I slutet på november var det en som ville inleda ett förhållande med mig. Pojkvän/flickvän typ av förhållande. Det var faktiskt inte alldeles ovanligt under fjolåret att jag fick den frågan - jag tror det hände sju gånger (varav fem gånger kan man ifrågasätta allvaret i närmandena). Den här gången var det lite annorlunda för jag är faktiskt ganska god vän med personen i fråga och jag tyckte mig se väldigt goda kvaliteter hos honom. (Så goda att till och med min kära syster tyckte det kunde vara något att satsa på.) Men jag har ju ett avtal med min broder Jesus som går ut på att Han ska arrangera ett äktenskap åt mig om han så tycker. Annars får det vara. En inställning som många tycker är totalt överdriven, medan jag själv tycker att det ju har hänt förr och dessutom är det mycket mer spännande så här. Och så blir det mindre press på mig och jag kan koncentrera mig på att leva. Hursomhelst blev det en del funderande och frågande mellan mig och Jesus. Men när frågan kom från mannen så kunde jag bara konstatera att Jesus inte hade talat. Så, i tro sa jag nej. Och i tro har jag fortsatt vandra här i två månader - fortfarande med mycket funderande och frågande. (Men utan att vara mindre rak och tydlig i kommunikationen till mannen.) Och idag, två månader efter nej-sägandet, kom slutligen "beviset" och jag kunde inte annat än bara fyllas med tacksamhet över att Jesus än en gång räddat mig undan ett förhållande som skulle ha varit ödesdigert! Jag formligen ÄLSKAR att vandra med Jesus och höra hans röst. Han är verkligen trofast och rättfärdig på alla sina vägar - också när jag inte riktigt har en aning om vad han har på gång.

Jag missade mitt flyg i Frankfurt. Mest pga två burkar jordnötssmör. (Om de bara öppnat burkarna och vänt dem upp och ner skulle de ha märkt att inget kommer ur dem, vilket måste betyda att jordnötssmör inte är vätska. Men jag och de tyska tjänstemännen använder tydligen vokabulären olika. Jag pratade t.o.m. med polisen för att få tillstånd att sticka ner handen i skräphinken då det stod klart att jag hade missat mitt flyg och skulle ha tid att checka in väskan MED 1 kg jordnötssmör. Men nej. Regler är regler. Och jag vill ju inte riskera att sätta en väldigt söt polisman i fängelse för att min syster ska få organiskt osötat jordnötssmör från Woolworths.) Antar att jag är känd hos Lufthansa nu som ”jordnötssmörsdamen”. Vad nu det skulle kunna vara på tyska. Erdnußensmerendame kanske. För jag grät ju nästan. Det är inte lätt då man tillbringat en hel natt på ett plan från Kapstaden utan egen TV. De gav inte ens ut tandborstar som t.o.m. British Airways gör. Tacka vet jag mellanöstern-flygbolag (samt den engelska motsvarigheten i detta fall). Och jag misstänkte ju att det skulle bli problem med att flyga genom Tyskland. Och jag säger det enbart pga erfarenhet. (Om man vill kunna prata med tjänstemännen ska man inte välja att flyga genom Tyskland eller Finland. ”Låt oss följa reglerna istället för sunt förnuft eller maggropsskänsla så kan ingen anklaga oss utan vi kan skylla på Systemet. Då kan vi säga: ‘Det är något fel på Systemet.’”)

Ja, okej, jag erkänner. Det är fröken Småbitter här på Frankfurt flygplats. Men jag är fortfarande glad. Jag sa det till Jesus medan jag rusade runt som den yrhöna jag kan vara att det inte finns nåt som kan stjäla glädjen som han är i mig. Och så sa jag att det inte finns nån orsak för mig att inte vara kärleksfull mot dessa tjänstemän som ju trots allt bara gör sitt arbete så gott de kan. De har ju kanske inte fått uppleva Nåden så som jag har, så hur ska de kunna vara nådefulla då? Ja, och så sa Jesus till mig ”kom ihåg att jag är den som kämpar för dig och att guldet och silvret är mitt.” Det var när jag hetsade upp mig lite över att behöva köpa en ny flygbiljett. Vilket jag inte behövde. Det på den ljusa sidan. Jag beslöt mig för att ta det lugnt och inte utkämpa några strider och det gick vägen. Jag fick t.o.m ringa från transfer-disken och berätta för syster att jag missat flyget. Och damen i passkontrollen log mot mig och önskade mig en trevlig vistelse. Ja, så kort och gott finns det ju alltid någon kärlek att glädja sig åt. Och bäst av allt är att Jesus först har älskat mig så jag kan älska i alla fall.

All together now – All you need is love, love is all you need.

“Du är inte bara förlåten. Du är satt fri från det som orsakade dig att synda.”

- Benjamin Dunn, The Happy Gospel

Okej, så veckans bok är Daniel. När jag gick i högstadiet var jag väldigt fascinerad av Daniels integritet och hur han inte böjde sig för ogudaktiga makter. Vad jag inte insåg då var att Daniel var i Babylon 66 år! Han var kanske tolv eller lite äldre när han kom till Babylon år 605 f.Kr. när den första lasten från Juda togs iväg. Den persiske kungen Cyrus kom till makten 538 f.Kr. och lät judarna återvända hem, vilket omtalas i kapitel 10. Det betyder att Daniel var över 70 när han kastades i lejongropen! Daniels liv i integritet varade inte bara ett par år, men hela hans liv!

Ännu en sak om det här med fasta kontra festa. (Förresten tycker min kompis John att fasta är en kristen form av voodoo. Det tyckte jag var lite lustigt.) Vi har studerat boken Ester den här veckan och det är så fascinerande hur Ester fastade, men när de fick segern festade de! Därav den judiska högtiden Purim – som är en fest där folket fick vila från fienden. Och jag tänker igen på nattvarden – det är också en fest där vi får vila från fienden, en segerfest! En annan detalj är att Purim firas under vintern, och Gud gav israeliterna en högtid för varje årstid. Det finns alltid en anledning att festa. I varje årstid av våra liv bereder Gud fester. Hans vilja för oss är frid och glädje. Tro mig.

Den här morgonen talade Anden i mig: “Du bär Jesus i dig.” Vet inte hur jag ska förklara, men det är en av de där till synes små sanningarna som blir verkligt stora med uppenbarelse. Det gör mig så medveten om min auktoritet och kraft (som jag har genom Jesus) och medvetenheten gör det lättare att vandra i Jesu gärningar.

Jesus är så verklig för mig nu. Har inte ord att beskriva. Och jag önskar att han skulle bli ännu verkligare. Det var lustigt, för vår talare den här veckan talade över mig att jag bär Jesu namn och att det bryter ok över människors liv och är som en ljuv doft var jag än går. Vilket förstås passade som hand i handske med vad Anden redan talat till mig.

Jesu närvaro är mäktig och jag älskar att vi kan förändra atmosfären runt omkring oss var vi än är därför att vi bär Honom i oss. Men vi måste stiga ut i den auktoriteten.