuutta. (De glada ansiktena berättar inte alltid sanningen.)
...mutta silloin elämä jää elämätta. (...men då förblir livet olevt.)
Ehkä meidän tulisi hyväksyä se, että elämä on mysteeri, salaisuus, joka avautuu vain sille, joka on valmis ottamaan vastaan sen sellaisena kuin se on. (Kanske måste vi acceptera att livet är ett mysterium, en hemlighet som öppnar upp sig bara för den som är redo att ta emot det sådant som det är.) (Jarmo Karjalainen)
Bakom de svårtillgängliga finska orden fanns tongångar som resonerade med min själ.
(Fast det ska sägas också, att jag var oerhört berörd på förra gudstjänsten av de vackert formulerade svenska orden med djup innebörd. Så helt svart eller vitt är det väl inte.)
Taggar: nannas värld
1 Kommentarer | Skriv kommentar

Uppnåelsen.

27.2.2014 21:39
"Och bara 30!" sa syster om sin begåvade utländska läkarinna.
Det känns rätt märkligt att de som är födda på 1990-talet är vuxna. Eller att de som är yngre än en själv, men ändå rätt gamla - som 30 år, har kommit "längre" i livet än man själv.
Fast egentligen känner jag att jag kommit förbi en gräns där jag inte alls behöver jämföra mig med olika åldrar och vad man uppnått. Nu handlar det om det liv jag valde. Och man kan välja många slags liv.
Jag kommer ständigt tillbaka till berättelsens makt, som jag tycker bevisas så bra i filmen Big Fish. Ett vanligt liv kan vara alldeles ordinärt eller särdeles sagolikt - beroende på hur vi ser på det. Eller hur vi väljer att berätta och beskriva det.
Vad som är värt att uppnå kan bara den enskilde själv bestämma och välja att vara nöjd med. Det är ju det sista som är det svåra, i synnerhet om man lever i en omgivning där saker och ting bör vara på ett visst sätt och där det inte finns vare sig nyfikenhet eller uppskattning för det som är annorlunda.
Jag önskar att folk vore så trygga i sina val att man kunde uppskatta och beundra andras livsväg, utan att försöka trycka ner eller jämföra.
Taggar: nannas värld
1 Kommentarer | Skriv kommentar

Den grekiska vänligheten.

26.2.2014 21:50
Idag fick jag en huvudvärkstablett och ett glas vatten i den lokala kvartersbutiken. Och hela personalen stod givakt när jag gick ut. Jag förstod ju inte att jag hade kommit in efter stängning, och ingen upplyste mig heller om saken, utan alla undrade hur de kunde hjälpa mig.
Tja, jag hade med nöd och näppe tagit mig från jobbet och hemåt. Migrän kallas det och det händer inte så ofta, men nu tvingade den mig att gå tidigare från jobbet. Jag var faktiskt lite borta, men ville bara ha något salt. Och så fick jag en huvudvärkstablett.
Den grekiska vänligheten.
Taggar: i Greklandnannas värld
1 Kommentarer | Skriv kommentar

De grekiska männen. I diktform.

26.2.2014 21:32
Jag måste göra ett linjeval.
Fast jag vet inte om jag är redo.
De grekiska männen.
Jag måste nog få observera mer. Förvånas lite till. Förtvivla ännu en stund.
Fördömelse, förfäran, satir, sarkasm - humor?
Ska man gå med i spelet och upphöja dem till skyarna, medan man egentligen undrar vilken grotta de just kravlat ut ifrån?
Se, där är det redan. Mitt linjeval.
Men jag ville ju aldrig se ner på en annan människa!
Men det är ju de som ser ner på mig!
"Det är klart att du inte är bra i köket med de där kläderna."
"Du borde ha större örhängen för att vara riktigt vacker."
"Jag känner en kvinna som jag ska ta dig till för en extreme makeover."
"Man har alltid tid att laga mat."
Jag tror att jag har råkat ut för en smärre kulturkrock.
Och det är sårande, så jag passar på att vara fördömande:
Vem går omkring med ett litet fotoalbum i fickan med bilder av sig själv på diverse platser runtom i världen. Samt med ett vykort av Rhodos. För alla pratar ju om de grekiska öarna, det blir snabbt klart. Och jag tänker: "Honey, give me something new."
Att se på bilder av en självupptagen man - ska det fylla mig med beundran?
Att höra saker om mig själv i en nedlåtande ton - ska det få mig att falla handlöst?
"Du är benig."
"Jag ska ta dig till gymmet."
"Har du klippt håret nu igen?"
Om du inte tycker om hur jag ser ut kan du väl gå och flörta med någon annan? - "En sån där kommentar är avstötande." No shit, Sherlock.
Taggar: i Greklandnannas värld
0 Kommentarer | Skriv kommentar

Εξάρχεια. Det fängslande Exarchia.

