Jag pratade med chilenska Patricia häromdagen om att fasta. Hon berättade för mig om en gång när hon fastade i fem dagar (utan att förtära nånting överhuvudtaget, inte ens vatten). Tredje dagen var hon så utmattad att hon inte kunde stiga ur sängen.

- “Min första tanke var att jag måste ha mat för att få kraft! Men Jesus talade i min ande och sa ‘Jag är den kraft du behöver’. Så jag bad i en halvtimme och återfick alla mina krafter och kunde fortsätta fastan till slut.”

Tala om uppenbarelse! Jag tänkte att samma också gäller för sömn. Inte så att jag tror att vi ska leva utan mat och sömn. I själva verket vet jag inte om jag tror på fasta som andlig övning (jag vet att det är bra för kroppen emellanåt) – men jag är intresserad av det eftersom många ser det som en del av sin “religionsutövning”. Åtminstone på de här breddgraderna. Jag är lite tveksam eftersom det ibland låter som att Gud ger bönesvar för att folk har fastat, och då blir det ju lite gärningsteologi över det hela. Men jag tror på det som Patricia sa att det fokuserar henne andligen och att hon bara gör det när hon i sin ande känner att hon ska göra det. Och den där uppenbarelsen om att Jesus är allt vi behöver är ju kanon! Mer uppenbarelse!!

Har mediterat lite över nyckelversen till Uppenbarelseboken……. “och de med Honom är kallade och utvalda och trogna”. HA! Det är jag! Jag är kallad. Jag är utvald. Och Jesus säger att jag är TROGEN!

INGENSTANS i Bibeln kallar Jesus mig syndare. Ja, han vet att ingen har mandat att ta upp en sten och kasta den på någon annan, men han fokuserar aldrig på synden i en människa. Jesu ord är “gå och synda inte mer”. Och antingen sa han till den kvinnan att det var möjligt att leva ett annat liv utan synd, eller så visste han att hon skulle synda igen, men han sände ändå ut henne. Båda är mind blowing!

Jag vet bara att bördan har lyfts av och jag är FRIIIIIIIIIII!!! Jesus talar alltid gott om mig och han påminner mig inte om synd och elände.

Lojalitet.

Vilket fult ord.

Om det bara fanns kärlek så skulle det där med att vara lojal inte ha någon betydelse. För då skulle vi bara vilja varandra det bästa och det kanske betyder att man måste skiljas åt. Och om det fanns lite tro på Gud så skulle det inte spela nån roll om människor är lojala eller inte. För då skulle vi veta att allt blir bra vad som än händer.

Och man måste lyda Gud mer än människor. Idag grät jag lite i duschen. Bara för att jag har Jesus så kär. Det är honom jag önskat vara trogen, även om min väg gått hit och dit (mänskligt sett). Att ha Andens vittnesbörd är bara så stort. Även om det bara skulle vara Han och jag så är det ok.

Sorry! The word ”loyal” doesn’t occur in the KJV. (sökmotorn på blueletterbible.org)

Det fanns tillfällen när jag var yngre då jag var totalt fascinerad av Uppenbarelseboken, särskilt kapitel fyra. Men nu närmade jag mig boken som om det var en helt ny bekantskap för mig. På sistone har jag lämnat boken och inte försökt att förstå den. Jag har haft en önskan att komma in i den, men inte vetat hur man ska närma sig den. Ärligt talat har det känts som att jag inte fattar ett ord av Uppenbarelseboken. Denna vecka har helt förändrat allt detta.

Jag har fått riktigt värdefulla nycklar hur man ska gräva i boken. Den första nyckeln var definitivt att höra hur boken egentligen börjar: med en vision av Jesus - som är mitt bland de troende i alla deras lidanden och svagheter. Det gjorde mig helt gråtfärdig. Den andra saken var att förstå den kontext som de ursprungliga åhörarna levde i: hela boken får ett annat ljus när man inser att åhörarna levde under verkligt svår förföljelse (tänk Nero eller Dimitian). Den tredje saken som klickade med mig var att se boken utifrån en struktur där berättelsen berättas flera gånger, men med tyngd på olika karaktärer för varje gång. Att veta om symboliken gör förstås också världens skillnad.

Mest av allt har bilden av en kärleksfull och mäktig Frälsare genomträngt min syn på Uppenbarelseboken. Sannerligen något annat än den förvirring jag hade innan!!

Har någon hört talas om sadhu Sundar Singh – en indier född i en sikhfamilj som såg Jesus i en syn vid fjorton års ålder. (Han var född 1889.) Han fortsatte klä sig som en sadhu för att nå indier. Vid något tillfälle vandrade han in i Tibet och stötte på en man som bodde i en grotta och som var 300 hundra år gammal!! Mannen levde för att be för för Kina. Och ingen vet hur sadhu Sandar dog, men han försvann 1929. Han vandrade in i bergen och förstås tror vissa att han togs upp i skyn med Jesus.

