Nästan fyra timmar i buss från Worcester. Bekväma bussar. Rymliga säten. Inga kacklande hönor i sätet bredvid. Men MTN telefonnätet lade av ungefär när jag skulle meddela vår skjuts att bussen inte var försenad. Så när vi kom fram till Caltex bensinstation var Markus från UMU Mossel Bay inte där och mynttelefonerna fungerade inte. Men tanterna på bensinstationen erbjöd sig ringa från sin privata telefon, så allt löste sig. Och jag fick förundras över folks vänlighet.
Väl framme hos våra värdar, ett nigeriskt/tyskt missionärspar, fick Ida och jag mat och så lade vi oss för att vila, trötta efter resan. Riktigt hur trött jag var märkte jag först när jag vaknade upp fem timmar senare, klockan sju på kvällen. Tack och lov för en riktig säng och tjockt toalettpapper. Det blir en bra semester det här.