24.2.2014 19:59
Nu vet jag varför kravallpolisen står givakt i mitt gathörn. Tvärsöver gården har socialistpartiet tydligen kontor. I det anarkistiska Exarchia berättigar det till en buss med skottsäkra fönster och 20 poliser - här där den annars så synliga polisen inte syns till. Här kör lokalbefolkningen ut den albanska maffian och knarkarna själva.
Och även om det i och för sig inte är cigarettrök det doftar då man går över plateian, så lär polisen bara vara alltför glad åt att bevara Exarhias rykte som knarkcentrum - och att hålla knarket här. Då kan det kontrolleras. Men det känns mera som 1970-talet med socialistflaggan i topp, än 1980-talets Miami Vice. Och en supermarket är stört omöjligt att hitta. Barer och autentiska grekiska restauranger, som turisterna inte hör talas om, finns det gott om. Mindre lätt är det dock att hitta en café-bar (ett fantastiskt koncept, förresten - en riktig signatur här, där de är som en förlängning på folks vardagsrum och där man ofta hittar Nanna, drickandes ένα πράσινο τσαι, en grön te) där man inte känner sig som världens största hädare, då man plockar upp en iPad istället för en tidning, och man skulle behöva sitta med en stor fet cigarr i mungipan, á la Che Guevara.
Det känns hemtrevligt att höra musiken från våningarna ovanför och ljudet från området på kvällarna. Inte så ensamt. Och jag läste att det höga ljudet är medvetet från den lokala befolkningen, som är mycket grekisk, för att hålla uteliggarna borta.
Taggar: i Greklandnannas värld
1 Kommentarer | Skriv kommentar

Kvinnligt?

18.2.2014 17:25
Jag har en ny besatthet. Nu är typ det enda jag kan tänka på var jag sitter och var jag står: hur klär man sig kvinnligt? Vad är kvinnligt? Idag, alltså. I den värld jag rör mig i.
Nu kan det tyckas i den heta hen-debatten (som jag knappt fattat faktiskt är på riktigt, i min frånvaro från Norden de senaste åren) att detta är en helt ovidkommande fråga och så avfärdar man den med att man ska klä sig som man vill. Men det är ju sällan så enkelt. Vi sänder ju ut budskap med våra kläder och jag är osäker på om jag sänder ut det budskap jag vill.
Det började med att jag från några (manliga) håll i Grekland fick höra att min klädstil inte är tillräckligt intressant för män och att jag borde ändra på den. (Otroligt oförskämt kunde man tycka i nordiskt perspektiv, men jag ger dem så mycket försprång som att de är från en machokultur. Och jag insåg ju det i Sydafrika, där män vågar säga vad de vill, att män inte gillar märkligheter på kvinnor, typ höga midjor och Carrie Bradshaw-inspirerade utstyrslar.) Det bör tilläggas att det inte är som att hela mitt självförtroende farit med den här kritiken, utan jag vill ärligt veta vad de menar!
Så jag kollar och kollar på kvinnor - är det där månne kvinnligt? Men det finns ju ingen som klär sig kvinnligt norr om Grekland! Och kvinnligt i Grekland är bara tråkigt eller billigt för mig.
Billigt. Ja, det blev inte bättre i mina funderingar efter att jag såg den där franska kortfilmen som cirkulerar på facebook om en man som helt gått in i den stereotypa kvinnorollen och t.o.m. blir antastad/våldtagen av ett gäng tjejer. Jag blev chockad av min egen reaktion. Jag såg ner på honom! Jag tyckte han var svag! Jag var äcklad - av offret.
Är det så jag innerst inne ser på kvinnor, och med mig en halv värld? Vad är det med mig då jag ser en normal klänning i en Dolce&Gabbanareklam och tycker att det ser utmanande och billigt ut? Varifrån kommer dessa föreställningar hos mig?
Så. Vad betyder egentligen hela frågan om vad som är kvinnligt? Betyder det "vad är tilldragande för män hos kvinnor?" Och vad handlar det då om? Sexuell attraktion?
Är kvinnligt det som kvinnor tycker är kvinnligt eller det som män tycker är kvinnligt? Och är det relevant huruvida det är män eller kvinnor som säger vad som är kvinnligt?
Taggar: nannas värld
0 Kommentarer | Skriv kommentar

Kokoskakan.

30.11.2013 21:33
Förra söndagen skulle jag baka en avskedskaka till Daniel från Korea och Andreas från Finland, som båda lämnade oss på samma dag. Jag hade sett ut ett bra och billigt recept på en kokoskaka som jag och kollegan köpte ingredienserna till vid besöket på Makro där vi köper all mat till centret. Jag tog receptet gånger tio så att det säkert skulle räcka till en liten bit var åt 200 människor. Jag hade hjälp i köket av vår gourmet chef till volontär som tyckte att smeten inte såg ut att vara tillräcklig när den väl skulle på plåtarna.
Utan att veta att kakan skulle få ett kokostäcke på sig om en liten stund, gjorde han sin bedömning och i ett svagt ögonblick lät jag honom bestämma. Kanske för att prove a point.  Tro inte att du vet allt och fatta inga beslut när du i själva verket inte har en aning om helhetsbilden. Resultatet blev en bamsekaka med väldigt tjockt kokosskikt. Som bara räckte till dem som kom på gudstjänsten. Det är okej. Inte för att gourmet kocken insåg sitt misstag, men kanske det är lite så här med Gud och mig emellanåt. Lita på att Han vet hur kakan ska se ut i slutändan.
Taggar: nannas värld
1 Kommentarer | Skriv kommentar

Polisen.