Seriöst. Jag känner mig hög. På Jesus. Som att jag flyger. Det här bästa känslan ever! Min bön inför den här tiden var att Jesus skulle bli synlig för mig på nytt och att jag skulle få känslor för honom.

Check!

Check!

Kanske det har något att göra med att man tillbringar 14 timmar om dagen i Bibeln. Jag som alltid behövde sitta ner med Honom för att höra Honom och känna Hans närvaro. Nu vandrar han med mig och vi har sån gemenskap! Förtrollande. Förtjusande.

Astrid Lindgren sa någon gång i en debatt: “Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”

Jag är fullt övertygad om att vi inte behöver lära folk rätt och fel. Vi behöver aldrig påminna människor om deras synd. Vi behöver aldrig försöka rätta till människor. Allt vi behöver göra är att visa dem Jesus. (Och för att kunna göra det behöver  vi själva ha en uppenbarelse av Hans kärlek och nåd.)

En i klassen berättade om en familj på hennes förra bas som har världens härligaste barn, och så väluppfostrade. Som familj har de alltid sökt Gud tillsammans och föräldrarna har lärt barnen höra från Jesus själva. Så när Halloween närmar sig och barnen frågar om de ska gå på halloweenfester så svarar föräldrarna: “Varför frågar du inte Fader Gud?”

Den helige Ande är mer än nog att leda och undervisa människor. Jag tror på att älska människor utan att försöka rikta dem och folkvettet och rättfärdigheten kommer av sig själv.

Okej, det här är kanske inte intressant för någon annan än mig och diverse bibel-nördar, men för varje bok som vi går på djupet med under kursen måste vi skriva styckesrubriker för varenda stycke. Reglerna är att de bara får innehålla fyra ord som kommer från stycket i ordning och rubriken måste öppna upp stycket. Det är som att lägga pussel, och mycket belönande när man är färdig. Sen ska styckestitlarna ordnas i grupper och så vidare OCH: det är bara för coolt vad man kan hitta och hur en bok plötsligen helt öppnar upp sig och man ser vad den verkligen har att säga. Ta till exempel Jakobs brev. Så, det är rätt klart att brevet handlar om TRO. Om man sedan färglägger de olika temana (till exempel, tro, lydnad, vishet, tungan) så ser man en struktur på brevet där tungan är i centrum. Det kan ju verka märkligt. Men tänker man sedan på vad det står någonstans om att tungan har makten över liv och död och parar ihop det med TRO så blir ju budskapet alldeles explosionsartat! Vi måste tala i tro! Vad vi säger speglar i själva verket hur mycket tro vi har! Jaha, det här blev ju inte så tydligt (det är sent och jag är trött) men det är ett tema man kan fortsätta på! Bibeln är FANTASTISK. Så mycket liv.

”Hur stort du drömmer visar hur stor din Gud är”, sa talaren på torsdagsmötet förra veckan. Ha! Jag har alltid haft stora drömmar (med en paus på sju år) – inte om att stå på stora scener, som många tycker att jag borde lägga min energi på. Mina drömmar har alltid gått ut på att se Guds rike komma här på jorden. Nu måste ju inte allas drömmar gå ut på det, men det är min dröm. Talaren talade om drag hos den som vet att hon är en dotter (eller son). En dotter tigger inte. En dotter vet att Fadern vill ge henne ALLT. En dotter är medveten om sitt arv – och lever som att hon redan hade det. En dotter tar hand om sitt arv. Till exempel: om jag är medveten om att staden jag bor i är del av mitt arv så tar jag hand om min stad – skräpar inte ner osv. På slutet uppmanades vi att ta en stund och drömma och sedan berätta om det för någon och be tillsammans med den personen. Hon som jag bad med berättade att hennes dröm är att se hennes familj – farfar, farmor, mamma, pappa – komma ur religiositeten och börja tillbe Jesus på riktigt, med hängivenhet. Så jag höll med henne om det i bön och tackade på förhand för att hon kommer få ut det arvet. Och själv. Om jag låter mina tankar fara fritt så drömmer jag om detta: öarna. Avlägsna stränder. Komorerna. Maldiverna. (Länder som är muslimska och helt stängda för Jesus.) Jag drömmer om att få tala med kungar (och jag har ingen aning om vad jag skulle säga, men Anden påminde mig om att det inte är jag som ska tala). Jag drömmer om muslimvärlden och att få se stora grupper etableras och lärjungatränas – helst genom den här bibelkursen som jag nu arbetar med. För jag tror på Bibelordets makt att skapa, forma, ge riktning, upprätta, ge liv och totalt grunda någon i Jesus. Så det här berättar jag nu för var och en som vill höra, för när jag gör det påminner jag samtidigt Gud om att det är detta jag vill ha ut av mitt arv.