Det här är lite insyn i Nannas tankevärld.
På veckoslutet satt jag och läste i en kristen tidning. En sån där med vacker layout och fräscha bilder, men istället för att bli uppmuntrad fylldes jag av motstridiga känslor. Vad jag såg rimmade så illa med min nuvarande verklighet – och i synnerhet med den verklighet jag siktar på: Haiti. Tankarna började snurra. Vill jag alls fara till Haiti? Vill jag leva som missionär i fattiga länder utan skönhet, hus och utan att kunna njuta av det goda jorden ger, långt borta från min familj? När de tankarna väl hade fått fotfäste kom rädslorna. Jag räknade månaderna jag ska vara på Haiti och blev rädd att min själ inte ska överleva. Jag blev orolig över allt praktiskt jag har att ordna med.
Jag var just på väg att läsa mitt dagliga stycke ur Bibeln och bad att den helige ande verkligen skulle kommunicera med mig genom det jag läste. Och så läser jag detta…
Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig
Han skall välsigna din livsfrukt
Du skall få stora skördar
Du skall bli välsignad framför alla andra folk
HERREN skall låta varje sjukdom vika från dig
Han skall inte låta dig lida av Egyptens alla svåra sjukdomar (5 Mos. 7:13-15)
Vilka löften. Det här talade också till mig:
Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från HERRENS mun. (5 Mos. 8:3)
Frågan är om jag är redo för lektionen…
Och till slut…
du skall hålla HERRENS, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom … HERREN, din Gud, för dig in i ett gott land … ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig (5 Mos. 8:6-8) AAAAAMEEEEEN!