6.11.2013 10:22
Man ser mycket poliser runt kring Aten. Vilket ger väldigt olika vibbar för olika människor. En amerikansk kollega från Sydafrika som hälsar på tycker att man känner sig så trygg! Mustafa å andra sidan fick sina framtänder utslagna vid ett tillfälle - för att polisen ville märka honom.
- "Varenda gång jag kommer från Omonia stoppar polisen mig och frågar efter mina papper. I söndags svarade jag på grekiska att jag är amerikan och att jag är på väg till kyrkan. Och så sa jag 'Let's go together!' Och då lämnade de mig i fred."
Min stilla undran är om det ens är lagligt för polisen att bara stoppa någon på gatan och fråga efter deras papper. Och sen vet jag att amerikaner har otroligt svårt att få visum till Grekland. Bättre går det för kanadensare.
Taggar: i Greklandnannas värld
3 Kommentarer | Skriv kommentar

Ingivelser.

3.11.2013 12:13
Jag har beslutat att slå vakt om mina lediga dagar. Eller kalla det "tid att vara spontan". Det är ändå det som jag är bäst på. Två gånger de sista två dagarna har märkliga möten skett för att jag har följt en ingivelse. I torsdags när jag tog spårvagnen till min grekiskalektion for vi förbi Starbucks i Nea Smirni. Eftersom mitt kaffe var på upphällningen tänkte jag att jag ska stanna till där på vägen tillbaka. Så det gjorde jag, trots att det var lite sent och jag var trött. Där blev jag sedan i två timmar, eftersom jag bjöds på te av en grek bosatt i Puerto Rico. Mycket amerikansk trots sin starka accent. Thanos handlar med smycken, men där satt vi och delade livet.
I lördags var jag på upptäckarfärd genom Atens Montmartre, kallad Plaka. Förtjusande små gränder, gamla hus, inbjudande caféer och restauranger, små kyrkor, butiker som säljer prästskrudar och rätt folktomt den här tiden på året. Egentligen skulle jag leta rätt på Paulusgården där Svenska Kyrkan träffas - ifall jag någon gång skulle ha tillfälle att gå dit och äta en kanelbulle. I något skede visade min GPS att jag skulle ta till vänster, men jag tyckte höger såg bättre ut. Ett fönster fullt av guld lockade mitt intresse något kvarter senare. Det visade sig att tre hantverkare jobbar med 22 karats guld och gör replikor av gamla grekiska smycken för hand. Det fick jag veta efter att en äldre herreman tilltalat mig på franska. (När jag frågade varför han pratar med mig på franska sa han att mitt hår ser franskt ut, och det tog jag som en komplimang.) Under 45 minuter fick jag det bevisat för mig att jag måste tillbaka till universitetet. Kostas är en musiker som sadlat om och som vet mer om Finlands historia än jag och som dessutom kunde påminna mig om en hel del av ortodox teologi. Själv kunde jag bara lyssna i förundran.
"Jag ber och jag går till bekännelsen, men jag har många tvivel. Vad jag kan tro på är dock att Gud är kärlek," avslutade han vår konversation och jag kände det som att jag hittat en själsfrände. Dessutom fick jag prova ringar och armband.
Taggar: nannas värld
2 Kommentarer | Skriv kommentar


FöregåendeNästa

Dr. Nanna Rosengård

. stolt finlandssvensk . missionär tidigare stationerad i Sydafrika, nu i Aten . älskar att möta människor hjärta-mot-hjärta . fascinerad av språk, kultur och identitet . intresserad av en hälsosam livsstil . gräver gärna i rabatter om tillfälle ges . extrem-exalterad över att Jesus har befriat oss för att leva i frihet (t.ex. från fördömelse, förväntningar och synd) . ogillar att stå inför stora grupper men sjunger ändå emellanåt (mindre nu än förr) . doktor i teologi/judaistik . känner skaparglädje tillsammans med min Canon 7D .

Jag lever för att andra ska få känna mer liv. Jag önskar vara mer medveten om Jesus närvaro överallt och i alla och hjälpa andra att erfara Hans befriande närvaro och nåd.

Kategorier

Kommentarer

Arkiv


Sök


Skriv sökordet i rutan

Länkar

Mickelsson.net
Nama photography
Nanna on MySpace - listen to music
John & Missy's awesome blog

Rss feed


Teknik Magnic Oy

Om du vill stöda

Jag arbetar på volontärbasis. Om du vill ge regelbundet bidrag till min stödring går det bra via Rådet för mission IBAN FI29 2422 1800 0087 51 med referens 550. Allt mottages med tacksamhet :)

Logga in